Viggo testar Sturehof

En exakt kopia – med mening

Dagens Sturehof är en exakt kopia av gamla Sturehof som låg i fastigheten bredvid. Det är samma volanglampor i taket. Det är samma ljusblå färg på väggarna. Samma bord, stolar och servitriser i eleganta jackor med glittrande slag och blänkande knappar. Samma strålkastarbelysning i taket ända fram till stängningsdags klockan 02 på natten. Man har tillstånd till 03, men vem gillar egentligen att servera väldigt berusade människor mitt i natten? Svar: inte ens Stockholms nu ganska fåtaliga nattklubbar.

2 600 kvadratmeter makt

Det satt långt inne för hyresgästen Sturehof att acceptera fastighetsägarna Adia och Vasakronans planer på en total makeover av området. Men till slut fick man ett erbjudande man inte kunde tacka nej till: 2 600 kvm restaurang mitt på Stureplan. Sturehof ska alltså, när allt är klart, innehålla svindlande 425 sittplatser. Då blir krogen även Sveriges största restaurang, sett till antalet stolar enligt ja, Sturehofs koncernchef Matilda Jackson.

Krogen har två internationella förebilder: La Coupole i Paris och Balthazar i New York. Jag har varit på bägge många gånger och kan säga att Sturehof inte har något att skämmas för i denna internationella liga. Sturehof är och förblir i världsklass. Det häftiga med krogen är att man lyckats med konststycket att både vara turistmagnet och locka till sig stadens kändisar.

Läs även: Viggo testar Quan i Malmö

Nyårsafton som sociologiskt experiment

På nyårsafton hamnar jag först bredvid Mauro Scocco med sällskap på ena sidan och två pantertanter från Östermalm i glittriga kavajer på andra sidan. De försvinner och ersätts av ett par som pratar engelska och ett annat som pratar tyska. Det är trångt och fullsatt denna högtidsdag, precis som alla andra högtidsdagar. Ja, en av de bästa sakerna med Sturehof är förstås att det aldrig är stängt, oavsett hur röd dagen än är i kalendern.

529 år – med ett par hack i kurvan

Sturehof öppnade 1587, strax efter Gustav Vasas intåg i Stockholm, och är alltså i dag 529 år gammal. Men tro inte att succén har varit en obruten linje. Innan PG Nilsson tillsammans med gänget på PA&Co tog över lokalen 1995 drevs den av gangstern Jokso och var en ganska sunkig pizzeria på en väldigt fin adress. Det som i dag känns som en tidlös klassiker skapades av inredaren Jonas Bohlin på nittiotalet. Precis som på Rolf Kök, Luzette och Hills med flera åldras Bohlins stil med stil.

Det är inte maten som är grejen. Egentligen

Jaha, tänker någon nu, ska han inte säga något om maten? Klart att jag ska. Men det som serveras är inte huvudsaken utan själva besöket. Stämningen, mötesplatsen, sorlet, den där oväntade träffen med en polare du inte sett på tio år. Blicken från den där tjejen som du aldrig vågade hångla med på Östra Real.

Nej, nu hittar jag på. Jag har aldrig gått i gymnasiet i Stockholm, jag är från Malmö. Men de riktiga stamgästerna på Sturehof är från Bromma, Lidingö och Östermalm. De har känt varandra sedan tidernas begynnelse och de är krogens bas. Denna grupp behöver inte boka bord tre veckor i förväg.

Hovmästarna känner igen dem och lyckas alltid fixa fram ett bord om sällskapet inte är gigantiskt. I värsta fall kan man få sitta på innergården en trappa upp under ett parasoll med en värmefläkt. Men är ni bara en tvåa finns det alltid ett ledigt hörn.

Salongerna du vill undvika

En trappa upp finns numera de ökända salongerna där större sällskap placeras. Där vill du inte sitta om du är en normal person. Inte för att maten eller servicen är sämre, utan för att det är tråkigt att hamna vid barnbordet. Eller pensionärsbordet.

Eller ja, det är röran av oväntade och väntade möten i den stora matsalen i gatuplan som gör Sturehof till stadens mest klassiska restaurang.

Läs även: Viggo testar Nook på Högbergsgatan

Okej. Maten då

Maten då? Ska han aldrig komma till den? Jo. Nyligen åt jag en klart godkänd laxsallad med varm potatis. Det var dagens lunch. Min son tog en elegant råbiff med fint friterad spenat på toppen och perfekta pommes frites.

Skaldjur, nyår och citronvatten

På nyårsafton njöt jag och min älskade Anna en skaldjursplatå med extra räkor och många ostron. Nummer 3 var precis så rejäla och saftiga som man kan begära. Räkorna pigga, om än väldigt små. Vår krabba saknade en klo, men när vi påpekade detta fick vi raskt en hel krabba till. Hummern smakade precis som en kall hummer ska göra. Det ska bli spännande att se när Sturehof går över till den nya hummern: norsk röd kungskrabba. Till detta fina såser och ljuvligt bröd.

Servicens koreografi

Minst lika fantastisk var personalens dans när alla tallrikar och all mat skulle ut och in och därefter eleganta handtvättar i citronvatten. Det blir lätt lite kladdigt när man äter skaldjur och dricker stora mängder champagne till. Prinsesstårtan var en aning torr. Min tarte tatin på ananas med kokosglass var inte heller det godaste jag ätit i mitt liv, men absolut inget lidande. Godkänt.

Notan och sanningen

Det är förstås inte billigt på Sturehof. En nota för två här slutar sällan under 2 000 kronor och eftersom stämningen är som den är skenar den gärna iväg. Men är det budgetmat du är ute efter är Stureplan helt fel plats. Avslutningsvis: jag har gått hit i 25 år och jag har aldrig lämnat krogen besviken. Tvärtom. Varje gång jag kommit hem längtar jag tillbaka.

Läs även: Heta krogöppningar 2026 – från Guldbron till Gustav Adolfs torg​