En hel generation investerare har vant sig vid extremt låga räntor och räknar med att de förr eller senare återkommer. Men historien visar att dagens räntenivåer inte är särskilt höga. Den som misstar det senaste decenniets undantag för ett normaltillstånd riskerar att fatta fel investeringsbeslut.
Nollräntan lurade en hel generation – nu kan notan komma
Vad är egentligen en normal ränta?
Svaret beror på vilken historisk period man utgår från. Det är en tankefälla som kan få konsekvenser för både aktie- och obligationsmarknaden.
Det menar Cris Sholto Heaton, investeringsskribent på den brittiska tidskriften Moneyweek, som nu varnar för att investerare alltför ofta utgår från invanda föreställningar när de bedömer marknaden.
Ett tydligt exempel är de senaste årens kraftiga uppgång i långfristiga marknadsräntor. Många investerare betraktar nivåerna som onormalt höga. Men sett över en längre tidsperiod är bilden en annan.
Historien utmanar bilden av höga räntor
Den brittiska tioåriga statsobligationsräntan, som brukar kallas gilt yield, ligger kring 5,4 procent. Det är en nivå som många investerare inte har upplevt under större delen av sin yrkeskarriär.
Men jämförelsen förändras när tidsperspektivet förlängs.
Enligt Moneyweeks genomgång har den brittiska tioårsräntan i genomsnitt legat kring 6 procent sedan 1980. Räknar man från 1960 blir snittet omkring 6,9 procent.
Dagens räntenivå är alltså lägre än dessa historiska genomsnitt. Det som upplevs som dyr finansiering i dag behöver inte vara särskilt högt i ett längre perspektiv.
En ovanlig period har blivit det nya normala
En viktig förklaring är att många investerare har formats under en period då centralbankerna höll räntorna nere. Efter finanskrisen 2008 följde drygt ett decennium med mycket låga styrräntor och omfattande obligationsköp. Federal Reserve sänkte sin styrränta till nära noll i slutet av 2008 och köpte därefter långfristiga värdepapper för att pressa ned de längre räntorna.
Det skapade en miljö där billiga lån och låga avkastningskrav blev en självklar del av investeringskalkylen. Forskning från den internationella centralbanksorganisationen Bank for International Settlements (BIS) visar att fallande räntor kan få investerare att söka högre avkastning genom att flytta kapital till mer riskfyllda obligationer.
När räntorna sedan steg efter inflationschocken förändrades förutsättningarna för investeringar och värderingar.
Men den långa perioden med låga räntor var inte nödvändigtvis ett historiskt normaltillstånd. Den präglades av särskilda ekonomiska förutsättningar och omfattande centralbanksinterventioner.
Att investerare har vant sig vid en viss räntenivå innebär inte att den kommer att bestå.
Statsfinanserna kan hålla räntorna uppe
Utvecklingen handlar inte bara om centralbankernas styrräntor. Även statliga budgetunderskott, ett växande utbud av obligationer och osäkerhet kring inflationen påverkar vad investerare kräver för att låna ut pengar på lång sikt.
Det brittiska finanspolitiska forskningsinstitutet IFS konstaterade i en analys den 12 oktober att landets upplåningskostnader stigit kraftigt sedan i våras. Den brittiska tioårsräntan hade då nått 5,4 procent, medan räntan på 30-åriga statsobligationer låg kring 5,9 procent.
Utvecklingen är inte unik för Storbritannien. Högre inflation och förändrade förväntningar på centralbankernas politik har bidragit till stigande långräntor även i andra länder.
Geopolitiken kan inte avfärdas
Moneyweeks resonemang sträcker sig också till geopolitiken. Investerare tenderar att utgå från den värld de känner till och kan underskatta konsekvenserna när förutsättningarna förändras.
Men den geopolitiska ordning som präglade tiden efter kalla kriget är under förändring. Det kan påverka handel, säkerhetspolitik och kapitalflöden under lång tid framöver, menar Heaton.
För investerare är lärdomen att inte automatiskt räkna med att vare sig räntor eller marknadsförutsättningar återgår till hur de såg ut före pandemin.
Det betyder inte att räntorna aldrig kommer att falla igen. Men den som bygger sin strategi på att nollräntornas tidevarv ska återkomma riskerar att vänta förgäves.
