Viggos dagbok vecka 47 rör sig från judiska kostlagar i Stockholm till kvantdatorer i Zürich, via födelsedagsdrinkar, Pandoxdagen och ett stenhårt pass på Nordic Wellness.
Viggos dagbok: Limmud, födelsedag och IBM:s framtid


Söndag lunch – Limmud, ostburgare och Abrahams mod
Limmud dag 2 på en hemlig adress i Stockholm på grund av säkerheten.
Lyssnar på när den otrodoxa rabbinen Mattias Amster med bas på mitt älskade Södermalm förklarar varför judar inte kan äta ostburgare.
I Toran står det nämligen tre gånger att man inte får koka killingen i dess moders mjölk. Det är den tuffaste lagen.
I Talmud, som också är en judisk lag, men den är inte levererad av Moses som Toran utan av rabbiner genom årtusenden, finns det förtydligande av Toran. Men dessa är inte lika strikta.
I Talmud framkommer att inte heller kyckling får lov att ätas med smör, eftersom det finns en risk att man tror att kycklingen är kött av nöt. (Appearance är viktigt inom judendomen.) Kycklingen får som bekant ägg inte killingar.
Men vad säger Toran då om odlat kött plus ost? Tyvärr är det också nej, enligt Mattias eftersom odlat kött utgår från en cell av “riktigt” kött som sedan odlas.
Men det finns hopp för fromma judar.
När man kan skapa odlad mjölk utifrån en DNA-molekyl bör denna kunna mixas med kött och följaktligen ätas av fromma judar.
Men Mattias kommer med brasklapp, om detta med DNA-mat måste rabbinerna prata om länge innan församlingen får ett grönt kort.
Rabbin Mattias Amster är en briljant föreläsare som entusiastiskt tar emot alla frågor och är allt annat än dömande av sin publik. Även om jag nickar till en smula när det är för mycket hebreiska i hans föreläsning.
En fråga är om judar får äta gräshoppor. Svaret är generellt nej, säger Mattias, fem gånger i Toran poängteras detta. Men det finns ett undantag för den mest proteinrika insekten.
Dock meddelar Mattias: Toran vill att det blir en diskussion om allt i lagen. Det är kärnan i den judiska kulturen.
Eller om man så vill religionen.
Där har ni svaret på varför detta sätt att hålla ihop en grupp har överlevt 6000 år. Abraham kan vara stolt. Betänk att han skar av sin förhud när han var 90 år gammal.
Det var en handling som gav resultat i tre världsreligioner, även om det säkert var plågsamt när det hände.
Mattias Amster är väldigt lik min judiska storebror Richard Haas. Min pappa, född 1914, var på fyrtiotalet en officiell älskare i judisk familj. Det resulterade i att det fanns en judisk storasyster, Ann Haas Isaksson, när jag dök upp 1969.
Varken hon eller vår storebror Richard är längre med oss, men väl deras storebror Peter finns kvar. Han är förstås på Limmud. 91 år gammal!
Det är en religiös upplevelse att sitta bredvid honom och prata om livet.
Tsarens Fabergé-ägg säljs för hundratals miljoner
Christie’s säljer Vinterägget från 1912. Senast gick Fabergé-ägget för hundra miljoner kronor – nu kan priset bli mycket högre.
Måndag – LED-ljus, Hemphälä och Hector
Sitter hemma och producerar artiklar. Det går väl sådär. Blir mest nöjd med LED-ljuset som gör oss sjuka.
Jag intervjuar forskaren Hillevi Hemphälä vars storebror Anders Sjöstedt är min äldsta vän som jag fortfarande älskar att umgås med.
På kvällen kör jag ett stenhårt pass på Nordic Wellness med tränaren Hector Lenis. Det är konstigt att det kan vara en befrielse att plågas fysiskt.

Tisdag – Pandoxdagen, Ringnes och världens framtid
Cyklar in till Pandoxdagen som som arrangeras på Berns. Det är en ironi att hotellfastighetsbolaget Pandox väljer att arrangera sin stora dag i en fastighet ägd av konkurrenten Balder.
Jag känner att Pandoxgrundaren Anders Nissen vänder sig i sin grav när jag slår mig ner på en stol längst fram i salen, även om hans efterträdare vd Liia Nõu på scen vädjade till styrelseordförande Christian Ringnes om pengar för att köpa Berns.
Runt 1.5 miljarder är jag övertygad om att Balders huvudägare Erik Selin vill ha för sin kronjuvel Berns i Stockholm.
Ringnes verkar dock mer sugen på att köpa hotell och hotellfastigheter i Storbritannien och Irland. Och piska Scandics vd Jens Mathiesen att ta hand om dem.
Pandox ordförande Ringnes insats på scen var ungefär lika skrikig som Petter Stordalens brukar vara.
Oklart varför rika norrmän har detta behov av vråla.
Mest intressant på scen var Ian Goldin från Sydafrika. Idag är han professor i Globalisation and Development på University of Oxford. En gång i tiden var han president Nelson Mandelas rådgivare i ekonomiska frågor. Han tittade 30 år framåt och bakåt.
Detta med anledning av att Pandox i år fyller 30 år. Sedan 1995 har medellivslängden i Europa ökat med 7 år och med 10 år i världen. Världsekonomin har tredubblats och Kinas ekonomi har gått från Sveriges storlek till att bli nummer 1 eller 2 i världen beroende på hur man räknar.
Det som har förvånat Ian mest under denna period är att nativiteten i världen har rasat så snabbt.
Två tredjedelar av världens länder kommer snart att ha en minskande befolkning. Vilket förstås kommer att påverka de närmaste 30 åren mycket.
Ian var dock optimistisk och trodde mycket på Europa och EU. Han trodde att Ryssland kommer att gå med i EU inom 25 år och sa att detta är deras enda chans. Jag håller förstås med.

Onsdag – födelsedag, Guldkula och Hibou
Idag är det min födelsedag. 56 år.
Det är alltid en speciell dag även om jag nu har mycket vana av att försöka intala mig något annat.
Äh, inte ska jag väl fira att…
Det finns en tid när Facebook uppmärksammade detta stort, men nu är det bara Linkedin som håller på.
Eller är det kanske linkan AI som får människor jag aldrig någonsin träffat att skicka gratulationer till mig. De får i alla fall en tumme upp, men vill ju inte göra sig fullständig ovän med algoritmerna på min stora dag.
Gör en intervju med Håkan Guldkula.
Han är ett perfekt exempel på en person som borde varit med i min och Katarina Gospics bok I huvudet på banbrytare. Jag hoppas att ni minns vårt försök att bli en bibel i kategorin flygplatslitteratur.
Ruta 1 i vår bok var tesen att man skulle utgå från platsen.
Var man på fel ställe för banbrytande skulle man ett röra på sig.
Och två byta namn.
Håkan har gjort båda, han flyttade från Dalarna till New York på åttiotalet och tog sin morfars namn Guldkula istället för ett Anderson.
Det är så man blir miljardär.
Om än inte dollar påpekar Håkan när vi möts på våning 4 på Strandvägen 5b. Nu ska han flytta hem igen efter 30 år på andra sidan pölen i en lägenhet i Hotel Plaza vid femte avenyn med utsikt över Central Park, ett stenkast från Trump Tower.
Och ja, självklart minns Håkan sina möten med Donald, han gick bakom pappa Fred som hade en stor hatt.
När vi pratar är det samma känsla som när jag gjorde en av mina första intervjuer med konstnären och fotografen Dawid. Detta är det absolut roligaste som finns i hela världen. Journalistik och att göra intervjuer med spännande människor är ett fantastiskt privilegium. Det är obegripligt att det finns människor som gör andra saker.
Går över Nybroplan till Hibou, takbaren högst upp i Bank Hotel, de har en ny drinkmeny som de vill att jag ska testa… kan jag väl göra.
Hamnar mellan Elin Ekman på Thatsup och resebloggaren Christian Muda.
Drinkarna är förstås fantastiska och sällskapet ännu bättre.
Mellan drink två och tre dyker Claes de Faire upp och vi spelar in veckans avsnitt av vår podcast.
Mitt i inspelningen ringer Henrik Brandão Jönsson från Brasilien och gratulerar mig. Han är den enda som ringer.
Alla andra skickar SMS nu för tiden.
Avrundar dagen med att middag på Hills med min älskade Anna och mina två underbara söner Ib och Lou. Det är härligt att bli serverad av Jakob som var barchef på Gondolen när jag var en stammis där i början av nollnolltalet.
Det har börjat bli en vana att jag och Ib delar på tolv ostron när vi äter en måltid. Sen blir det kött, nöt för mig och Lou och gris för Ib. Anna tar en gös.
En suverän måltid.
På vägen hem springer jag in i Johan Rabaeus, då vet man att dagen är komplett.
Torsdag – Zürich och IBM:s AI-konferens

Flyger till Zurich för att gå på IBM:s AI-konferens.
Torsdag kväll – språkgeniet Gregor och fotbollsångest
På middagen hamnar jag mellan Gregor Hasting från Skottland och en kille från Polen vars namn jag tyvärr glömmer att notera.
Gregor är från Edinburgh, men bor förstås i London sedan några år.
Han verkar vara en jävel på språk, han läst svenska i ett helt år, och har bott i Kina i några omgångar.
Först som student, sedan ett år som lärare i engelska i inlandet och några år som PR-konsult i Shanghai. Det sista verkar overkligt kul. Gregor tjänade bra och kunde äta god mat på restaurang och hade sedan tid och cash att hänga på takbarer. När han inte arbetade till midnatt förstås.
Cohn Wolfes konsulter står förstås i givakt när kunderna vill det. Jag frågade om han fått några kinesiska vänner på kuppen.
Svar: Ja, man kunde prata om allt med dem utom politik.
Killen från Polen är en passionerad fotbollssupporter och orolig över att Polen ska möta Sverige i det som kan bli den avgörande matchen som leder till VM i USA, Kanada och Mexiko nästa sommar. En dansk är lika orolig han. Vid bordet finns också en norrbagge som ler stort under hela detta samtal.
Behöver jag skriva att kvinnor på detta IBM-event kan man räkna på handens ena fingrar och att ingen av dem sitter vid mitt bord.

Fredag – kvantdatorer, PFAS och världens framtid
Hela mitt liv har jag sökt mig till platser som jag tycker verkar spännande, men som jag haft lite kunskap om.
Det går en röd linje från de postmoderna konstutställningar jag såg på Rooseum som tonåring till när jag vid 48 års ålder som ny chefredaktör på Travel News fick höra att Airbus tillverkade flygplan och att Amadeus var datorn som hanterade världens flygbiljetter.
Att jag nu befinner mig på IBM research center i Schweiz är således logiskt, men det gör inte lättare att förstå de långa matematiska formler som “förklarar” bolagets nya algoritmer.
Jag känner mig lite som Abraham när han fick kontakt med Gud för 6000 år sedan.
Fylld av skräck och beundran.

Algoritmerna är avgörande när IBM:s nya superdator Quantum ska tolka den europeiska rymdmyndighetens satellitbilder av Europa och förutse översvämningar av floder och skogsbränder.
Och förstås komma med utmärkta väderprognoser.
Samma teknik används när IBM:s datorer analyserar järnvägsrälsen i Norge och hittar sprickorna i betongen och valsarna innan tåget spårar ur.
Och förstås när PFAS ska hittas och avlägsnas i IBM-kunden L’Oréal shampoo och balsam.
Ja, det finns en lösning på de flesta av våra problem när jag intervjuar Alessandro Curioni, IBM:s forskningschef i Europa.
Han är chef över de 140 teknikerna i byggnaden som öppnade redan på femtiotalet.
Han har varit här i 30 år.
Det är ett svindlande perspektiv som öppnar sig.
Världens sju miljarder människors möjligheter till ett långt gott liv har aldrig varit större än 2025. Samtidigt tycks världens stora ledare från Trump till Putin via Erdogan och Xi Jinping mer tokiga än på länge.
Curionis svar är att de företag som lyssnar på dessa ledare mer än på sina kunder kommer att gå under.
IBM lovar att fortsätta verka för demokrati, open source och hållbarhet.
Inte för att de är goda idealister utan helt enkelt för att hållbarhet leder till ökad ekonomisk vinst.
Det är budskapet när jag intervjuar den globala hållbarhetschefen Christina Shim.
Nästa vecka kommer jag förstås att publicera dessa intervjuer på Dagens PS och Realtid.

Skriver dessa rader på Zurich flygplats. En bowl med tonfisk och några glas vitt vin i baren kostar 870 kronor.
Lördag – trötthet, dålig tv och AI+
Trött efter en intensiv arbetsvecka som avslutades av att plan var knappt två timmar försenat till Stockholm. Tittar på tv. Ser många dåliga program. Orkar inte läsa min födelsepresent Ofred av Åsne Seierstad, men jag kommer att göra det. Har läst alla hennes böcker. En av Skandinaviens riktigt stora stjärnor.
Spelar in podcasten AI+ med Katarina Gospic. Det är som vanligt overkligt intressant att prata om framtiden med henne.
Viggos dagbok: DNA-chock och en maffig vernissage
Viggos dagbok börjar med fars dags-lunch på Riche och slutar med Limmud, Nobelpristagare och kulttest.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Just nu får du ett riktigt bra pris på Sveriges mest valda hemlarm med brand- och inbrottsskydd. Räkna ut ditt pris och ta del av erbjudandet












