S/S Per Brahe – kantad av död och olycka

Ofta tungt lastad

Historierna är många hur hon tagit sig fram med ofta allt för tung last ombord.

Oavsett skeppare verkar det som att övertron på fartygets kapacitet, på något sätt följde Per Brahes väg över sjöar och skärgårdar.

Fartygets historia kantades sålunda av händelser som inte kan kallas lyckliga. De som var vidskepligt lagda, kunde nog även spå att något än värre skulle drabba fartyget en dag.

Och de kom att få rätt.

Olycksdagen

Den 26 november 1918 lastades fartyget tungt för det kommande färden upp mot Stockholm. Mycket av lasten stuvades inne i fartyget men en hel del togs även på däck.

Efter en mellanlandning i Gränna, där bland annat konstnären John Bauer med maka och son klev ombord, styrdes kosan norrut på Vättern.

Vädret var allt annat än bra och när Per Brahe lämnade Gränna för att gå till Hästholmen blåste det storm.

Per Brahe ankom aldrig till Hästholmen den natten. Dagen därpå hittades vrakgods på Vättern utanför Hästholmen och snart förstod samtliga vad som hade hänt.

Samtliga hade drunknat

Per Brahe hade gått till botten den natten och samtliga 24 ombordvarande hade omkommit.

Bortsett från tragedin i sig, hade Per Brahe en ganska värdefull last ombord då den sjönk, och snart började planer smidas för att bärga såväl henne som lasten.

På hösten 1921 bildades andelsföreningen Per Brahe u.p.a av bönder och godsägare i trakten, som alla hade intresse i att ta del av fartygets och lastens värde.

Efter mycket arbete av dykare, släppte slutligen Vätterns botten greppet om Per Brahes skrov i slutet på juli 1922. Från 32 meters djup lyftes hon i etapper upp till ytan och kunde slutligen länsas i och tas till kaj i Hästholmen söndagen den 30 juli.

Gjordes till jippo

För att öka intresset för fartyget och lasten, skapades ett enormt jippo runt bärgningen.

Vätterns övriga ångfartyg arrangerade turistresor till Hästholmen för att följa bärgningen. Tidningarna skrev spaltmeter och extratåg sattes in för att frakta nyfikna till platsen.

Över 20 000 åskådare beräknades ha följt bärgningen från land, vilket gjorde den bisarra händelsen till en av de större evenemangen det året.

Vid bärgningen kunde också konstateras att lasten hade varit både undermåligt surrad och fel fördelad mellan lastrummet och däck. I den hårda stormen hade lasten förskjutits och fartyget fått slagsida.

Trots allt i gott skick

När bärgningen var avlutad, kunde ägarna konstatera att fartyget ändå var i gott skick.

Pannan kunde efter rengöring eldas igång och snart startades en märklig PR-resa från Hästholmen, via Göta kanal och upp till Stockholm.

Syftet var strikt ekonomiskt – att ytterligare öka intresset för fartyget och på så sätt samla in medel för den kommande behövliga renoveringen.

Efter renoveringen sattes fartyget åter i trafik, men under ett nytt namn för att försöka bli av med den tragiska bakgrunden.

Ryktet kom dock att följa henne, och inte förrän hon såldes till Ångbåts AB Åland i Mariehamn och döptes om till Åland II, släppte “förbannelsen”.

1959 var dock fartyget så trött i konstruktionen att hon 102 år gammal, såldes till skrotning.

Lär dig mer

Om Per Brahes förlisning – Vetenskapsradion i P3

Om John Bauer – tomtarna och trollens mästare (Dagens PS)

Om bärgningen här