Från Damien till Dior: när konsten blev lyxens catwalk

Birkinindex: konstens nya valuta

Kulturjournalisten Orlando Whitfield påpekar att Birkin-handväskans värde idag fungerar som ett slags index för konstmarknaden. Ju fler väskor, desto högre pris på tavlorna. Ett verk av Tracey Emin målar man inte längre med olja – utan med kapital.

Den nya publiken är inte konstskolans rebeller, utan Emily in Paris-generationens arvtagare. De vet mer om färgkoder än färgteori. Selfies framför en Kusama-spegel ger mer kulturellt kapital än att förstå varför hon gjorde den.

Paris: samma cirkus, dyrare champagne

Och som om det inte räckte: Art Basel Paris, som just avslutats i Grand Palais, tog konceptet ännu längre. Enligt Le Monde var stämningen ”nothing short of euphoric”. Över 90 miljoner dollar bytte ägare första dagarna, och mässan beskrivs som ”Luxury Theatre” – ett spektakel där konsten mest fungerar som scenografi.

WWD står för Women’s Wear Daily – ofta kallad ”modevärldens bibel” noterade hur modehusen flätats in i konstvärlden: Dior, Louis Vuitton och Cartier var lika närvarande som Hirst och Kusama. Vogue Business rapporterade samtidigt att samlarna blivit försiktigare – man satsar på säkra kort, inte på nya idéer. ”Avantgardet är uppstoppat och upplyst”, skrev en kritiker, ”och det står till salu.”

Läs även: Weekendresa till Köpenhamn – häng med Viggo Cavling till Kødbyen och Vesterbro

Art is something nobody needs

Citatet som ekar från Frieze kunde lika gärna gälla Paris: ”Konst är något ingen behöver, köpt av människor som har råd att inte bry sig.”

Whitfield beskriver publiken som ”en artform i sig”. Kanske är det sant. För medan de dyraste målningarna hänger orörda på väggarna, står publiken och poserar som levande installationer – klädda i The Row och försäkrade mot regn.

Konstnärerna i skuggan

Och mitt i allt detta: konstnärerna. De som faktiskt skapat verken. De står i hörnen, ofta obekväma, ibland ironiska, alltid lite bortglömda. En av dem säger: ”Jag känner mig som en DJ som spelar protestsånger på en bankfest.”

Det är svårt att inte förstå honom. Samtidskonsten har blivit ett system som belönar de som kan paketera budskapet, inte de som vågar spränga det.

Från Damien till Dior

Årets konstscen är ett konglomerat av kapital, kultur och catwalk. Damien Hirsts prickar, Kusamas prickar och Diors prickiga kjolar – allt smälter samman i ett gemensamt glitter. Från tavlor till tyg, från idé till image.

Det är inte längre konstnären som har sista ordet, utan kuratorn, varumärkeschefen och PR-strategen.

Slutet på verkligheten

När man lämnar Frieze – 32 pund fattigare efter en flaska Evian – eller Art Basel Paris – där prosecco kostar som ett flyg till Lyon – inser man att konsten blivit en spegel av sin publik. Det är bara det att spegeln kostar 1,2 miljoner dollar och någon just köpte den.

Perfect Weekend Guide: När konst blev lyxens catwalk

Om du ändå vill gå på Frieze London eller Art Basel Paris nästa år:
– Köp biljetten tidigt (eller känn någon med gallerist-ID).
– Drick prosecco på The Standard Hotel i London eller Hôtel Costes i Paris.
– Låtsas som du förstår samtidskonst. Det gör ingen annan heller.

Källor: The Observer, Le Monde, Vogue Business, WWD, Art Basel Press, Medium (oktober 2025)

Läs även: Glöm turistfällorna – här är weekendresan som visar London på riktigt