Norge har blivit en av Europas stora mineralhopp. Men medan politikerna debatterar har Kina redan agerat. Genom skalbolag i Australien och ett brevlådeföretag i Oslo har en kinesisk affärsman säkrat rätten att leta efter kritiska mineraler på 60 platser i landet, utan att myndigheterna ens frågade vem han var.
Norsk jättemiss: Gav bort 60 licenser på kritiska mineraler till Kina
Vi har i Dagens PS tidigare berättat om hur Norge i mars avslöjade ett rekordfynd av sällsynta jordartsmetaller, sju gånger större än Sveriges största. Uppskattningsvis 16 miljoner ton.
Fyndet fick EIT RawMaterials vd Bernd Schaefer att beskriva Rare Earths Norway som en tillgång som ”gått från att vara en lovande upptäckt till en strategisk tillgång i världsklass”.
Mineralerna mycket viktiga för hela Europa
Norge sitter dessutom på sju av tolv mineraler på sin havsbotten som Nato pekat ut som kritiska för försvarsindustrin. Natos vice generalsekreterare James Appathurai har sagt att ”varje ökning av produktion, i varje Nato-land är önskat”.
Samtidigt har Kina strypt sin export av kritiska mineraler. Peking kontrollerar omkring 90 procent av både utvinningen och bearbetningen av sällsynta jordartsmetaller.
Enligt Internationella energiorganet IEA kontrollerar Kina även 95 procent av världens grafitproduktion och 78 procent av kobolten.
Exportkontrollerna skärps kontinuerligt vilket gjort att västerländsk försvarsindustri har hamnat i en allt trängre sits.
Budskapet från EU, Nato och norska politiker har varit tydligt: Norge måste utvinna sina egna mineraler och bryta beroendet av Kina.
Men det finns någon som redan har tagit sig dit före dem.
En villa i Perth och ett brevlådeföretag i Oslo
Dagens Næringsliv avslöjar i en dokumentärgranskning publicerad den 15 maj hur en kinesisk affärsman i tysthet säkrat kontroll över 60 norska minerallicenser.
Mannen heter Mofei Xiong, kallar sig Murphy, och är till vardags investeringsdirektör i gruvsektorn hos Fosun. Det är ett av Kinas största privatägda börsnoterade konglomerat med över 100 000 anställda.
Xiong gick inte in genom ytterdörren. Istället registrerades två norska aktiebolag, United Minerals as och Nordic Minerals as, via hyllbolagsföretaget Nye Foretak på Tjuvholmen i Oslo.
Bolagsadressen i Brønnøysundregistret ledde till ett kontor för hyllbolag vid Aker Brygge. Postadressen ledde till en fyrarumsvilla på Gildercliffe Street 199A utanför Perth i Australien.
Bakom de norska bolagen stod ett australiskt moderbolag, United Minerals Australia Pty Ltd, grundat i januari 2024 med Xiong som styreledamot och delägare. Båda styrelseledamöterna i det australiska bolaget är födda i Kina enligt granskningen.
Inga frågor ställdes
Det norska mineraldirektoratet i Trondheim beviljade undersökningsrättigheterna som en ren formalitet. En kopia av bolagsregistreringen bifogades ansökan. Det räckte.
Ingen frågade vem som stod bakom bolaget. Ingen frågade vem styrelseledamöterna egentligen representerade. Minerallagen kräver bara att företaget är registrerat i Norge.
Xiong arbetade snabbt. Granskningen i DN visar att redan under försommaren 2025 kom de första ansökningarna. Under hösten köpte han ytterligare 38 licenser av det kanadensiska bolaget Teako Minerals, i områden som Namsskogan, Røyrvik, Grong, Tynset, Røros och Kongsberg.
”När de såg våra licenser nästan överallt insåg de att de inte kunde gå in i Norge som de ville, utan att köpa delar av vår portfölj”, säger Teako-chefen Sven Gollan till DN.
Till sin hjälp hade Xiong anlitat en av Norges mest erfarna mineraladvokater, Mona Søyland på Simonsen Vogt Wiig. Hon hänvisar till klientkonfidentialitet och vägrar kommentera hans bakgrund.
Säkerhetspolitiskt hål mitt i mineralboomen
Professor Ernst Nordtveit vid Universitetet i Bergen, som ledde det norska minerallovutvalget, medger att lagen har en grundläggande svaghet. Minerallicenser kan byta ägare utan att myndigheterna har kontroll över vem som egentligen kontrollerar dem.
”Jag tyckte redan då att man gick väldigt långt i att upphäva koncessionsreglerna”, säger Nordtveit.
Frågan om det innebär ett säkerhetspolitiskt hål besvarar han rakt: ”Ja, det kan man säga.”
Norges polissäkerhetstjänst PST har upprepade gånger varnat för kinesiska ”proxyaktörer”, personer eller organisationer utan formell koppling till underrättelsetjänster som ändå agerar på uppdrag av eller till stöd för statliga intressen.
Politiker kräver åtgärder
Reaktionerna på Stortinget har varit skarpa. Bengt Rune Strifeldt, ledare för näringsfraktionen i Fremskrittspartiet, kommenterar att partiet tar upp frågan.
”Norge kan inte riskera att strategiska resurser indirekt kontrolleras av aktörer med starka förbindelser till kinesiska myndighetsmiljöer och statliga intressen”, säger Strifeldt till DN.
Höyres näringspolitiske talesperson Bård Ludvig Thorheim kräver en genomlysning.
”Kritiska mineraler har blivit en del av den geopolitiska kampen om teknologi, industri och säkerhet. Då räcker det inte att bolaget bara är registrerat i Norge på pappret”, säger Thorheim.
Ironin är svår att missa
Hela Europas mineralstrategi bygger på att Skandinavien ska bryta beroendet av Kina. Norge ska bli kontinentens leverantör av sällsynta jordartsmetaller. Miljarder investeras och Nato trycker på.
Men medan politiker diskuterade och utredningar skrevs tog en investeringsdirektör på ett av Kinas största konglomerat, via en villa i Australien och ett brevlådeföretag i Oslo, kontroll över 60 norska minerallicenser.
Utan att en enda myndighet frågade vem han var.
