Idag är amerikanska Hacker Craft en självklarhet på kartan över ikoniska klassiker, den av många ansedd som den coolaste av alla amerikanska runabouts. Men ett totalt nervsammanbrott höll på att bli en båtshake i propellern.

ANNONS

Här är historien om John L. Hackers uppgång, fall och hans arv till dagens klassiska båtentusiaster.

Detroit, Michigan 1911.

På ett dammigt verkstadsgolv i en sliten industribyggnad står en nybyggd båt. Med ett kraftigt steppat hydroplanskrov ska hon passera 50 mph, eller 45 knop. Hon är en lätt konstruktion i finaste Hondurasmahogny.

Däcket är kraftigt välvt för att härbärgera den stora motorn och på dess styrbordssida sticker sex monstruösa avgaspipor rakt upp. Förarplatsen, som är förlagd bakom den mittmonterade motorn rymmer två modiga. Möbleringen är ratt, gas och någon form av primitiv övervakning av oljesmörjningen.

Kitty Hawk. John L. Hackers reckordbåt från 1911. Hon nosade på 50-knopsgränsen.

Mannen bakom skapelsen – John L. Hacker – stryker handen över det blanka däcket. Han suckar tyst och vänder sig om och går mot den stora träporten som leder ut mot bakgården.

Det har börjat skymma och när han slår ner den stora kopparspaken till huvudströmmen blir det kolsvart i byggnaden. Han reglar dörren utifrån, fäller upp rockslaget och rättar till hatten.

Med tunga steg går han mot hemmet. Det är över. ”Kitty Hawk” är färdig och John är övertygad om att hon kommer slå nya fartrekord.

Men ångestattackerna kommer allt oftare nu. Hårt arbete kan inte hålla depressionen stången längre. En dröm håller på att krossas.

En visionär med ett färdigt recept

John Ludwig Hacker föddes den 24 maj 1877 i Detroit. Som barn drog han ofta omkring bland båtvarven. Närde en dröm om att själv rita och bygga båtar.

I de tidiga tonåren bestämde han sig för att göra verklighet av sin vision. Målet var att bygga den bästa och finaste båt som någonsin lämnat en stapelbädd.

De motorbåtar han såg lämna varven och senare fara runt på sjöarna, var smala förvuxna kanoter som med sin rundbottnade design plogade sig genom vattnet. John insåg att skulle man kunna åka över deplacementfart måste båten plana på vattenytan.

Med början som tonåring och femton år framåt läste han marinarkitektur och design på kvällarna, samtidigt som han dagtid arbetade som bokhållare i faderns rörelse.

Även Henry Ford beställde en Hacker

Att det var snabba motorbåtar som låg i fokus var helt klart. Intresset för bensinmotorer ledde till att John kom i kontakt med Henry Ford och hans son Edsel Ford. De blev goda vänner och de två kom senare att äga ett flertal av John L. Hackers konstruktioner.

Henry Ford och Joh L Hacker tillsammans 1911. (Foto: Hackerboat.com)

En av hans första självpåtagna uppgift som nyexaminerad båtkonstruktör var att lösa problemet med att båtarna grävde ner sig då farten ökade.

Det planande skrovet var lösningen

För att bevisa sina teorier om att planande skrov var lösningen, ritade han och byggde ett 30-fots skrov som begåvades med ett flertal nya innovationer. Bland annat satte han såväl propeller som roder under båten.

Idag självklart, men vid 1800-talets slut var det en nydanande lösning. Alla Johns nymodigheter bemöttes väl inte med stående ovationer, men det faktum att hans nya konstruktioner gjorde närmare 20 knop innan man klivit in i 1900-talet talade för sig självt.

Åren gick och John skapade sig snart ett ryckte som en mycket kompetent designer och konstruktör av snabba båtar. Till sommaren 1906 fick han i uppdrag att rita två 21-fots kabinbåtar åt välbärgade köpare att användas till och från deras sommarnöjen i Lake St. Claire.

Dessa två båtar kom att bli prototyper för Hacker Custom Cruiser och Commuter, flera år senare.

1909 startar John sin första egna rörelse då han vid 32 års ålder köper Detroit Launch & Power Co. Utvecklandet av snabba båtar leder in på hydroplan-konstruktioner och under de kommande tre åren bygger John i egen regi närmare ett trettiotal.

Flera av dem nosade på fyrtiofemknopsgränsen. Tillsammans med L. L Tripp driver han samtidigt ett mindre varv i staten New York under namnet Hacker Boat Company.

ANNONS
ANNONS

Drömfarten uppnås till ett mycket högt pris

Drömgränsen passerades med ”Kitty Hawk” som nosar på 50 knop, ett rekord som stod sig fram till 1915 och kom att bli kröningen på många år av hårt arbete.

Men det höll på att gå i stöpet redan innan hon var klar. Kort efter triumfen drabbas den geniförklarade båtkonstruktören från Detroit av ett nervsammanbrott. Han tvingas under denna tid sälja rörelsen i New York till sin partner L. L Tripp.

Efter Johns avhopp ombildas företaget och går under namnet Albany Boat Company.

John L. Hacker återhämtar sig och återvänder 1914 till sin hemstad Detroit och startar det nya Hacker Boat Company. Här föds även beteckningen Hacker Craft.

Ironiskt nog blir han då kontrakterad av Albany Boat Company att rita deras storsatsning på en 32-fots runabout. Tillbaka i Detroit inleder han även ett nära samarbete med Gregory’s Belle Isle Boat & Engine Co.

Han ritar en serie runabouts som går under beteckningen ”Belle Isle Bear Cats”. Båtarna blir mycket populära och affärerna blomstrar. I leveransboken stod prominenta namn som just Edsel Ford och J.W. Packard.

Modellåret 1918 hade man sex runaboats, signerade John L. Hacker. Det var dessa båtar som verkligen satte John i rampljuset. Nymodigheter som motorn i aktern och förarplats i en främre cockpit ansågs både innovativt och väl fungerande.

Tidigare hade det varit gängse med motorn i mitten och sittbrunnen akter om denna.

Verksamheten utökas

1921 bestämmer sig John L. Hacker för att starta ytterligare tillverkning i Mount Clemens, för att två år senare meddela att hela båttillverkningen flyttas från Detroit till Mount Clemens.

Fabriken i Mount Clemens dit Hacker Boat Co. flyttade från Michigan, Detroit 1921.

Snabba mahognyracers säljer som aldrig förr och Hacker Boats Co. växer så det knakar. 1927 lanserar Hacker Boat Co. två modeller kallade Dolphin. En tvåbrunnars på 24 fot och en trebrunnars på 28. Dessa var inte helt olika ”Bear Cat” – båtarna.

Hackers under byggnation i fabrikslokalerna i Mount Clemens i mitten av 1920-talet. (Foto: Hackerboat.com)

Endast fyra återförsäljare kan 1927 erbjuda båtar från Hacker. En av dem är den tidigare uppdragsgivaren Gregory’s Belle Isle & Engine Co. Fabriken på 9 Judge Street, Clinton River byggs ut vid flera tillfällen.

1928 har man inte mindre än 10 000 kvadratmeter. Antalet anställda var nu uppe i 68, och bland dem många av de bästa båtbyggare som gick att uppbringa. Hacker Boat Company var naturligt långt ifrån den enda aktören vid denna tid.

Hacker Craft såldes via auktoriserade återförsäljare. Här en annons för Dolphin från 1926. (Hackerboat.com)

Tillverkare som Chris Craft, Dart och det nystartade Century konkurrerade hårt om kunderna. Möjligen stod Hacker ut från mängden med sina många specialbyggen, allt efter kundernas önskemål.

Och kunderna var många gånger lika aparta som konstruktionerna. Som till exempel den 40-fots Landau Top Runabout med dubbla Packard motorer på 800 hästar vardera, beställd av Kungen av Siam (Thailand).

Hacker Craft intar tävlingsbanorna

Till skillnad från de flesta andra tillverkare, var det bara auktoriserade återförsäljare som sålde båtar från Hacker. Den största delen av försäljningen gick dock via direkt order hos fabriken och då hos John L. Hacker själv.

En man vid namn S. Dudley McCready hade via en återförsäljare några år tidigare införskaffat sig en Hacker Craft. Han blev genast förtjust i båten och 1925 begav han sig till fabriken i Mount Clemens för ett möte med John.

En skrytannons med tävlingsvinsten från 1931 (Foto: Hackerboat.com)

Han visade intresse i företaget och 1928 var han anställd som finanschef. Tillsammans styrde de Hacker Boat Company genom återstoden av det glada 1920-talet. Efterfrågan på fritidsbåtar var stor och störst var den efter Hackers innovativa konstruktioner.

Några år tidigare hade John på beställning ritat och byggt en båt för en herre vid namn Ed Grim. Han använde den namngivna ”Miss Mary” som fritidsbåt i sjöarna kring Buffalo, New York.

1931 har båten bytt ägare och den byggs om för racing. En kraftig Packard-motor får ta plats i motorrummet och under namnet ”El Legarto” vinner hon dåtidens mest ansedda tävling för motorbåtar, Gold Cup Race.

Åren 1933, 1934 och 1935 tog hon hem totalsegern och John L. Hacker nämndes allt oftare i tävlingssammanhang.

ANNONS
ANNONS

Men 1933 stod den stora depressionen för dörren och drog effektivt undan mattan för båtindustrin. aktörer. Så även på Hacker Boats Company. Orderstocken rasade och 1934 står inte längre John som ägare till företaget. Nu stod S. Dudley McCreadys namn på direktörsdörren.

Hacker 26 fots Tripple Cockpit från 1933. (Foto: Hackerboat.com)

Budgetbåtar blir en oönskad räddning

1935 kommer så äntligen en vändning för Hacker Boat Co. En 17-fots öppen runabout blir räddningen. Modellen, en så kallad ”utility”, är en öppen båt med fördäck och vindruta.

Båtypen ska tillskrivas Lyman Boat Co. i Ohio som flera år tidigare tog fram modellen och dessutom gav den dess namn. Chris Craft, med ägaren Chris C. Smith i ledningen hade sedan länge insett att man måste bygga båtar för gemene man. Garfield Wood likaså.

McGready som vid tiden satt som VD och ägare för Hacker Boat Co. ville inte vara sämre. Modellåret 1935 presenterade man således båten alla skulle ha råd med.

För 975 dollar fick man en komplett båt med en 62 hästars fyrcylindrig motor från Gray Marine. Med den prislappen konkurrerade man definitivt om köparna. Men Hacker Boat Co. som stått för det lite lyxigare, lite exklusivare och lite dyrare stod nu och raggade samma kunder som de övriga aktörerna.

Famtiden ljusnar

Sakta men säkert tappade man sitt ansedda namn. De som tidigare valt en båt från Hacker Boat Co. just för att skilja sig från mängden kom inte längre tillbaka för några nybeställningar.

McCready förstod nog problematiken, men insåg samtidigt att säljer man inga båtar, ja då blir man inte kvar på banan. Under slutet av 1936 hårdlanserade man ytterligare en modell på sitt 17-fots skrov, kallad ”Split Cockpit”.

Båten var däckad med en sittbrunn för om och en akter motorluckorna.  En något större 19-fots ”Double Cockpit” med två sittbrunnar för om motorluckorna blev även den en säljsuccé.

En av modellerna som tog varvet genom 1940-talet. 20 fots Utility 1947.

Mot slutet av 1930-talet hade man jobbat tillbaka lite av den förlorade glansen. Till skillnad från många andra båttillverkare trodde man fortsatt på custombyggen.

Specialbyggda båtar som den ena efter den andra väckte stor uppmärksamhet. Upp till och förbi 40 fot var inget ovanligt och motorerna var de största som kunde uppbringas. Packard och Hall-Scott stod för de större montagen och i de mindre var Gray Marine vanligt förekommande.

Antalet tillverkade båtar per år blev allt färre och företaget kämpar sig igenom 1940-talet på hörntänderna. När man så kryper in i 1950-talet kommer ljusningen i mörkret.

Amerikanska flottan lägger en stororder

1952 får Hacker Boats en order från US Navy på 25 oceangående transportbåtar. Men säg den glädje som varar. Kort därefter är ”the heydays” över.

En av de båtar som Hacker byggde åt amerikanska flygvapnet där syftet var att snabbt komma ut till piloter som landat eller störtat till havs. (Foto: Hackerboat.com)

Hacker går återigen kräftgång, men håller namnet levande främst genom sina framgångar på racingbanorna och genom stora tävlingar som Gold Cup.

Scottie, Scottie II och My Sweetie hör till de mest kända. My Sweetie tog några år tidigare hem pokalen i Detroit 1949. Många förståsigpåare menar att det var Hackers satsning på en modell kallad ”Sports Dophin” som fick företaget på fall.

Med målade skrov, öppen sittbrunn och ett budgetpris raderade man effektivt bort stämpeln som byggare av exklusiva runabouts. Ytterligare några år av kräftgång följde fram tills man under mitten av 1950-talet slog igen portarna.

John L. Hacker hade under dessa år inget med företaget att göra.

Entusiast räddar upp namn och rykte

I början av 1960-talet börjar Bill Morgan renovera gamla Hacker Craft. Man hinner med att totalrenovera ett sextiotal båtar innan tillgången på gamla objekt helt enkelt tog slut.

Men affärerna blomstrade och efterfrågan på dessa Hacker Craft var i det närmaste lika stor som under John L Hackers tid på 1930-talet.

1981 tar Bill Morgan över vad som är kvar av Hacker Boat Co. Bill som vigt sitt liv att rädda och renovera gamla racerbåtar ser potentialen och återupptar tillverkningen av Hacker Craft.

ANNONS
ANNONS
Det blir inte mycket snyggare än så här. En 26-fots Tripple Cockpit byggd av Morgan Marine 1987. (Foto. Anders Jelving)

Tyvärr fanns varken jiggar eller mallar från Hacker Boat Co. kvar. Men genom att malla av restaurerade båtar kunde man återskapa exakta replikor och originalbeslag göts av.

Genom moderna material kunde skroven nu byggas betydligt starkare vilket lockade till att förse båtarna med än mer muskelstinna motorer. John L Hacker konstruerade båtarna för 110 hästkrafter. Nu var man uppe i det tredubbla.

Även instrumenteringen ser precis ut som i originalbåten från 1929. (Foto Anders Jelving)

Det ställde naturligtvis till det. Bottenkonstruktionen visade sig inte vara lämpad för farter över 30 knop. Toppfarten hade nu klivit upp mot 45 knop och båtarna gick så högt med stäven att föraren inte kunde se föröver.

Man valde att rita om bottenkonstruktionen samtidigt som man för att klara högre farter och större motorer förstärkte stringers och motorbädd. För motoriseringen stod V8:or som smallblock 350 och bigblock 454 Crusader.

Nya kunder och förädling ger gammalt koncept nytt liv

Morgan Marine som nu blivit det nya Hacker Boat Co. fortsatte att utveckla båtarna. Dagens Hacker Craft byggs på traditionellt sätt med skillnaden att båtarna idag limmas med epoxi och samtliga förband är av rostfritt stål.

Hacker Crafts legendariska logo i guld som pryder friborden i mahogny. (Foto: Anders Jelving)

Beslagen som tidigare var gjutna i brons och sedan förkromade är ersatta med till utseendet exakt lika fast tillverkade i rostfritt stål som poleras till kromets glans.

Vindrutorna är av laminerat glas och finns i blått- eller gröntonat. Tolv lager fernissa borgar för yppersta glans och skrovkonstruktionen har idag fått 25% fler spant.

En modern Hacker Craft 28 fotare tillverkad av dagens Hacker Boat Co. i Queensbury, NY.

Hacker Boat Co. huserar idag vid Lake George, Silver Bay i New York. Modellprogrammet sträcker sig från 20 till 42 fot. De flesta är klassiska modeller och rakt nedärvda från John L Hackers penna.

Vidare har modellprogrammet utvecklats till en radda av modena daycruisers och tenders av modernare snitt. Men man är noga med att påpeka att man inte bygger replikor.

” If you can dream it, we can build it”.

De äldre modellerna byggs för hand efter originalritningarna och endast mindre förändringar har gjorts. Och nog håller man sig med en av de bättre slogans: ” If you can dream it, we can build it”.

Bill Morgan som blev företagets räddare skänkte 1995 ett flertal klassiska racerbåtar till The Antique Boat Museum i Clayton. Värde skrevs till fem miljoner dollar.

Bland båtarna fanns bland annat Gold Cup racers som G-8 ”Miss Canada III”, T-37 ”Miss Detroit VII” och G-60 ”Miss Los Angeles II”. Alla renoverade till nyskick.

Vad hände med John. L. Hacker själv?

Legenden och grundaren av detta åtråvärda fabrikat då, vad hände? Jo, John L. Hacker fortsatte att konstruera och designa för ett flertal båtproducenter fram till sin död 1961.

Galleri med de båtar du kan beställa från Hacker Boat idag:

Toppkvalitet, läckert och alldeles fantastik sittbrunn i denna Hacker Sportabout. (Foto: Hacke Boat)
Läckra Hacker Monaco är en ny modell från Hacker Boat. (Foto: Hackerboat.com)
Hacker Center Console är ett säkert val om man vill ha Skärgårdens snyggaste transportbåt. (Foto: Hackerboat.com)
Även en 33 fots Commuter finns att beställa. (Foto: Hackerboat.com)

 

Relaterade artiklar:

Gar Wood – superentreprenör och racinglegend. Dagens PS

Skärgårdens kungar. Dagens PS

Från vrak till lyxracer på bara ett år. Dagens PS