Det är inte vikterna på gymmet som är problemet. Det är huvudet.
Sex faktorer som avgör om du faktiskt utvecklas på gymmet


Mest läst i kategorin
På gym runt om i landet finns samma fenomen: människor med god fysik, gott om tid och ibland även personlig tränare – som ändå står still. De lyfter. De svettas. Men de utvecklas inte. Enligt forskningen beror det sällan på kroppen. Det beror på coachability. Alltså förmågan att låta sig bli coachad.
Ett levande exempel i SvD är relationen mellan PT:n Lena Svanström och hennes klient Martin Bjurefors. För sex år sedan var han pensionerad, smärtpåverkad och – som han själv uttrycker det – övertygad om att han visste bättre än sin tränare. I dag är rollerna tydliga. Hon leder. Han lyssnar. Resultatet är mindre smärta, mer styrka och oväntade bonusar som längre golfslag.
Läs även: Analog lyx är den nya statussymbolen

När erfarenhet blir ett hinder
Martin Bjurefors hade tränat hela livet. Cykling, dans, racketsporter, ledarroller. Men efter pensionen försvann strukturen. Vikten ökade. Smärtan tog över. På gymmet blev träningen mest ett alibi.
När han anlitade Lena Svanström handlade det länge mer om närvaro än utveckling. Hon såg till att han dök upp. Han såg till att göra det han själv redan bestämt.
Ett klassiskt problem, enligt Svanström. Särskilt bland äldre män med vana att leda snarare än att bli ledda.
Läs även: Viggos dagbok: flyg, fiktion och Farsta
Senaste nytt
Forskningen bakom motståndet
En som har ägnat år åt att studera detta är Stephen Cobley, professor i tränings- och idrottsvetenskap vid University of Sydney. I en metastudie av ett femtiotal forskningsarbeten ringar han in varför vissa individer utvecklas – och andra inte – trots liknande förutsättningar.
Begreppet coachability myntades redan på 1960-talet i USA. Då handlade det om svårhanterliga collegestudenter med hög potential men svag utveckling. I dag är det minst lika relevant på gymmet.

De sex avgörande faktorerna
Cobley identifierar sex beteenden som avgör om träningen faktiskt leder någonstans.
För det första: uppmärksamhet. Den som inte lyssnar lär sig inget. För det andra: viljan att lära. Träning utan nyfikenhet är bara rörelse. För det tredje: uthållighet i motgång. Att inte bli kränkt av korrigeringar är en underskattad superkraft.
Den fjärde faktorn är att aktivt söka feedback. Den femte att faktiskt ta emot den. Och den sjätte – den som skiljer prat från resultat – är förmågan att omsätta feedback i handling direkt.
Överdriven självsäkerhet, låg tillit till tränaren och känslan av att träningen ändå inte gör någon nytta fungerar, enligt forskningen, som mentala bromsklossar.
Föräldrarnas största lögn: ”Jag älskar alla mina barn lika mycket”
Alla föräldrar säger samma sak: ”Jag älskar mina barn lika mycket.” Forskningen säger något annat. Och barnen märker det. Tidigt. För alltid. Alla låtsas.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan det tidiga 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan det tidiga 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Sverige är ett kombiland, vi ser till att det förblir så. Vinterfolk kör Volkswagen ID.7 Tourer, elkombin för Sverige – med fyrhjulsdrift.Se erbjudandet här!












