Om du trodde att pendlandet i skärgården hörde till de uppvärmda och bekväma skärgårdsjeeparnas tidevarv, så får jag göra dig grymt besviken. Att pendla med båt i skärgården är nämligen en över 100 år gammal företeelse. Vi tittar närmare på pionjärerna.

ANNONS

När skärgården i slutet på 1800-talet, började befolkas av Stockholms bättre bemedlade, kom med dem en ny befolkning ut på öar och i vikar.

Skärgården som genom århundraden hade varit en kärv plats att överleva på för den genuina skärgårdsbefolkningen, började nu sakta fyllas på med människor som såg dess skönhet och dess möjlighet till att erbjuda en vacker plats för rekreation och avkoppling.

Här samlas man för gemensam transport till sina hus i Skärgården. Ca 1890-tal.(Foto: Okänd fotograf, Sjöhistoriska Museet)

Vackra strandlägen bebyggdes med vackra och påkostade sommarvillor och ett nytt båtbestånd – fritidsbåten – började nu späda ut den traditionella skötbåtsbaserade båtflottan.

Den semesterbaserade hus-bebyggelsen började växa fram närmast staden på de vackraste och mest skyddade platserna. Då vägnät var ett ord som knappt var uppfunnet, var det via sjön som fastigheternas ägare tog sig ut till sina sommarställen.

Ängsliga farkoster till en början

Då de tidigaste sommarvillorna uppfördes var det segelkraft som gällde. Men efter att explosionsmotorn uppfunnits och sakta började monteras i båtar under 1890-talet, var det snart motorbåten som blev det naturliga färdmedlet.

Skärgårdsställen var i början av 1900-talet lika attraktivt som idag. Men genom att bilar och vägnät inte var utvecklade så var motorbåten husets viktigaste förutsättning. (Foto: Sjöexpress)

Till början ganska så ängsliga farkoster som gjorde sitt jobb. Långsamt och osäkert men såg  i alla fall oftast till att folk kom dit folk ville – om än med ett och annat tekniskt äventyr på vägen.

Med tveksam tillit och med tveksam fart, bjöd inte de tidiga motorbåtarna på några större möjligheter än just att erbjuda en möjlighet att kunna ta sig fram till sommarstället.

Men i takt med att båtarna mer sjövärdiga och motorerna blev starkare så ökade både farterna och aktionsradien för de lite större båtarna. Nu kunde vackra platser längre ut i skärgården anses nåbara och en ny årsring skärgårdsställen byggdes längre bort från stadens kärna.

Plats för att leva

Men några av dessa ”nya” ställen var inte bara planerade som platser för ledighet och dedikerad avkoppling. Hit flyttade familjer ut för en längre vistelse än bara sommarens lediga veckor. Husen byggdes mer isolerade och utrustades för att kunna bebos en större del av årets snöfria månader.

Som ett självklart tillbehör till dessa fastigheter ingick en flotta båtar där den större och snabba motorbåten var nyckeln till den längre användningsperioden. Det var den som var basen och det var den som gav möjligheterna för mannen i familjen (japp, alltid mannen) att dagligen ta sig från skärgården, in till stan och tillbaka.

Då båtarna var snabbare än de flesta, betydde inte det att de var snabba i dagens perspektiv. Så klockan fick sättas tidigt för direktören eller disponenten, som efter påklädning av lämplig stass, tog gårdagens tidning under armen och gick nedför grusgången till bryggan där motorbåten låg uppstartad av familjens chaufför (som då fått gå upp ännu tidigare och göra båten körklar).

ANNONS
ANNONS

Sedan gjordes loss och medan chauffören vant och tryggt förde båten genom skärgården in till någon av stadens centrala båtplatser, lästes tidningen noggrant för att båtens ägare skulle vara hyfsat uppdaterad vid framkomsten till stan. Sedan en rask promenad upp till kontoret tills det var dags att göra samma procedur fast baklänges, efter förrättat värv på kvällen.

Elektronikkungen Tillquist

Ingenjören och grosshandlaren Hugo Tillquist var en av de tidigaste skärgårdspendlarna. Med det  fantastiska nyuppförda sommarstället Villa Strandskär på Sandhamn, började han redan under 1910-talets sista år att njuta av skärgården allt tidigare på vårarna och allt senare på höstarna.

Hugo Tillqvist med sin trogna chaufför bakom skottet på pendlarbåten Condiut. I denna pendlade han dagligen mellan Sandhamn och Ingenjörsbyråns kontor vid Nybroviken. (Foto: AB Sjöexpress)

Med den snabbgående ruffbåten Conduit, ritad av Gutsaf Schüssler och byggd på AB Sjöexpress, kunde han i knappt 20 knop ta sig fram och tillbaka genom skärgården till arbetsplatsen på ingenjörsfirman bärande hans namn, vid Nybroviken 7.

Med båtplats vid kajen nedanför porten var gångvägen endast ett 10-tal meter från båten. Med tiden förnyades den Tillquistska pendlarbåten då och då. Motorernas utveckling fortsatte och pendlingstiden in till stan kunde förkortas allt mer.

Conduit följdes av ett antal snabba båtar från Sjöexpress som alla därefter bar namnet Knorr följt av sitt ordningsnummer. Namnet Knorr kommer från det broms-system för tåg som Tillquists ingenjörsfirma var svenska agenter för och som också gav grunden för familjens leverne.

ABBA-kungarna Ameln

Från ett annat håll i skärgården pendlade Christian Ameln dagligen in till Stockholms centrum från sin stora skärgårdsö Särsö. Christian var tredje generationen Ameln som styrde det familjeägda bolaget ABBA (AktieBolaget Bröderne Ameln) som flyttat kontoret från västkusten upp till Stockholm.

Löparen som byggdes av AB Sjöexpress och övertogs senare av Robert Ameln (Foto: AB Sjöexpress)

Christian hade låtit bygga en snabb skärgårdsracer på Sjöexpress 1918 som fick namnet Löparen. Men till säsongen 1924 fick hans yngre bror Robert Ameln överta Löparen då Christians magnifika nybygge Måsen levererades från AB Nya Yachtvarvet på Hästholmen.

Direktören för ABBA, AktieBolaget Bröderne Ameln, Christian Ameln, åkte ståndsmässigt till jobbet i sin magnifika commuter Måsen, byggd 1924 på Nya yachtvarvet på Hästholmen.(Foto: AB Sjöexpress)

Måsen var en fantastisk 16,5 meters äkta commuter, ritad av de långa linjernas mästare Knut Ljungberg. Med en 200 hk stark Sterling rak åttacylindrig motor kunde Måsen ta Christian Ameln bekvämt in genom skärgården in till kontoret under chauffören och motormannen Öbergs trygga navigering.

Christian Ameln redo för avfärd med KMKs skepparmössa och Stockholmstidningen som givna attribut.

Postorder, varuhus och förlagskungen JP Åhlén

Några öar bort från det Amelnska sommarvistet, bodde skägårdsälskaren JP Åhlén i arkipelagen kring Äpplarö. JP var en av grundarna till postorderföretaget Åhlén & Holm, Åhlen & Åkerlunds Förlag samt varuhuskedjan Åhléns med pampigt nybyggt kontor vid Skanstull på Södermalm, och pendlade dagligen med någon av sina två 26-fots Chris Crafts Gugge och JP III.

JP III, en magnifik 26-fots Chris Craft, motoriserad med varvets stora magnifika V8:a på 250 hk. Med denna under luckorna kunde JP Åhlén åka tryggt genom skärgården i hela 42 knop de dagar det brådskade. (Foto: Sjöexpress)

Orsaken till det dubbla båtbeståndet var att han ville garantera sig den dagliga transporten in till staden och hade därför utrustat båtarna med de två topp-motoralternativen som Chris Craft erbjöd. Gugge hade en magnifik sexcylindrig Kermath Sea Wolf och JP III varvets motorstolthet, den fantastiska 14-liters V8-motorn A120.

Industrikungen Hans Edvard Henke

Med någon av dessa båtar åkte JP iklädd sin fartluva in genom skärgården. På vägen passerade han genom Lindalssundet där Osram-chefen Hans Edvard Henke hade sitt sommarställe.

Hans Edward Henke åkte bekvämt från Lindalssundet in till jobbet i staden med sin mäktiga stegbåt Marara, som han köpt efter Kreugerkraschen 1932. Ofta blev det race mellan Henke och JP Åhlén in genom skärgården. (Foto: AB Sjöexpresss)

Det sägs att Henke åt sin frukost på verandan och när han hörde att JP drog på efter Örsö-ström, torkade han sig med linneservetten, vandrade ned till bryggan och drog igång Hall-Scott-motorn på stegbåten Marara II och lade lagom ut tills JP kom farande genom sundet. Och sedan var det race in till staden.

ANNONS
ANNONS

Dessa skärgårdspendlarnas pionjärer såg de allt snabbare och bekvämare båtarna som ett sätt att kunna förlänga sin boendeperiod ute i skärgården.

Men sedan fanns det de som såg de hypersnabba motorbåtarna som en möjlighet att snabbt ta sig åt andra hållet – från staden till landet för några timmars vila.

Tändstickskungen Ivar Kreuger

En av dessa vars vardags-schema var allt för fullplanerat för att kunna tillbringa längre tider i skärgården, var ingenjör Ivar Kreuger. Som chef och ägare av en av Sveriges största företagsstrukturer genom tiderna, var han alltid mitt i steget och där varje minut var dyrbara 60 sekunder.

Hans magnifika sommarställe Ängsholmen vid Kanholmsfjärden var både en representationsfastighet men också en plats för några stunders rekreation. Färden ditut från staden skulle avklaras fort och bekvämt och för detta syfte hade Ivar låtit bygga tre snabba båtar som fyllde olika funktioner.

För att utmana Christian Amelns vackra Måsen som snabbaste commuter i skärgården, lät Ivar Kreuger beställa den 20 meter långa Tärnan 1925. Här är hon under byggnad på AB Nya Yachtvarvet på Hästholmen utanför Stockholm. (Foto: AB Sjöexpress)

För de stora representations-sällskapen användes magnifika 20-metersyachten Tärnan, för de hypersnabba blixtvisiterna kördes salongsracern Svalan och för de lite mer lugna och intima resorna ut, användes Ivars älskade och äldsta salongsbåt Loris.

Bild 7 En av skärgårdens mest kända båtar. Den legendariska Svalan som gjorde 52 knop. Än idag en respektfull fart att ta sig in till kungliga huvudstaden med. (Foto: AB Sjöexpress)

Att ägna så mycket tid åt att dagligen åka båt fram och tillbaka, kan ses som en lite märklig företeelse för dessa personer som dagligen drev företag som sysselsatte 100-tals personer och vars närvaro på kontoret var nödvändig.

Gav tid för eftertanke och nya ideér

Men frågan är om dessa resor inte bara handlade om ren transport, utan dessutom var den stund av eftertanke och kontemplation som behövdes för att få vardagen att fungera.

En timme på morgonen för uppladdning och en timme på eftermiddagen för eftertanke skapade kanske den kraft som behövdes för att dessa näringslivets nyckelpersoner skulle orka med det som de gjorde.

Kanske gäller även idag….?

Flera spännande skärgårdspendlare:

Snabbast i skärgården var Torsten Kreuger som 1925 beställde en stor sjösläde från varvet Philips & Sons, i Southampton. Syftet var att Kreuger snabbt och enkelt skulle kunna pendla ned till de affärsintressen han hade i Polen och Tyskland. Med dubbla Gar Wodd-Liberty V12:or så gjorde den 15,5 meter långa båten närmare 70 knop. (Foto: AB Sjöexpress)

 

Carl Wittenström var framgångsrik bankir i Stockholms snabbt växande näringsliv under 1900-talets första decennier. För att snabbt kunna ta sig mellan sommarstället på Karlsudd, strax bredvid Waxholm, och jobbet inne i staden, lät han Carl Plym rita och bygga den 10,5 meter långa och vackra commutern Vitesse II 1929. (Foto: AB Sjöexpress)

 

Vackert akterförtöjd på Djurgården ligger Torsten Kreugers magnifika stålyacht Edi. Med dubbla Gar Wood- V12:or var den 27 meter långa yachten god för över 25 knop. (Foto: Sjöexpress)

 

ANNONS
ANNONS
Vackert förtöjd i familjen Grönbergs hamn på Runmarö, ligger den Sjöexpress-byggda coupé-racern Vågen, byggd på varvet som en avmallning av Olof Anderssons 28′ Baby Gar. Arkitekt Grönberg pendlade dagligen mellan Runmarö och KMKs brygga med den bekväma racern.

 

Edi II blev kanske den sista renodlade commutern som byggdes i Sverige. Knut Ljungberg ritade och Götaverken byggde henne 1939 på beställning av Torsten Kreuger. Med tre Wright Typhoon V12:or nådde hon en bra bit över 30 knop.

 

Efterlysning:

Känner du till någon ytterligare person som pendlade dagligen med en vacker klassisk motorbåt? Kanske en släkting eller en granne på landet? Du kanske till och med har bilder kvar i familjealbumen på båtar från förr?

Anders Værnéus har ägnat 35 år åt att forska kring motorbåtens historia i Sverige och tar tacksamt emot tips om dokumentation och kunskap från förr. Du når honom på 0706 58 74 73 eller via mejl [email protected]. eller besök AB Sjöexpress

Läs mer:

Vackra Caprice och hennes systrar. Dagens PS

Sveriges exklusivaste lustjakt försvunnen. Dagens PS

Kändistätt på tändstickskungens Loris. Dagens PS

Mahognyracern som vägrade dö. Dagens PS

En 60-årig kärlekshistoria. Dagens PS