Dagens PS

Fyndet i Stäket – den allra sista Vera

Vera VI
Jo, det är jag som står där på förskeppet av fyndet Vera i Stäket. Året är 1986 och min bana som räddare av klassiska båtar hade just börjat. (Foto: Gun Værnéus)
Anders Værnéus
Anders Værnéus
Uppdaterad: 11 okt. 2023Publicerad: 11 okt. 2023

Det var verkligen något speciellt som låg där under trasiga presenningar och slitna snören. Föga anade jag då att Vera och hennes öde skulle följa mig genom livet.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

1988. Det var en tid innan körkort. Nyss fyllda 14 år och redan biten av den klassiska båtflugan.

Mor min var snäll. Körde de längre sträckorna när något varv eller en marina skulle besökas utanför Stockholms tunnelbanenät.

Stäket var en sådan plats. Långt borta och lite spännande. Det låg dessutom utanför mina vanliga jaktmarker.

Det var en klump som låg där. Likväl en klump som skvallrade om en historia (Foto: Gun Værnéus)

Snacket hade dock gått om att det skulle ligga lite roliga båtar där.

Så en lördag hade min övertalningsförmåga gett framgång. Mor startade bilen och kosan styrdes västerut.

Ute på landet

I dag är Stäket, som för övrigt hör till förorten Jakobsberg, en mycket mer integrerad plats i Stockholms närhet än det var år 1986. Då var det landet, och långt utanför bebyggda områden.

ANNONS

Marinan låg som en egen exploaterad planet i ett annars grönt område. Här såg det ut som det gör på marinor och varv – en kreativ blandning av struktur och kaos.

Några år senare kom tipset om att det låg en stor mahognybåt i sjön utanför Stockholm. Gissa vilken det var? (Foto: Bengt Nilsson)

Ju längre ut från bryggorna vi gick, desto stökigare blev det. I mina ögon samtidigt desto mer intressant.

För det är ju bland stöket ute i hörnen som de bortglömda och tappade fynden finns. Båtarna som allt mer sällan får omsorg och som varvets antipati växer starkast mot.

ANNONS

Senaste nytt

Stor och övergiven

Längst ut norr, där varvets område gränsade mot annan-mans-land, stod något stort. Något som någon tappat suget för. Presenningarna hängde, och en trött hand vilade över hela båten.

Nyfikenheten växte. Båten var stor och helt byggd i mahogny. Skarpa slag och en look som jag aldrig tidigare sett.

Var den amerikansk? Mycket av linjerna skvallrade om det.

ANNONS

Dubbel botten. Listkravell och hela stuket liksom sade “inte svensk”.

Vera
Under många år ägdes Vera VI av Fordmotorförsäljaren Nils Gustafson på Lidingö och hette då Lileika V. (Foto: Gert Ekström)

Ägaren av marinan var inte svår. Med ägarens namn och nummer på en papperslapp, satt jag snart i telefonen med båtägaren själv i luren.

Visst, han hade tappat sugen, men tyckte fortfarande att båten var fin och värdefull. 45 000 kronor ville han ha för att släppa den som den låg.

Ärligt talat så var det jag som släppte den.

Mycket pengar i dag för ett objekt och ännu mer för 40 år sedan. Det blev några bilder från besöket som sedan sattes in i en pärm.

Tappade kontakten

Åren gick.

ANNONS

Bilderna i pärmen retade nyfikenheten emellanåt. Vad var det för bygge egentligen? Den ropade som sagt USA men ändå inte. Var den ändå svensk?

Svaret kom liksom på måfå. I jakten på en annan båts historia beställdes dagstidningskopior från Malmö rörande ett varv som haft en kort men mycket livaktig period med motorbåtbyggnad i slutet på 1920-talet.

Kopiorna kom med massor av spännande och okänd information. Bland alla artiklar, fanns först en ritning på en båt som kändes bekant, och därefter en bild på samma båt sjösatt.

Vera
Bland artiklarna från Malmö fanns en bild på en båt som såg ut som båten i Stäket. Och visst var det så. Hennes historia blev med ens lite mer spännande. (Foto: Sjöexpress arkiv)

Bingo!

Mysteriet kring båten i Stäket var löst. Lunds Skepps & Yachtvarv hette varvet som byggt henne 1930. Till råga på allt, stod också beställarens namn i artikeln.

Oscar Widner.

Har du läst Dagens PS under den senaste veckan, har du sett artiklarna om denne man, och hans bilar och båtar. En fantastisk yachtman som gick bort alldeles för tidigt i en bilolycka 1934.

ANNONS

Båten i Stäket kom att bli Oscar Widners sista beställda båt, och döptes till Vera VI vid sjösättningen i Limhamn 1930. En gåta var nu löst och pusselbitarna hade hittat sin plats.

Men sedan då?

Vera
I detta presenningshus, stort som en mindre kyrka, vilade Vera VI för några år sedan. Står hon månne kvar fortfarande? (Foto: Anders Værnéus)

Efter att ha tappat greppet om Vera VI under många år, väcktes till slut nyfikenheten – kan hon leva än?

Övergiven – igen

Efter tips från en kamrat som sett henne i vattnet i början på 1990-talet, landade efterforskningarna till slut i ett stort och slitet presenningshus väster om Stockholm.

En ny entusiast hade tagit över och självklart påbörjat arbetet med att riva ur den gamla inredningen för att bygga en ny efter eget huvud.

Vera
Det är mycket mahogny, men det är fantastiska linjer och en makalös historia. Hoppas hon räddas till ett framtida liv. (Foto: Anders Værnéus)
ANNONS

Men sedan hade det tagit stopp och lusten att vårda gamla Vera VI hade återigen falnat.

Står Vera kvar?

Nu står hon förhoppningsvis kvar i sitt båthus och väntar på framtiden.

Jag säger förhoppningsvis, för nu är det länge sedan jag senast besökte henne.

Hon borde verkligen också räddas. Blir det du som gör det?

Vera
Så här landar tyvärr många projekt. Mitt i allt falnar orken och viljan tar slut. Det är då risken är som störst att motorsågen känns som en bra lösning. (Foto: Anders Værnéus)

Läs mer:

Om Oscar Widners båtar, bilar och liv. (Dagens PS)

ANNONS

Om Oscar Widners Vera V (Dagens PS)

Om Lunds Skepps & Yachtvarv idag

Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Anders Værnéus
Anders Værnéus

Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.

Anders Værnéus
Anders Værnéus

Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.

ANNONS
ANNONS

Senaste nytt

ANNONS