Längs Sveriges kuster ligger 300 fartygsvrak som klassats som miljöfarliga, ett 30-tal av dem som akut miljöfara. Staten avsätter 25 miljoner kronor om året för att tömma dem, vilket räcker till mellan en och tre bärgningar.
Giftiga vrak får 25 miljoner - när en enda sanering kostade 140 miljoner
Havs- och vattenmyndigheten borrade i april hål i fyra fartygsvrak söder om Karlskrona för att ta reda på om de innehöll olja. Två av dem gjorde det.
Undersökningen kostade knappt 20 miljoner kronor, nästan hela det årsanslag på 25 miljoner som staten avsatt för landets samtliga miljöfarliga vrak. När myndigheten redovisade insatsen i maj låg oljan kvar.
Samma mönster återkommer i varje belopp som följer. Sverige betalar hundratals miljoner för olja som nått land och tiotals miljoner för olja som ligger kvar på botten.
Skillnaden mellan posterna är inte hur farliga de är. Den är hur synliga de är.
20 miljoner för att leta
Under april 2026 undersökte myndighetens ramavtalsleverantör JD-Contractor fyra vrak cirka 25 nautiska mil sydost om Karlskrona, i en av Östersjöns stora sjöfartsleder. M/V Bruin, M/S Magdalene, M/F Molund och M/S Östanhav ligger på mellan 50 och 60 meters djup.
I Bruin, som kolliderade och förliste 1975, borrades hål på 15 positioner. Utföraren detekterade olja på fem platser. Två av förekomsterna satt i bottentankar som rymmer omkring 43 kubikmeter vardera.
Eftersom det är bottentankar gick mängden inte att fastställa, men den antas vara betydande. Ytterligare olja fanns i maskinrummet.
I Magdalene, som sjönk 1981, borrades 19 hål och olja hittades i två mindre tankar, uppskattningsvis 1 till 2 kubikmeter. I Molund och Östanhav gav 18 respektive 12 borrningar inga väsentliga fynd.
Totalt bärgades 5 170 kilo förlorade fiskeredskap där man bland annat hittade 7 stycken döda sälar.
”Nu ska vi se över möjligheten att inom uppdraget med miljöfarliga vrak bärga den olja som detekterats i två utav vraken”, säger Josephine Rubia, utredare på Havsmiljöenheten, i myndighetens redovisning av insatsen.
Att leta kostade knappt 20 miljoner. Något beslut om att tömma vraken har inte redovisats.
Så mycket kostar det när oljan når land
Räkneexemplen finns redan.
Den 22 oktober 2023 gick passagerarfartyget Marco Polo på grund i Pukaviksbukten utanför Sölvesborg. Kommunen uppger att mellan 45 och 70 ton tjockolja läckte ut, att omkring 330 ton oljeavfall samlades in och att drygt 2,5 mil kust drabbades.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hade i augusti 2025 betalat ut 64 miljoner kronor till drabbade kommuner, varav 61 miljoner till Sölvesborg.
Rederiet TT-Line ålades dessutom en vattenföroreningsavgift på 1,4 miljoner som överklagades till Stockholms tingsrätt.
Hundratals miljoner för saneringarna
Tolv år tidigare läckte 500 ton olja ut på västkusten sedan lastfartyget Golden Trader kolliderat med fiskefartyget Vidar utanför Danmark. Havs- och vattenmyndigheten anger att saneringen kostade 140 miljoner kronor för Orust kommun.
SVT rapporterade i december 2012 att notan för Tjörn, som drabbades hårdast, då passerat 108 miljoner och kunde nå 150 miljoner.
Även det lilla blir dyrt. Ett läckage på omkring 20 kubikmeter 2017 kostade Tanums och Lysekils kommuner 2,4 miljoner kronor tillsammans.
I ingen av summorna ingår utebliven turism eller skador på miljön.
Så mycket lägger staten på att förhindra det
Från och med 2018 avsätter staten 25 miljoner kronor om året i tio år för att minska miljöriskerna från vrak, totalt 250 miljoner. Enligt regeringen räcker det till mellan en och tre bärgningar per år.
Med den takten tar det mellan tio och trettio år att beta av enbart de akuta vraken. Aprilinsatsen utanför Karlskrona förbrukade knappt 80 procent av ett års anslag utan att en droppe olja togs upp.
Myndigheten argumenterar samtidigt att förebyggande lönar sig.
Första gången en svensk myndighet tömde ett äldre, ägarlöst vrak, fiskefartyget Thetis utanför Smögen i december 2017, kostade operationen 4,7 miljoner kronor.
Saneringen efter utsläppet på västkusten 2011 kostade enligt myndighetens egen uppgift trettio gånger så mycket.
Det som inte syns får 25 miljoner om året att dela på, för 300 vrak.
Neddragning med 250 miljoner i budgeten
I budgetpropositionen för 2026, utgiftsområde 20, förekommer ordet vrak en enda gång. Meningen står i en resultatredovisning och räknar upp satsningar som finansierades 2024. Vraken har ingen egen anslagspost och inget eget belopp.
Pengarna tas ur Naturvårdsverkets anslag för förorenade områden, enligt myndigheten själv. Det anslaget minskar från 1 064 miljoner kronor 2025 till 814 miljoner 2026, en neddragning med 250 miljoner. För 2027 och 2028 beräknas 839 miljoner, under 2025 års nivå.
Samma anslag finansierar PFAS, förorenade sediment, mark för bostadsbyggande och uttjänta fritidsbåtar. Vraken konkurrerar med alla dessa poster.
Kostnaderna för operationerna har samtidigt ökat. I Miljöpartiets budgetmotion heter det att myndigheten behöver förstärkta medel om arbetet inte ska riskera att avstanna, och partiet vill dubbla anslaget till 50 miljoner kronor om året.
Beslutet dröjer
Riksdagsordningen låter regeringen lämna budgetpropositionen senare under valår, och eftersom den 15 november infaller på en söndag är sista dagen i år torsdagen den 12 november.
Vad som händer med vrakpengarna efter 2027 avgörs alltså av den regering som tillträder efter valet den 13 september, med sju veckor kvar av budgetåret.
I det dokument där staten prioriterar sina utgifter nämns vraken en gång.
3 000 miljöfarliga vrak ligger på botten
Det finns cirka 17 000 fartygsvrak längs Sveriges kuster. Sjöfartsverket har klassat 3 000 som möjligt miljöfarliga och 300 som miljöfarliga, tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Kustbevakningen och Chalmers.
Ett 30-tal utgör en akut miljöfara och vissa av dem läcker redan. De ligger från Strömstad på västkusten till Gävle på ostkusten.
2 000 ton ammoniak har redan läckt ut
Underlaget är osäkert. Thetis förliste 1985 och uppskattades kunna innehålla 22 kubikmeter olja. När vraket tömdes pumpades 730 liter upp.
Mundogas Oslo, som sjönk 1966 med 2 095 ton ammoniak ombord, undersöktes sommaren 2025 och visade sig vara tomt.
Allt hade redan läckt ut.
Fyra parter delar på ansvaret
Obalansen är inte bara i beloppen. Den är i vem som betalar.
Havs- och vattenmyndigheten förebygger med 25 miljoner om året. Kustbevakningen sanerar till havs. Kommunen sanerar stränderna. MSB ersätter kommunen i efterhand.
Finns en ägare kan notan skickas vidare, som efter exemplet Marco Polo ovan. För de gamla vraken finns ingen sådan motpart.
Bolagen är upplösta eller försatta i konkurs. Har fartyget förlist före 1969 kan ansvar enligt miljöbalkens tionde kapitel inte utkrävas, och sjölagens preskriptionstider har passerat för länge sedan.
Ingen av kassorna har ansvar för det som ännu inte har hänt.
Tyskland lägger över en miljard kronor per år
På andra sidan Östersjön är siffrorna av en annan storleksordning.
Ungefär 1,6 miljoner ton ammunition från världskrigen ligger på botten i tyska vatten, särskilt utanför Kiel och Lübeck, där höljena nu rostar sönder och läcker gift.
Tyska staten har avsatt 100 miljoner euro för bärgning och teknikutveckling, flerfaldigt mer än den svenska tioårssatsningen på 250 miljoner kronor. En försöksbärgning genomfördes i Lübeckbukten 2024 och en autonom plattform ska vara i drift senast 2028, uppger forskningsinstitutet Geomar i Kiel.
”Vi är de första som försöker bärga 80 år gammal ammunition från dumpningsplatser i havet”, säger professor Jens Greinert vid Geomar. ”Det finns ingen mall för det här.”
Sprängmedlen är inte det enda problemet. Kvarliggande minor fördyrar havsbaserad vindkraft och undervattenskablar i hela Östersjön.
Pengarna följer bilderna alla kan se
Efter att Marco Polo förlist fanns det bilder. Oljan låg på klipporna i Pukaviksbukten och gick att fotografera. Sölvesborg fick 61 miljoner kronor.
Oljan i Bruin syns inte. Den sitter i bottentankar på ett skrov som ligger upp och ned sedan 1975, och hittades genom att någon borrade hål på 15 ställen.
Det är samma olja. En sanering är en faktura. Ett läckande vrak är en sannolikhet.
Fakturan kommer med bilder, sannolikheten gör det inte, och budgetar skrivs av människor som ser det ena.
Nästa besked kommer senast den 12 november, i en budget som skrivs efter valet. Då avgörs om de 30 akuta vraken får något efter 2027.
Havet tar inte bort kostnaden. Det skjuter upp den, och under tiden rostar plåten. Det är inte en fråga OM det kommer läcka ut – utan NÄR det blir synligt för politikerna.
