Andy Burnham, tidigare borgmästare i Manchester, väljs på fredagen till ny ledare för brittiska Labour. Efter det blir han landets sjunde premiärminister på ett decennium. Förhoppningarna är stora, men hur mycket han hinner göra innan nästa val. Och vad betyder bytet för EU och Nato?
"Kungen av norr" tar över: Kan Andy Burnham vända skutan för Labour?
Han kallas ”King of the North”, som hämtat från Game of Thrones. Och nu blir han Storbritanniens senaste premiärminister.
Andy Burnham, 56, väljs till Labourledare vid en särskild partikongress på fredagen. Han tar över från Keir Starmer som brittisk premiärminister på måndag.
Från Manchester till Whitehall
Burnham har suttit nio år som borgmästare i Greater Manchester, ett uppdrag där han byggt bilden av sig själv som försvarare av regionens intressen.
Han återvände nyligen till parlamentet genom en fyllnadsval-seger i valkretsen Makerfield, det första steget i den process som nu gör honom till regeringschef.
Inte som Starmer
Förhoppningarna på Burnham handlar mycket om ett annat ledarskap än Starmers. Och Burnham har länge argumenterat för en annan syn på ekonomisk tillväxt.
Frågan är dock hur mycket han verkligen kan förändra. Labour vann sin rekordseger 2024 på en plattform som det blir svårt att backa bort från. Det spelar mindre roll om premiärministern heter Keir Starmer eller Andy Burnham.
Mer vänster ekonomiskt
Burnham har länge profilerat sig som mer vänster inom ekonomi än Starmer. Han vill till exempel föra tillbaka nyckelverksamheter som vatten och energi i offentlig kontroll. Samt ge mer makt över offentliga utgifter till engelska regioner utanför London.
Men samtidigt har han lovat att hålla sig inom Labours befintliga vallöften och de ”järnhårda” finanspolitiska regler som finansminister Rachel Reeves satt upp. Där han kan avvika är att det kan komma skattehöjningar.
Mer på hemmaplan
Ett område som Burnham kan profilera sig på är hur synlig han är inom Storbritannien. Flera bedömare pekar på att han medvetet vill prioritera inrikespolitik.
På så sätt kan han undvika den negativa synen på Starmers myckna resande utomlands. Det gav upphov till smeknamnet ”Never-here Keir”.
Number 10 in the North
Ett synligt tecken på detta är något Burnham prioriterar är hans löfte att sätta upp ett alternativt regeringssäte i Manchester. ”Number 10 in the North” som det kallas, efter adressen till premiärministerns säte i London, 10 Downing Street.
Här spelar han in i den sedan århundraden djupa konflikten mellan norr och söder i brittisk politik. Det rimmar väl med hans positionering av en man av folket. En tydlig skillnad från Keir Starmer.
EU, NATO och USA på agendan
Men det kommer bli svårt för honom att inte bli uppslukad av utrikespolitiken. Storbritannien befinner sig mitt i en fundamental förändring av relationerna till Europa och USA.
Burnham har sagt att han vill ha ”en ännu närmare relation” med länder i Europa och arbeta mer genom grupperingar som E3 (Storbritannien, Frankrike och Tyskland). Ett exempel är att fortsätta de ”omstartssamtal” Starmer påbörjade med EU.
Han vill även stärka den europeiska pelaren inom Nato och riva hinder för försvarsindustriellt samarbete. Enligt utrikesminister Yvette Cooper är Burnham ”hundraprocentigt bakom” det oreserverade stödet för Ukraina och en övertygad anhängare av Nato och Storbritanniens multilaterala partnerskap.
Oförändrad politik mot Ukraina
Det tyder på att det starka stödet till Ukraina som kännetecknat brittisk politik även under tidigare regeringar kommer att fortsätta.
Även politiken mot länder i Mellanöstern lär sannolikt förblir i stort sett oförändrad.
Hur blir relationen till Trump?
Företrädaren Keir Starmer var skicklig på att hantera Donald Trump. Hur ska den mer folklige Andy Burnham forma sin relationen till den stora populisten i Vita Huset?
Mer än personkemi handlar det om en alltmer transaktionell Trumpadministration, som inte håller tillbaka sin kritik mot Nato.
Därför valdes han egentligen
Partier i regeringsställning byter inte ledare utan starka orsaker.
Det var rädslan för Reform UK, Nigel Farage parti, i lokalvalen i maj som satte igång hela processen.
Keir Starmer ansågs för stel och impopulär. Nu har Labour satt sin tillit till en folklig, resultatinriktad politiker snarare än en Westminster-insider.
Hinner han vända skutan?
Så hoppas Labour kunna vinna tillbaka väljare innan nästa val, som ska hållas senast 2029.
Men det är inte mycket tid. Burnham har inte suttit i parlamentet mer än några veckor, och mycket av hans politik bygger uttalat på långsiktiga lösningar snarare än snabba insatser. Det kommer att bli svårt för honom att vända opinionssiffrorna i tid.
