Resterna efter kemisk ammunition på Östersjöns botten har omvandlats till stora klumpar. De ser ut som lera, ibland som obehandlad bärnsten. Inuti kan det finnas ren senapsgas.
40 000 ton kemisk ammunition ligger på Östersjöns botten utan saneringsplan
Det är vad svenska och danska fiskare riskerar att få upp i redskapen i Östersjön. Höljena som en gång höll giftet på plats är borta. De rostade sönder någon gång kring millennieskiftet.
På botten i Östersjön ligger omkring 40 000 ton ammunition från världskrigen. I Skagerrak minst 170 000 ton. Ovanpå det dumpade den svenska Försvarsmakten 6 500 ton egen ammunition på 25 platser i havet under 1940-, 50- och 60-talen.
Ingen har någonsin städat upp något av det.
Så mycket ligger på botten runt Sveriges kuster
Efter andra världskriget skulle de allierade göra sig av med Tysklands lager av kemiska vapen. Först grävdes de ner och brändes, men mängderna var för stora. I stället valdes djupbassänger på mer än 70 meters vatten, som fungerar som naturliga sedimentfällor.
Öster om Bornholm ligger 32 000 ton kemisk ammunition med uppskattningsvis 11 000 ton rena stridsmedel.
Sydost om Gotland drygt 7 000 ton senapsgas och omkring 4 000 ton nys och tårgas med arsenik. Väster om Måseskär sänktes 28 fartyg lastade med samma innehåll.
Ungefär 80 procent är senapsgas. Resten är arsenikbaserade medel som Clark I, Clark II och Adamsit. De utvecklades och användes primärt under första världskriget som kemiska vapen för att tränga igenom dåtidens gasmasker och tvinga soldater att ta av sig dem.
Sjöfartsverkets kartläggning sydost om Gotland täckte 1 700 kvadratkilometer och hittade omkring 39 000 misstänkta objekt. Upp till 10 000 av dem kan vara kemiska vapen.
Kartan visar inte var giftet finns
Här börjar problemet bli obehagligt.
Helsingforskommissionen Helcom konstaterar att last vräktes överbord redan under transporten från lastningshamnarna Wolgast och Flensburg. Fartygen hann inte ut till zonerna. Slutsatsen är att ammunitionen sannolikt täcker betydligt större delar av havsbotten än vad som officiellt uppgivits.
Sovjetiska uppgifter anger omkring 15 000 ton dumpade stridsmedel och kemiska vapen. Totalen för Östersjön ligger på 40 000 ton. Var mellanskillnaden hamnade finns inte dokumenterat någonstans.
De rödmarkerade rutorna i sjökorten visar alltså inte var giftet ligger. De visar var någon skrev ned att de tänkte lägga det.
Klockan som ingen tittar på
Stål i Östersjöns bräckvatten korroderar med mellan 0,01 och 0,06 millimeter om året. En bomb med kemiska vapen har tunt gods, eftersom den inte behövde ge splitterverkan. Kustbevakningen beskriver i sina instruktioner till fiskare att bombhöljena numera oftast försvunnit helt.
Geoffrey Glasby förutsåg det redan 1997. Hans slutsats var att frisättningen skulle accelerera kraftigt under tidigt 2000-tal, när höljena successivt bryts igenom.
I januari 2025 bekräftade forskare vid tyska GEOMAR prognosen med mätningar. De hittade sprängämnesrester i nästan varje vattenprov i sydvästra Östersjön.
En siffra ur studien sprids ofta som ett lugnande besked, att ammunitionen kan hålla dagens föroreningsnivå uppe i över 800 år.
Forskarna skriver själva att scenariot är osannolikt, eftersom det förutsätter jämn korrosion över åtta sekler. Allt dumpades under samma treårsperiod, i samma miljö, med samma sorts stål. Höljena brister därför ungefär samtidigt.
Trålarna drar giftet över botten
Halterna i fisk och skaldjur är låga. Livsmedelsverket bedömer att den går att äta.
Det som sprider giftet är i stället fisket. Helcom konstaterar att kemisk ammunition dras omkring över havsbotten i trålen utan att ens fångas upp. Skadan syns aldrig ombord och rapporteras därför aldrig.
Havs och vattenmyndigheten uppskattar att ungefär 100 tråldrag om året görs i vrakområdet utanför Måseskär. I den senaste kartläggningen fanns spår av kemiska stridsmedel i 37 procent av biotaproverna.
Trålarna finns kvar i Bornholmsdjupet också. Riktat torskfiske i Östersjön är förbjudet hela 2026, men bottentrålarna gick över till plattfisk i ett fiske som redan pressas hårt.
Flundrekvoten ligger på 10 973 ton. Samma bottnar, ny art.
Att fiska där är inte förbjudet. Sjökorten anger att ankring och fiske inte rekommenderas. Helcoms riktlinjer säger att man inte ska bottentråla i riskområdena, men Helcom stiftar inga lagar.
Från den 1 juli 2026 gäller ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden innanför trålgränsen. Dumpningsområdena ligger utanför trålgränsen och är inte skyddade områden.
Varför ingen gör något
Havs och vattenmyndigheten lät 2023 utreda vad en bärgning skulle kosta av de kemiska vapen man identifierat. Svaret blev mellan 2,2 och 84 miljarder kronor. Men det gäller enbart de 28 vraken utanför Måseskär.
För Östersjön finns ingen kalkyl alls.
Sverige avsatte 40 miljoner kronor på saneringsanslaget för 2025. Pengarna gick till oljevrak.
Tyskland lägger 100 miljoner euro på ett pilotprojekt i Lübeckbukten, där en bärgningsplattform ska ta upp omkring två ton i dygnet från slutet av 2026.
Det är den enda konkreta insatsen i hela Östersjöregionen.
Ryssland, som står bakom dumpningen utanför Gotland, deltar inte i något gemensamt saneringsarbete. Helcom har varken budget eller mandat att bärga något.
Till det kommer 40 000 sjöminor som fördyrar varje kabel och vindkraftsfundament i Östersjön.
Östersjön extra utsatt
Djupbassängerna där kemvapnen ligger är samma bassänger som övergödningen gjort syrefria, och en studie från 2022 visar att arseniken frisätts när syrefria sediment i östra Gotlandsbassängen åter syresätts.
Med andra ord kan det saltvatten som skulle kunna väcka liv i Östersjöns döda bottnarna samtidigt öka risken för att aktivera giftet.
Och det finns ingen budget som tar ansvar för att sanera giftet.
FAKTA: Det här ligger på botten runt Sveriges kuster
| Plats | Mängd |
|---|---|
| Öster om Bornholm | 32 000 ton kemisk ammunition |
| Sydost om Gotland | Drygt 7 000 ton senapsgas, cirka 4 000 ton nys och tårgas |
| Skagerrak, Måseskär | Minst 170 000 ton, 28 sänkta fartyg |
| Svensk dumpning | 6 500 ton på 25 platser i havet |
| Sjöminor kvar | 40 000 stycken |
Källor: Helcom, Havs och vattenmyndigheten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket
