I ett gammalt bankpalats mitt i Uppsala har krögaren Pontus Frithiof öppnat La Girafe. Perfect Weekends Viggo Cavling åker till lärdomsstaden för att testa brasserieambitionen – med en asketisk doktorand som smakråd.
Viggo testar La Girafe i Uppsala
Från lärdomsstad till bistro
Det är inte varje dag jag åker till provinsstaden Uppsala, men eftersom min hustru har sin bakgrund här blir det oftare hit än till andra provinsstäder som Karlstad, Umeå och Borås. Uppsala är, precis som Lund, en lärdomsstad med ett universitet som inte andas AMS-projekt utan bildning, tradition och kunskap. I Uppsala finns det lika många akademiker med en fil kand som det en gång fanns svetsare i min gamla hemstad Malmö. Där sa man att Malmö var kroppen och Lund var hjärnan i Skåne.
Att Uppsala är hjärnan i Uppland är förstås självklart, och kanske är det Västerås i närliggande Västmanland som är kroppen, eller jag vet inte, men nu är första stycket slut och vi kan ge oss in i textens egentliga ämne: La Girafe i Uppsala.
Läs även: Viggo testar Brasserie Astoria
Cocktailbar utan studentrabatt
Med mig för att testa denna krog har jag en kandidat i didaktik och litteratur som snart är klar med sin doktorsavhandling. Han är smal som en sticka och undviker gärna alkoholhaltiga drycker. Och ja, han spelar hellre bandy på is än sparkar på en boll på en gräsmatta.
Följaktligen tar han en alkoholfri drink när jag beställer bartenders mest gubbiga drink (Citrus Symphony, 165 kr). Bägge gör sitt jobb även om jag tycker att en alkoholfri drink är lika smart som en cykel utan hjul.
Cocktailbaren ligger en trappa upp i restaurangen bakom matsalen. Priserna på drinkar gör att de fattigaste studenterna håller sig borta. Det är skönt, det är aldrig kul att vara den dummaste i rummet. Följaktligen är gästerna en mix av kompisgäng, äldre och yngre par samt familjer. Småbarn ser jag inga, vilket är skönt. Ungefär som hemma på Stureplan alltså.
Läs även: Stockholm följer New York: små rum, stora krogupplevelser
Cocktailbaren ligger en trappa upp från matsalen.
Chark, anklever och tryffel
Det gamla bankpalatset har fått en elegant renovering, nästan i samma klass som Bank Hotel i Stockholm. Det är uppenbart att fastighetsägaren vill ha en kåk som lockar till sig dem med pengar i staden. Men det kommer inte att vara fine dining på tallriken som på krögaren Pontus Frithiofs fine dining-krog La Tour högst upp i DN-skrapan i Stockholm.
I Uppsala är det brasserie- och bistromat som gäller. Följaktligen beställer vi in en charkbricka som förrätt och bygger ut den med anklever och vintertryffel (195 + 125 kronor). Hade vi varit i Frankrike hade vi förstås fått min favorit gåslever, men jag gissar att det inte är politiskt korrekt i en stad som Uppsala.
Tallriken innehåller förstås ett gäng ostar och charkuterier som jag uppskattar. Brie blir min favorit. Kalla mig gärna banal. Knäckebrödet till är elegant, men jag ber om lite vanligt bröd och blir nöjd när det kommer in några lätt grillade skivor med surdeg. Mums.
Servitör med koll
Vår unga servitör ser ut som en gymnasist, men har kunskap som om han haft många decennier i yrket. Han kan allt som finns på tallriken och menyn och rekommenderar ett spännande rödvin till maten. Han har humor och precis lagom mycket energi.
En del servitörer älskar sin egen röst så mycket att man vill skjuta dem, men så är inte fallet med denna unga man. Han kommer när han ska och vet när han ska se till de andra paren runt omkring oss.
Designstolarna vi sitter på är rejäla och snygga, men min vän kandidaten, som är 194 centimeter lång, hade gärna sett högre ryggstöd.
Läs även: Stor undersökning: Hotellgästerna vill ha enklare rum – inte fler designidéer
Entrecôte och bouillabaisse
Huvudnumret blir entrecôte (250 gram för 495 kr) och fisksoppa bouillabaisse (325 kr). Pommesen spelar i den högsta divisionen, liksom nötköttet som kandidaten vill ha well done. Det skulle då lätt kunna bli en skosula på tallriken, men det funkar ändå finemang att dela biffen med en vass kniv.
Köttet är mört sett till texturen och ljuvligt när det kommer till smak. Bean gör sitt jobb, men inte mer.
Min fisksoppa är krämig på gränsen till fet, men utan att bli för gräddig. Gillar inte den lilla tallriken, men det funkar. Till denna eleganta bouillabaisse kommer vår vän i personalen med ett glas läckert portugisiskt vin, en albariño jag gärna sveper igen.
Tv-kocken rasar mot drevet: ”Nu räcker det”
Den danske kocken René Redzepi, hjärnan bakom Köpenhamnsrestaurangen Noma, har de senaste veckorna varit gastronomivärldens mest omdiskuterade person.
Choklad och ett löfte om Valborg
När dessa två huvudrätter avslutas behövs egentligen ingen dessert, men ni förstår ju att jobbet måste göras och vi beställer in en chokladkrokant (125 kronor) och citroncrème med liten kaka (95 kronor). Bägge efterrätterna får fina betyg med spets och ja, vi lämnar det gamla bankpalatset nöjda och minst sagt mätta.
Vi skiljs åt utanför mitt hotell Grand Hotel Hörnan några stenkast bort med en kram. Några timmar senare dyker min älskade Anna upp. Hon har deltagit i firandet av kandidatens hustrus femtioårsfirande till vilket endast kvinnor hade tillträde.
Nästa gång jag återvänder till Uppsala (läs på Valborg) kommer jag förstås även att besöka La Girafe. Jag gissar att man då kommer att ha en stor uteservering på torget framför den gamla banken. Känner jag krögaren Pontus rätt kommer detta att vara så nära det går att komma Paris norr om Stockholm.
Läs även: Viggos dagbok: Från vingårdar i Sydafrika till Porsche i Uppsala
