Chefer som lämnar utan att ha levererat och belönas med mångmiljonbelopp. VD:ar som ”slutar frivilligt” men ändå får fallskärm. Och fusionsarkitekter som förhandlar hem miljarder åt sig själva. Det enda de har gemensamt är att du som aktieägare helst inte ska veta.
Hemliga fallskärmar: Cheferna som får miljoner för att sluta
Aarne Simula ledde det finska bolaget Wetteri utan att komma i närheten av bolagets tillväxtmål. Strax efter hans avgång förlorade 52 anställda jobbet.
Simula själv? Han lämnade med 1,4 miljoner euro i fickan, motsvarande 24 månadslöner. Det visar en ny kartläggning från finska Yle som grävt fram vad avgående börschefer faktiskt får betalt.
Hexagons Ola Rollén är ett annat slags fall. Han byggde bolaget från ett litet konglomerat till en av börsens tungviktare under 22 år och över 200 förvärv.
Ändå kvitterade han ut 88 miljoner kronor i fallskärm trots att han uppgavs ha lämnat frivilligt. Styrelsen kallade det ”en avvikelse från ersättningsriktlinjerna” men vägrade motivera varför.
I Warner Bros förhandlade VD David Zaslav fram ett avgångspaket på 887 miljoner dollar, drygt 8 miljarder kronor, kopplat till fusionen med Paramount.
335 miljoner dollar var enbart kompensation för en straffskatt som utlöses vid extremt stora avgångspaket, en kostnad som bolaget tog på sig.
Tre helt olika situationer. Men samma resultat, enorma belopp som aktieägarna får stå för.
Belöningen för att inte leverera
Yle-kartläggningen visar att mönstret är systematiskt. Metsä Boards avgående VD Mika Joukio fick 650 000 euro i ren fallskärm, plus ytterligare sex månaders lön på cirka 300 000 euro. Totalt nära en miljon euro.
Aktias Aleksi Lehtonen landade på totalt 720 000 euro inklusive sex månaders uppsägningstid. Suominens Tommi Björnman fick sammanlagt 700 000 euro. Citycons Oleg Zaslavsky kvitterade ut drygt en halv miljon euro totalt.
I Sverige samma sak. Monica Lingegård fick runt 6,6 miljoner kronor när hon tvingades bort som VD för SJ.
I Swedbank kostade fem avgående chefer sammanlagt över 60 miljoner kronor. Birgitte Bonnesen hade rätt till ett avgångsvederlag på drygt 20 miljoner kronor mitt i penningtvättsskandalen, men banken hävde senare fallskärmen.
Mest extrema exemplet är Intellegos Claes Lindahl som fick 6,5 miljoner i bonus utbetalt sex dagar innan han greps för grovt bedrägeri. En revision visade att i princip hela bolagets rapporterade omsättning var fabricerad.
Standardargumentet håller det?
Fallskärmar finns av en anledning. VD:ar omfattas inte av lagen om anställningsskydd och kan petas av styrelsen när som helst. Utan ekonomisk trygghet vid avgång blir det svårare att rekrytera toppkandidater till positioner som i snitt varar kortare tid än någonsin.
Men argumentet förklarar inte varför beloppen sällan står i proportion till prestationen, eller varför en VD som lämnar frivilligt behöver en fallskärm.
Det förklarar inte heller varför informationen konsekvent göms undan.
FAKTARUTA: Världens 10 största fallskärmar genom tiderna
| # | VD | Bolag | Belopp (USD) | År |
|---|---|---|---|---|
| 1 | David Zaslav | Warner Bros Discovery | 887 MUSD | 2026 |
| 2 | Jack Welch | General Electric | 417 MUSD | 2001 |
| 3 | Lee Raymond | ExxonMobil | 321 MUSD | 2005 |
| 4 | Bill McGuire | UnitedHealth | 286 MUSD | 2006 |
| 5 | Ed Whitacre | AT&T | 230 MUSD | 2007 |
| 6 | Bob Nardelli | Home Depot | 223 MUSD | 2007 |
| 7 | John Kanas | North Fork Bank | 214 MUSD | 2006 |
| 8 | Fred Hassan | Merck/Schering-Plough | 190 MUSD | 2009 |
| 9 | Lou Gerstner | IBM | 189 MUSD | 2002 |
| 10 | Hank McKinnell | Pfizer | 188 MUSD | 2006 |
Zaslavs paket är mer än dubbelt så stort som något tidigare avgångsvederlag i historien. Nardelli (Home Depot) fick 223 miljoner dollar efter att aktiekursen fallit under hela hans tid som VD. McGuire (UnitedHealth) tvingades bort efter en skandal kring bakdaterade optioner. Största svenska fallskärmen i modern tid: Hexagons Ola Rollén, 88 MSEK (2023).
Ägarna som betalar, men inte får veta
Irritationen växer. I april röstade aktieägarna i Warner Bros emot Zaslavs paket. I Danmark vägrade aktieägarna i Bavarian Nordic att godkänna ersättningsrapporten vid årsstämman 2026. Rådgivningsfirman ISS kallade Zaslav-paketet ”en extraordinär kostnad”.
Problemet är att omröstningarna är i regel rådgivande, inte bindande. Styrelserna kan köra över aktieägarna. Och i Sverige saknas ofta ens en tydlig separat omröstning om enskilda avgångspaket.
Med VD-löner som ofta överstiger tre till fem miljoner kronor per år i grundlön, och Ericssons Börje Ekholm på 102,7 miljoner i total ersättning under 2025, hamnar slutnotan för ett typiskt fallskärmsavtal snabbt på tvåsiffriga miljonbelopp.
Pengar som tas direkt ur bolaget, dvs aktieägare och i många fall småsparare får betala
Varför döljer styrelser avtalen?
Det finns inget lagligt hinder för att redovisa fallskärmarna öppet. Svensk kod för bolagsstyrning kräver ersättningsrapporter vid årsstämmor. Men detaljnivån varierar kraftigt, och informationen begrävs i fotnoter, sidodokument och bolagsstyrningsrapporter som få aktieägare läser.
Yle-kartläggningen visar att uppgifterna tekniskt sett är offentliga. Men de är aldrig samlade, sällan jämförbara och nästan aldrig presenterade så att en vanlig aktieägare kan bedöma rimligheten.
I Sverige har regeringen dessutom meddelat att EU:s lönetransparensdirektiv skjuts upp. Direktivet definierar lön brett och kan komma att omfatta även avgångsvederlag, men regeringen vill omförhandla innan det genomförs i svensk lag.
Det innebär att det viktigaste verktyget för ökad insyn just nu ligger på is.
Två saker skulle förändra situationen omedelbart. Ett krav på att alla avgångsvederlag redovisas separat och tydligt i årsredovisningen, med belopp och villkor i klartext.
Och krav på bindande, inte bara rådgivande, aktieägaromröstning om ersättningspaket över en viss nivå.
Tills dess avgör styrelserna själva vad aktieägarna behöver veta. Och svaret verkar vara ”så lite som möjligt”.
