Efter decennier av frågor kan forskare ha knäckt koden bakom ett av havsbottnens märkligaste fenomen – jordbävningar som återkommer med nästan perfekt regelbundenhet.
Mysterium kring jordbävningar kan vara löst: "Barriär"
Ett märkligt geologiskt fenomen djupt nere i Stilla havet har förbryllat forskare i flera decennier. Nu tror ett internationellt forskarlag att de har hittat förklaringen till varför kraftiga jordbävningar återkommer på nästan exakt samma plats med fem till sex års mellanrum.
Redan på 1990-talet registrerade seismologer en jordbävning med magnitud 6 (M6) längs den så kallade Gofar-förkastningen, en undervattensspricka långt ute i Stilla havet. Sedan dess har liknande skalv återkommit med anmärkningsvärd regelbundenhet – något som är ovanligt eftersom jordbävningar normalt inte uppträder i fasta cykler på samma plats.
Nu kan forskare ha löst gåtan bakom det som närmast beskrivits som ett geologiskt urverk.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science, och har också rapporterats av bland annat norska Illustrerad vetenskap.
Avslöjade hemligheten med havsbotteninstrument
Genom att placera ut seismometrar på havsbotten kunde forskarna registrera tiotusentals mindre skalv före och efter två större jordbävningar – först 2008 och sedan under perioden 2019–2022. De detaljerade mätningarna gjorde det möjligt att följa förkastningens beteende på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.
Resultaten visar att vissa delar av förkastningen fungerar som naturliga bromsar. Dessa så kallade barriärer har varit kända sedan tidigare, men deras exakta betydelse har varit oklar.
Fungerar som en inbyggd bromsmekanism
Forskarna upptäckte att barriärerna inte består av massiva stenblock, utan av komplexa zoner där förkastningen förgrenar sig i flera mindre sprickor.
När små rörelser uppstår mellan sprickorna bildas fickor där berggrunden sträcks ut och havsvatten kan tränga djupt ner. Vid ett större jordskalv sjunker trycket i dessa vattenfyllda zoner snabbt, vilket gör att berggrunden tillfälligt låser sig.
Effekten blir en slags naturlig broms som hindrar jordbävningens brottzon från att växa sig större.
Samma mönster efter 12 år
Det mest anmärkningsvärda fyndet var att samma process observerades på två olika segment av Gofar-förkastningen med tolv års mellanrum.
Det tyder på att mekanismen inte är ett lokalt undantag, utan en stabil och återkommande egenskap hos systemet.
Upptäckten kan också förklara varför jordbävningarna längs vissa undervattensförkastningar ofta blir mindre än vad de geologiska förutsättningarna egentligen skulle kunna ge upphov till.
Kan förbättra riskbedömningar
Om liknande barriärer finns på andra platser runt om i världen kan de utgöra ett naturligt nätverk som begränsar storleken på undervattensjordbävningar.
På sikt kan den nya kunskapen bidra till mer träffsäkra modeller för att bedöma jordbävningsrisker nära tätbefolkade kustområden, där konsekvenserna av stora skalv och efterföljande tsunamier kan bli förödande.
Läs mer: Så stor är risken för kraftiga jordskalv i Norden
Läs mer: Ny studie: Så kan jordskalv skapa guld
Läs mer: Skalven skrämmer turisterna – Grekland larmar om tomma hotell
