Vad är det optimala sättet för en Italien-kär bilnörd att bekanta sig med den stegrande hingsten från Modena? Genom att köra på bana med ett av det senaste decenniets vassaste rivjärn, Ferrari 458 Speciale!

ANNONS

Goodyear hade bjudit med mig till sin testbana i franska Mireval för att uppleva den senaste utgåvan av deras Eagle F1 Asymmetric-däck. Det är gummi för vardagsbruk, anpassat för personbilar med sportiga ambitioner.

För riktiga vrålåk har Goodyear även sina Eagle F1 SuperSport-däck, som jag också skulle få stifta bekantskap med under ett par varv runt deras testbana. Nu råkade däcken vara monterade på en Ferrari 458 Speciale, så för mig att utvärdera dem blev lite som att få käka Wagyu i syfte att uttala sig om porslinet.

Italienska bilar i allmänhet gör mig knäsvag, så att för första gången sätta mig som förare i en Ferrari – därtill på bana med tillverkarens sista sug-V8 – kan inte resultera i något annat än en kärleksförklaring.

artikelförfattaren sitter i bilen
Foto: Goodyear

Goodyears testbana i Mireval

Men innan vi går in på den oförglömliga maskinen ska jag säga några ord om banan. Goodyears testanläggning är hyllad i branschen, och används flitigt av biltillverkare och andra som ofta hyr in sig för diverse tester.

Den huvudsakliga bansträckningen, som jag fick lov att köra med Ferrarin, designades av racerföraren Jean-Pierre Beltoise och kallas Karland. Namnet fick mig att känna mig extra välkommen.

Banan är 3,3 kilometer lång och inrymmer alla möjliga tekniska prövningar, både för bil och förare, inte minst till följd av dess placering på en sluttning. En bit nedanför banan breder Medelhavet ut sig, redo att förföra naturkära besökare med sin azurblå skönhet.

ferrari 458 speciale på väg ut på banan
Ut ur depån för ett uppvärmningsvarv. (Foto: Goodyear)

Att lära känna Ferrari på rätt sätt

Jag gillar havsutsikt lika mycket som alla andra, men i det här sällskapet hade böljan den blå ingen som helst chans på min uppmärksamhet. Omgiven av kolfiber, aluminium och alcantara, med en stegrande häst framför näsan, var jag upptagen med annat.

ANNONS
ANNONS

Min instruktör, som nyligen hade förmanat mig att 458 Speciale inte var ett verktyg så mycket som ett vapen, kommenterade roat det faktum att min hjälmbeklädda skalle vidrörde innertaket med hur små italienska ingenjörer måste vara. Med ens var stämningen, likt bilen, lättad och vi rullade ut ur depån.

Inledningsvis skulle jag ta ett uppvärmningsvarv, som hann hetta till ungefär halvvägs igenom. Därifrån var det full kareta med spetsade öron, uppmärksamt lyssnades efter instruktörens kommandon och njutandes av motorns sång.

artikelförfattaren sitter bakom ratten
Foto: Goodyear

Sugmotor som äger

Det är något alldeles särskilt med att ha en överladdningsbefriad V8 rusandes bara några centimeter bakom sig. Jag har upplevt det en gång tidigare – i 458-förelöparen 360 Modena – men då torrvarvandes och som femåring.

Under belastning är det något helt annat. Ljudet är som om världens 100 bästa gitarrsolon på något vis kunde höras på samma gång och i perfekt harmoni. Det är min åsikt utan att ens ha tillåtits trycka på till varvstopp, gissningsvis eftersom blotta upphetsningen skulle medföra risk för hjärtstillestånd.

ferrari 458 speciale på sladd
Foto: Ferrari

En fenomenalt skarp upplevelse

Den sjuväxlade dubbelkopplingslådan, som jag hade ombetts ta det lugnt med genom att inte motorbromsa för mycket, tog det inte lugnt med mig för fem öre. Varje uppväxling kändes som ett piskrapp i ryggen, där som en påminnelse om att det hela tiden var jag som utgjorde den begränsande faktorn.

Att styrningen är skarp som ett rakblad kanske inte är särskilt förvånande i en Ferrari av det här slaget, men jag blev positivt överraskad av hur förtroendeingivande den var. Känslan är inte den av att man kör bilen lika mycket som att man har på sig den – lite som när man kommer riktigt väl överens med ett par slalomskidor.

ferrari 458 speciale sladd framifrån
Foto: Ferrari

Om att köra 458 Speciale som första Ferrari

Allting har tyvärr ett slut och efter vad som hade känts som blott ett ögonblick var det dags för nedkylningsvarvet. Då fick jag chansen att snacka lite mer med instruktören, som var överens med mig om motorns fullkomliga briljans. I den lägre hastigheten visade det sig också att Ferrari 458 Speciale känns helt fenomenal även i mer rumsren takt.

ANNONS
ANNONS

Väl ute ur bilen började vi nörda ur stenhårt om våra respektive favoritdetaljer. Instruktörens var den lilla fenan framför vardera bakhjul, min är hur markerad midjan är nere vid sidokjolarna. Min grej är i och för sig inte specifik för 458 Speciale, men jag är ju heller ingen kännare.

artikelförfattaren står bredvid bilen
Att köra en Ferrari 458 Speciale ger upphov till ett sällsynt svårbesegrat leende. (Foto: Goodyear)

Vi kröp också runt på marken eftersom instruktören ville visa mig alla flärpar som utgör bilens Formel 1-inspirerade DRS. “Det första steget aktiveras när man passerar 170 kilometer i timmen. Såg du att det tändes en DRS-lampa på instrumentpanelen?” Nej, jag hade faktiskt ögonen på annat just då.

För när man för första gången får förtroendet att köra en Ferrari – och den råkar vara av sådant slag att en krasch skulle ha en märkbar inverkan på resterande exemplars prislappar – ser man till att inte göra bort sig. På så vis finns det en chans att man får göra det igen!

Frågan om hur det förhåller sig med Goodyears SuperSport-däck ser jag fram emot att återbesöka en annan gång.

ferrari 458 speciale interior
Inuti 458 Speciale finns inget onödigt krimskrams, som golvmattor eller handskfack.

Här kan man ta del av våra tidigare erfarenheter av Ferrari.