Många tror att människor sitter fast i sina liv av rädsla för att misslyckas. Psykologer pekar i stället på något mer subtilt: vi har spelat rollen som “den vi borde vara” så länge att vi till slut inte längre vet vad vi själva vill.
Därför förändrar de flesta aldrig sina liv
Livet som rollspel
De flesta människor är ganska duktiga skådespelare. Inte på Dramaten-nivå, men tillräckligt bra för att spela rollen som “duktig kollega”, “ambitiös chef” eller “spännande människa på middag”.
Problemet är att roller har en tendens att fastna.
Den amerikanske sociologen Erving Goffman beskrev redan på 1950-talet hur människor presenterar sig själva på olika sätt beroende på sammanhang. Vi anpassar våra åsikter, ambitioner och drömmar efter vad som verkar socialt gångbart.
Det börjar oskyldigt.
Du väljer en utbildning som låter rimlig. Du söker ett jobb som andra tycker verkar smart. Du formulerar en femårsplan som låter strategisk på ett möte.
Plötsligt sitter du där och beskriver ett liv som låter imponerande – men känns märkligt bekant, ungefär som att läsa någon annans dagbok.
Vi följer regler vi aldrig skrivit
Forskare som studerar mänskligt beteende har länge sett samma mönster. Psykologerna Zhi-Xuan Tan och Desmond C. Ong visar att människor ofta agerar utifrån sociala normer som de aldrig själva har valt.
Vi tror att vi jagar våra drömmar.
I själva verket följer vi ett manus.
Det märks särskilt när människor försöker förändra sina liv. Den amerikanske psykologen John M. Grohol menar att den vanligaste orsaken till att människor inte förändras är att de inte vet hur.
Men problemet kan vara ännu mer grundläggande.
Det är svårt att förändra något när man inte vet vad som faktiskt är ens eget beslut – och vad som bara är social autopilot.
Komfortzon eller förväntningszon
Kliniska psykologen Jennifer Guttman varnar för att ju längre människor stannar i sin komfortzon, desto svårare blir det att förändras.
Men ibland är komfortzonen inte bekväm alls.
Den är bara bekant.
Många stannar kvar i jobb, relationer eller livsval inte för att de fungerar särskilt bra utan för att alternativen skulle kräva obekväma samtal.
Att säga upp sig.
Att byta riktning.
Att erkänna att man egentligen vill något helt annat.
Den sortens beslut är sällan populära på släktmiddagar.
Bekräftelse är ett beroende
Ett annat skäl till att människor fastnar är något så enkelt som beröm.
När vi spelar rollen som “den framgångsrika”, “den pålitliga” eller “den som alltid ställer upp” får vi bekräftelse från omgivningen. Den känslan är svår att ge upp.
Ju mer beröm vi får för rollen, desto mer rädda blir vi att förlora den.
Till slut glömmer vi att det från början bara var en roll.
Filosofen Arthur Schopenhauer formulerade problemet elegant redan på 1800-talet:
“Människan vet ofta inte vad hon egentligen önskar eller fruktar.”
Läs även: Forskning: Så många hemligheter har du i huvudet just nu
Börja i det lilla
Att bryta mönstret behöver inte börja med dramatiska beslut.
Läkaren och författaren Susan Biali Haas menar att motstånd mot förändring ofta handlar om rädsla för det okända. Ett sätt runt det är att börja smått.
Ta några beslut utan att fråga någon annan.
Vad du äter till lunch.
Vilken bok du läser.
Vad du gör en lördagsmorgon.
Det låter banalt, men många märker snabbt hur stark impulsen är att förklara eller försvara sina val.
Den impulsen är ofta publikens röst i huvudet.
Den tysta frågan
Den verkliga utmaningen är inte att förändra livet.
Den är att ta reda på vilket liv man egentligen vill ha.
Om ingen visste vad du valde, vad skulle du då göra.
Det är en obekväm fråga.
Men förvånansvärt ofta är det där svaret börjar dyka upp.
Sömnlösningarna som räddar både natten och relationen
Sex, kärlek och fastighetsaffärer i all ära. Den verkliga prövningen börjar när lampan släcks. Att dela säng är romantiskt i teorin. I praktiken är det en
