Den ryska ubåten sjönk med fyra kilo plutonium utanför Norge. Nu beskriver experter den som ”en tidsinställd bomb”.
Sjönk med fyra kilo plutonium: "En tidsinställd bomb"
”Kosmomolets” var en ubåt konstruerad med toppmodern sovjetisk teknik och unik utifrån det djup den kunde nå.
Men i stället för att fira triumfer i världens hav, sjönk ubåten, med mängder att giftigt plutonium, utanför den norska kusten 1989.
Fyra år senare fanns planer att kapsla in det giftiga plutonium som finns i ubåtens torpeder.
Så blev det inte – och nu kommer larmsignalerna om ubåten.
”Kosmomolets är en tidsinställd bomb som tickar på havets botten. Om inget görs åt saken, och det snabbt, är vi alla i fara”, menar Den ryske aktivisten Dimitrij Litvinov.
Putins lyxyacht – 34 mil från svenska gränsen. Dagens PS
Två torpeder – fyra kilo plutonium
Ubåten vilar på 1,6 kilometers djup utanför Norges kust efter att ha sjunkit till följd av en brand.
Ombord på ubåten finns två torpeder med kärnstridsspetsar, vilket innebär en risk för att fyra kilo plutonium kan läcka ut i havet.
När branden på ubåten bröt ut 7 april 1989 lyckades besättningen få upp den till ytan, men sedan sjönk den efter att ha flutit i fem timmar, skriver BBC. 42 av de 69 besättningsmännen ombord fick betala med sina liv.
När så Komsomolets slog i havsbotten utanför norska kusten, slet en explosion upp ubåtens tryckskrov av titan. Det gjorde att havsvatten kom i kontakt med kärnvapen-torpederna.
En forskningsexpedition, med ryska oceanografer, visade att delar av ubåtens skrov ”sprängts sönder och smulats sönder av explosionen, likt glas”.
”Kommer att läcka ut”
Efter katastrofen var forskarna oeniga om åtgärderna. Ryske Igor Spassky menade att situationen inte var katastrofal, men förespråkade ändå att ubåten skulle bärgas.
”Inom ett decennium kommer fartygets två kärnstridsspetsar att vara helt sönderfrätta av en elektrokemisk reaktion orsakad av saltvattnet… och det extremt giftiga plutoniumet kommer att läcka ut från de skadade torpederna och ut i miljön”, sade Spassky.
Ändå drog en internationell forskargrupp slutsatsen att det var ”osannolikt” att ubåten skulle förorena fiskevattnen.
Man genomförde ändå åtgärder för att begränsa eventuella utsläpp. Åren 1995-1996 tätades skrovsprickor och torpedtuber för att kapsla in det radioaktiva materialet.
Arbetet avslutades i juli 1996, för 30 år sedan. Undersökningar norska regeringen låtit göra senare, visar dock att båten fortfarande läcker – och det tätningsmaterial som användes var bara avsett att hålla i 30 år.
Ryssar vill skrämmas: ”Vi kan invadera Gotland”. Dagens PS
”Fara under oändlig tid”
En rapport i mars i år visar att även om torpederna förblir inkapslade så bryts reaktorn ned, vilket periodvis leder till utsläpp av synliga moln av radioaktivt material i havet.
Norska strålsäkerhetsmyndigheten DSA anser inte att de nuvarande nivåerna är skadliga.
”Radioaktiva utsläpp från reaktorn… har haft liten inverkan på den omgivande marina miljön”, säger Ingar Amundsen, tillförordnad chef för DSA:s avdelning för internationell kärnsäkerhet, hos BBC.
Det kan förändras, menar Hans Kristensen, chef för Nuclear Information Project vid Federation of American Scientists.
Korrosion på ubåten över tid kan påverka strålningsnivåerna, menar han.
”Det beror på andra faktorer som syrehalten i havsvattnet runt och inuti ubåtsvraket samt skicket på tätningsmaterialet.”
Kristensen vill se en ny expedition göras för att undersöka vraket efter ubåten och fastställa dess status.
”Med en halveringstid 24 000 år kommer plutoniumet i stridsspetsarna att utgöra en potentiell fara under en tid som, ur ett mänskligt perspektiv, är oändlig.”
