Finnlines ger sig in i kampen om Östersjön med nya Finncanopus från Kapellskär. Ombord blandas långtradare och barnfamiljer med sviter, spa och en ambitiös restaurang. Frågan är om det räcker för att utmana Viking Line och Tallink Silja. Här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings rapport från ett dygn ombord.
Finnlines utmanar Viking och Silja – men räcker det hela vägen?
Det här är en krönika. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
I begynnelsen, när jag skrev om reseindustrin, gjorde jag ett fatalt misstag. Jag skrev att man kunde kryssa på en färja. Men se, det kan man inte enligt experterna. En färja är något som används av bilar och, ännu värre, lastbilar. Då är det inte en äkta kryssning. Ändå envisas stora fartyg med fordon ombord på Östersjön med att erbjuda något som de hävdar är en kryssning.
I Stockholm står den stora matchen mellan Viking Line och Tallink Silja Line. Jag skulle vilja säga att Viking just nu leder med sina två senaste båtar, Grace och Glory. Det är förstås långt till de riktiga kryssningsupplevelser man får med rederier som Norwegian Cruise Line och Celebrity Cruises, men jag tycker inte heller att man ska jämföra äpplen med päron – eller mer korrekt: guld med silver. För att vara tydlig: att kryssa på Östersjön med färja kan aldrig jämföras med att kryssa på riktigt.
Ja, ja.
Finnlines ger sig in i matchen
Nu vill även Finnlines blanda sig i tävlingen på Östersjön med två nya båtar vid namn Finncanopus och Finnsirius. Jag tackade ja till en pressresa för att utröna om man ska ta bussen eller hellre bilen, om man har någon, till Kapellskär och fortsätta till vår gamla koloni Finland.
Vi börjar väl med resan med SL-bussar till hamnen i Kapellskär, norr om huvudstaden och öster om Norrtälje. Den tar två och en halv timme och är inget lidande om man har något att läsa och skriva på under färden.
Väl framme i det enorma hamnområdet går vi in i den stora terminalen och möts av en öde hall. Vi är drygt tio personer som ska kryssa på Finncanopus denna vackra tisdagskväll och bussas efter lite väntan ombord i en gullig minibuss.
Döp om Slussens nya torg efter Carl Johan De Geer
Denna vecka kommer Viggos dagbok hem till Sköndal igen och startar och startar en kampanj för Carl Johan De Geers torg
En svit med rosa bubbel
Väl där landar vi på våning tre på det enorma bildäcket och måste gå upp till våning nio eftersom hissen, enligt egen uppgift, är ”out of service”. På rätt våningsplan checkar vi in i svit 2005 och här måste jag säga att den håller internationell klass. Det är ljuvlig utsikt i fören och en underbar dubbelsäng. Tv:n fungerar som den ska när jag vill titta på fotbolls-VM och extra plus blir det för badrummet, som för en gångs skull har tydliga skyltar med orden schampo, balsam och tvål.
Man behöver alltså inte ha läsglasögonen på när man ska duscha. Detta är en revolution i klass med den franska, säger jag, som aldrig förstått varför hotell världen över tävlar om att skriva ”body wash” med så liten text som möjligt i sina badrum. Plus även för en flaska rosa bubbel i kylen. Vore det inte för alla skakningar i båten när de väldiga lastbilarna rullar ombord skulle känslan vara äkta kryssning.
Pizza är en komplicerad sak
Båten går strax efter klockan 21, men då är finrestaurangen Micke’s Wine & Dine inte öppen. Den öppnar först nästa morgon klockan sex med brunch. Vi går till den vanliga restaurangen Fisherman’s Bistro, som fungerar ungefär som McDonald’s. Man beställer, ens nummer kommer upp på en skärm och då ska man hämta sin mat.
Det finns ytterligare en krog ombord, men den är bara för lastbilschaufförer. De får buffé. Utan data skulle jag ändå säga att de utgör en majoritet av passagerarna. Resten är par från medelåldern upp till 80-årsåldern och barnfamiljer. Detta är så långt från en partybåt med tokiga tonåriga singlar det går att komma. De flesta röster jag hör talar finska.
Vi vill beställa pizza i restaurangen, men det går inte med vår voucher eftersom pizza bara kan beställas i en automat. Att personalen skulle lösa detta genom ett samtal med köket tycks omöjligt. Vi får fish and chips och en hamburgare à la carte. De två välfyllda tallrikarna gör jobbet utan att briljera.
Servicen på Östersjön har en del att lära av sina internationella kollegor. Den har en bryskhet som vi aldrig har upplevt på Atlanten eller Medelhavet. Där är gästen kung. Här är man glad om någon kommer ut till bordet med en bricka mat.
Stämningen ombord är först finsk, sedan svensk och därefter internationell. Det är i alla fall i den ordningen som olika besked kommer i högtalarna.
På natten passerar vi Ålands metropol Långnäs utan att min sömn störs speciellt mycket.
Frukost med finsk stämning
Morgonen efter äter vi frukost i Cargo-restaurangen. Det är där lastbilschaufförerna äter sin middag på kvällen. Jag skulle beskriva stämningen som finsk, men det är säkert bara ett uttryck för mina fördomar från Skåne.
Det finns väldigt mycket mat i buffén som jag klassificerar som lunch, men det gör inget. Kaffet fungerar, jag får två mackor med ost och en tallrik yoghurt med bär. Müslin hittar jag aldrig. Juicen får man, precis som på Petter Stordalens hotell, via en iPad.
Viggos dagbok: Från Jimmie Åkesson-land till rikemanssafari i Fiskebäckskil
Sju dagar. Över 100 mil på vägarna. Från Hörviks fiskeläge och skogarna i Småland till konstvernissage i Fiskebäckskil och bad i Bohuslän.
Lycklig i blöta badbyxor
Nu är det dags att utforska spat. Det ligger på våning tolv och har fenomenal utsikt över havet. Bubbelpoolen får godkänt och den finska saunan MVG. Det är lite folk på plats och det är också bra. Trängsel i ett spa är som en sten i skon, man vill bara ta bort den.
Efteråt tar vi en drink. De har sex sorters spritz. När jag sitter där i blöta badbyxor och klarvit morgonrock i en mjuk fåtölj med min drink och blickar ut över Åland och Östersjön är jag lycklig.
Samma känsla infinner sig när vi äter en trerättersmeny hos Micke’s, färjans exklusiva restaurang. Det är vi och ett annat par som äter en ljuvlig trerättersmeny i en matsal med plats för 100 personer. Till detta får vi viner som fungerar fint. Jag gillar speciellt rödingen med ugnsbakad potatis, men alla rätter får MVG. Jag gillar även den vänliga damen som serverar. Priset 1600 är i paritet med det som serveras.
Konkurrenterna kan sova lugnt
Vi avrundar resan med att hänga i loungen, som har sköna fåtöljer och gott om elkontakter. Nätet ombord fungerar, men det är långt till Starlinks hastighet.
Slutbetyget på denna resa blir godkänt, men jag tror inte att Viking och Silja ligger sömnlösa över den nya konkurrenten i Kapellskär. Få kommer att ta bussen hit från Danderyds sjukhus. Dock var detta en reseupplevelse som jag inte vill vara utan.
Viggos dagbok testar Skånes hetaste krog och världens kraftigaste pistol
En vecka i Smygehuk bjuder på funderingar om Jonas Bonnier, Donald Trump och svensk politik. Välkommen till ännu en vecka med Viggos dagbok.
