En Porsche som både vill vara familjebil och Autobahnmissil. Det låter som en kompromiss. Det är det inte. Panamera 4S E-Hybrid är snarare bilen för den som vill ha allt – och är beredd att erkänna det.
544 hästkrafter och noll självkontroll – vi testar Panamera
Två sorters bilar
Det finns två sorters bilar. Bilar och drömbilar. På samma sätt som det bara finns två sorters böcker. De böcker man inte kan lägga ifrån sig och de man aldrig orkar läsa ut för att de är så tråkiga. Självfallet kan man leva ett liv utan vare sig böcker eller bilar. Men vad vore det för ett liv? Båda sakerna är det som ger livet mening.
Och nu är vi framme vid veckans provkörning av en Porsche Panamera 4S E-Hybrid. Den bästa bil jag någonsin fått sitta bakom ratten på. Detta säger förstås mer om mig än om bilen, eftersom jag bara är nybörjare när det kommer till att testa bilar. Men ändå.
Läs även: Krönika Hoppa hunden – skaffa barn direkt!
En idealbild på fyra hjul
Hur har jag då kommit fram till detta? Jo, genom att titta på bilen. När det kommer till drömbilen är det i särklass viktigaste utseendet. Drömbilen är nämligen inte en förlängning av föraren utan en idealbild av mig. Jag vill se tuff och cool ut. Jag vill vara en vild panter. Inte den medelålders, trötta flodhäst som jag är.
Jag tycker väldigt mycket om att Panamera 4S E-Hybrid inte är en SUV. Enligt mig är det ett brott mot de heliga Porsche-lagarna att företaget överhuvudtaget tillverkar SUV:ar. Det senare är familjebilar, och detta ska ett bolag som gjort sig känt för att tillverka sportbilar inte syssla med. Som ni märker har jag svårt att acceptera världen som den fungerar, men så är det bara.
Bakom ratten
Okej, då öppnar vi dörren till förarsätet och börjar slå oss ner i den mjuka läderstolen. Det första som då händer är att bilen höjs upp så att min kropp, vars bäst före-datum passerades på nittiotalet, kan komma in i bilen utan akut reumatism.
Väl bakom ratten finns det förstås ett gäng knappar och rattar. Det finns förstås också skärmar, men jag gillar att de inte är så stora att man tror att man sitter hemma i soffan och tittar på tv.
När man väl sitter bakom ratten sjunker bilen ner, och den där underbara sportkänslan som andas Formel 1 infinner sig. För det är nämligen så att när det kommer till att köra ett fordon på racingbana så handlar det mesta om att ha kontakt med asfalten. Man vill inte sväva fritt över marken när man närmar sig en brant kurva i 200 kilometer i timmen.
Hövding är tillbaka – men vägrar kalla sig hjälm
Den svenska succén Hövding som kraschade efter ett myndighetsbråk gör nu comeback. Samma idé, ny kostym – och en juridisk fint som kan avgöra allt.
Kontakt med vägen
Jag pratar nu inte om att köra Porsche Panamera på E4:an i Sverige, utan om att köra en Ducati Monster på Formel 1-banan i Brno. Men det som är lika är behovet av att ha kontakt med vägen. Att förstå vägen.
Vad jag vill säga är att Panamera ligger på vägen på ett sätt som är underbart. Det finns en tyngd i väggreppet, samtidigt som det finns en underbar lätthet när jag trycker gasen i botten och fordonet flyger fram på motorvägen mot Uppsala.
Det här är en bil för långkörning ut i Europa. Men det är också en bil för söndagskörning på Mörkö i Sörmland. Även här uppträder bilen som en god kamrat som du gärna skulle ta med dig ut i kriget.
Sportbil i kostym
Samtidigt är detta en familjebil med ett generöst baksäte och ett gigantiskt bagageutrymme. Bilen har en stor volym, men den känns aldrig klumpig. Panamera lyckas vara smidig och smärt trots sin relativa storlek. Detta gäller oavsett om man kör på snustorr motorväg eller på lerig skogsväg i ösregn. Panamera är din vän i natten och din soldat i kriget.
Läs även: Snyggingar dejtar snyggingar – resten är statistik
Fakta för den som bryr sig
Vi avslutar med lite basfakta för dem som tycker detta är viktigt.
Porsche Panamera 4S E-Hybrid är bilen för den som vill ha allt och inte riktigt orkar välja. Under huven finns en kombination av V6-bensinmotor och elmotor som tillsammans levererar 544 hästkrafter, vilket räcker för att nå 0 till 100 på 3,7 sekunder. Samtidigt kan du köra upp till cirka 83 kilometer på el, vilket gör att du kan rulla tyst genom stan och känna dig som en bättre människa än du är.
Det är en stor bil, över fem meter lång och med en vikt på drygt 2,3 ton, men den beter sig mer som en sportbil än en lyxsedan. Förbrukningen anges till 3,8 liter per 100 kilometer, vilket i verkligheten beror mer på din självkontroll än på ingenjörerna i Stuttgart.
Priset landar på drygt 2,1 miljoner kronor. Billigt är det inte. Men det är få bilar som klarar både skolskjuts och Autobahn med samma självklarhet.
Läs även: Viggo testar Brasserie Astoria
