Bilden av Sverige som jämställdhetsförebild håller inte hela vägen fram till pensionsåldern. Färsk statistik från SCB visar att kvinnor får knappt 20 procent lägre pension än män. Det största glappet finns i just den del som är starkast kopplad till börsen: tjänstepensionen.
Sverige: Världens mest jämställda land? Knappast
För personer över 65 år låg kvinnors totala medianpension på 229 600 kronor under 2024, mot männens 279 400 kronor. Skillnaden, knappt 50 000 kronor om året, betyder att kvinnor får 82 procent av männens pension.
Medianen döljer var problemet är som värst. I tjänstepensionen, som till stor del placeras i fonder och aktier, får kvinnor bara 61 procent av männens nivå. Det handlar om ungefär 25 000 kronor per år i skillnad.
Att kvinnor tjänar mindre och dessutom placerar försiktigare har vi rapporterat tidigare i genomgången av varför kvinnor får tusenlappar mindre i pension varje månad.
Ränta på ränta förstärker gapet
Det här är i grunden inget pensionsproblem, utan ett kapitalproblem. Tjänstepensionen bygger på inbetald lön.
Lägre lön, deltid och föräldraledighet ger mindre pengar in, och de pengarna får dessutom färre år på sig att jobba på marknaden. Ränta-på-ränta-effekten blir också lägre ju färre år man sparar.
Att den procentuella skillnaden legat stilla kring drygt 60 procent ända sedan 2014 säger sitt. Marknadens uppgångar rättar inte till skevheten av sig självt. Tvärtom har gapet i kronor räknat vuxit, från drygt 20 000 kronor 2014 till drygt 25 000 kronor 2024.
Börsen förstorar alltså avståndet, och inte tvärt om.
Sparandet blir hävstången
Den som vill jämna ut måste agera på samma arena som problemet uppstår, alltså kapitalmarknaden.
Eget sparande i ISK eller kapitalförsäkring, med tidig start och hög aktieandel, är den hävstång som enskilda faktiskt rår över. Bland yngre sparare krymper könsgapet snabbt, något Realtid har beskrivit.
För dagens pensionärer är skadan dock redan skedd.
Privat sparande löser inte den underliggande orättvisan
Argumentet att kvinnor helt enkelt borde spara mer privat för att kompensera sina lägre pensioner låter logiskt på pappret. Problemet är att det förutsätter att kvinnor och män har samma ekonomiska förutsättningar att avvara pengar under arbetslivet.
Så ser verkligheten inte ut.
Kvinnor tjänar fortfarande i genomsnitt mindre än män. Enligt Medlingsinstitutets senaste statistik uppgick löneskillnaden till 10,2 procent under 2024, en nivå som i princip har stått stilla de senaste åren. Kvinnors genomsnittslön motsvarade 89,8 procent av männens.
Samtidigt arbetar kvinnor oftare deltid. SCB:s jämställdhetsstatistik visar att 20 procent av kvinnorna arbetade deltid under 2024, jämfört med 10 procent av männen. Kvinnor uppger dessutom betydligt oftare att deltidsarbetet är kopplat till omsorg om barn eller andra familjeskäl.
Det innebär att kvinnor inte bara får lägre löneinkomster i dag. De får också mindre pengar avsatta till tjänstepension och mindre utrymme för privat sparande.
Till detta kommer att kvinnor fortfarande utför en större andel av det obetalda omsorgsarbetet i samhället. Föräldraledighet, vab, omsorg om äldre anhöriga och andra familjeåtaganden påverkar möjligheten att arbeta heltid och göra karriär. Den tiden syns sällan i lönekuvertet, men den syns desto tydligare när pensionen betalas ut.
Även mindre löpande kostnader som är biologiskt betingade, exempelvis mensskydd och andra sanitetsprodukter, innebär att kvinnor under livet har utgifter som män inte har. Isolerat är sådana kostnader små, men de illustrerar en bredare princip: Kvinnor förväntas i högre grad bära kostnader som är kopplade till reproduktion, omsorg och familjeliv samtidigt som de i genomsnitt har lägre inkomster.
Ur det perspektivet blir rådet att ”spara mer privat” problematiskt. Det riskerar att flytta ansvaret från de strukturer som skapar pensionsgapet till de individer som redan har sämst ekonomiska förutsättningar att täppa till det.
Privat sparande kan vara en del av lösningen för den enskilda individen, men på samhällsnivå förändrar det inte det faktum att pensionsgapet i stor utsträckning är en spegelbild av ett arbetsliv där kvinnor fortfarande tjänar mindre, arbetar mer deltid och tar ett större ansvar för obetalt omsorgsarbete.
Världens mest jämställda land? Knappast.
