Det svenska kungahuset får ännu i dag ett årligt belopp som har sitt ursprung i ersättningen för den dåvarande slavkolonin Guadeloupe. Räknat med inflationen motsvarar det i år närmare en miljon kronor av det anslag som bekostar allt från resor, kläder för representation och andra privata kostnader till hovpersonal.
Svenska kungahuset får fortfarande slavpengar i sin årliga ersättning
Frågan väcks nu av att det nederländska kungahuset låtit granska sitt koloniala arv. Kung Willem-Alexander beställde och betalade själv granskningen, som visade att huset Oranien-Nassau tjänade nästan 576 miljoner euro på kolonialismen. ”Era resultat är osminkade och inträngande”, sa han till forskarna den 2 oktober och kallade deras arbete ”inte ett avslut utan en uppmaning”.
Sverige har också saker att forska kring, som 1813, när Storbritannien i alliansfördraget mot Napoleon lovade att avträda Guadeloupe ”åt Hans Maj:t Konungen af Swerige, och åt Des Efterträdare på Swenska Thronen”. Fler än 80 000 av öns drygt 100 000 invånare var då förslavade, enligt en fransk sammanställning från 1823.
Sverige hann aldrig ta ön i besittning innan Frankrike fick tillbaka den 1814, och i stället lovades Sverige 24 miljoner francs i ersättning. Kronprinsen Karl Johan, född Jean-Baptiste Bernadotte, hävdade att pengarna tillhörde kungahuset.
År 1815 användes de till att lösa in rikets utländska skuld, mot att kronprinsen och hans arvingar på tronen fick 200 000 riksdaler banco om året, efter myntreformen 1873 detsamma som 300 000 kronor.
Huruvida pengarna egentligen var statens eller kungahusets är ”svårt, för att icke säga omöjligt att avgöra”, skrev arkivarien Ingel Wadén när riksdagen lät utreda frågan 1957.
Frågan har prövats som en rättsfråga även 1908 och i den parlamentariska utredningen om hovets anslag 2021, men att Guadeloupe var en slavkoloni med 80 000 slavar tas inte upp i Wadéns utredning.
Räntan blev en del av apanaget
Våren 1982 bad riksdagen regeringen att förhandla med kungen om att avveckla räntan. Jörn Svensson (VPK) misstänkte redan i debatten att ”man avser att låta släkten Bernadotte behålla Guadelouperäntan men att man tänker kalla den något annat”.
I budgeten 1983 försvann räntan klädsamt som egen post, och anslaget till kungens hovhållning höjdes med samma belopp. Riksmarskalksämbetet hade enligt finansutskottets betänkande ”på Hans Maj:t Konungens vägnar förklarat sig inte ha något att erinra”.
”Den föreslagna omläggningen innebär således inte någon förändring av den totala resurstilldelningen”, sa utskottets ordförande Arne Gadd (S) i kammaren. Tjugo socialdemokrater, bland dem Margot Wallström, ville dra av beloppet, men deras motion föll den 23 mars 1983 med 232 röster mot 76.
Totalt ca 3 miljarder kronor för slavkolonin
Fram till 1983 betalades 50,4 miljoner kronor ut till kungahuset. Någon enskild post finns därefter inte längre, men räknar man upp de 300 000 kronor som lades in i det ökade anslaget med konsumentprisindex motsvarar de i år 946 000 kronor av statens anslag på 190 miljoner kronor till hov och slott. Sammanlagt cirka 28 miljoner kronor sedan 1983.
I dåtidens kronor blir det omkring 78 miljoner kronor sedan 1815. Omräknat med SCB:s historiska konsumentprisindex, som börjar 1830, motsvarar räntan närmare 3 miljarder kronor i dagens penningvärde, eftersom 300 000 kronor var värda betydligt mer på 1800-talet. För åren 1815–1829 har 1830 års prisnivå använts.
Anslaget finansierar enligt hovets verksamhetsberättelse för 2025 både statschefens verksamhet och ”Statschefens och Hans familjs kostnader”, bland annat boende, transporter, kläder för offentlig representation och ”andra privata kostnader”.
Kungen styrde Saint-Barthélemy själv
Men det räcker inte. Den kungliga kopplingen till slaveri går också via Saint-Barthélemy, Sveriges egen slavkoloni från 1784. År 1812 lyfte riksdagen ut ön ur statens förvaltning och ställde den under ”Kongl. Maj:ts Egen omedelbara höga åtgärd”, eftersom Karl Johan ville ha en inkomstkälla som riksdagen inte kontrollerade, enligt en rättshistorisk rapport till en statlig utredning 2021.
Mellan 1812 och 1843 skickades 544 381 spanska piastrar från kolonin till Sverige, enligt statsutskottets genomgång från 1845. ”Han var nära inblandad i styrelsen av kolonin”, har Uppsalahistorikern Fredrik Thomasson sagt om Karl Johan i en intervju från Uppsala universitet.
Först 1845 återfördes ön till staten, och riksdagen anslog pengar för att köpa slavarna fria med ”en skälig, om också icke full, ersättning” till ägarna.
Hur friköpet gick till har Herman Lindqvist skildrat i Aftonbladet. En kommitté på ön satte pris på varje människa och gav dem betyg från ”Very Good” till ”Bad” för uppförande och arbetsförmåga, enligt en avskrift av kommitténs protokoll. Den 9 oktober 1847 var de sista av 523 slavar friköpta, enligt SCB.
Kungahuset nekade officiell ursäkt
När Verene Shepherd, vice ordförande i den karibiska samarbetsorganisationen Caricoms gottgörelsekommission, 2020 krävde en ursäkt från kungafamiljen och regeringen hänvisade hovet till UD. UD uppgav i sin tur att regeringen inte fått något officiellt krav, enligt Expressen.
Redaktionen har kontaktat hovet som avböjt att kommentera frågorna om Guadeloupe-räntan.
Detta väcker då en slutlig fråga. Borde Sverige starta en utredning kring det här, precis som Nederländerna har gjort? Om inte kungahuset önskar att vara delaktiga är det då en fråga för en kommande regering?
