El finns – men inte när den behövs. Nu pågår en global kapplöpning om att lagra den gröna energin i megabatterier.
Megabatterier – projekten som ska säkra en grön framtid
Tillväxten av grön energi har gått betydligt snabbare än någon förutsåg för bara ett decennium sedan. I dag är utmaningen snarare att väderberoende kraftslag inte producerar el när efterfrågan är som störst.
Hur ska det lösas? Kanske med ett stort hål i marken, rapporterar franska Media24.
Saudiarabien och Chile ligger före
I slutet av förra året kopplades världens största elektro-kemiska energilager till elnätet i Kina. Det är den kinesiska energiteknikaktören Envision Energy som har färdigställt och anslutit ett omfattande batterilagerkluster på totalt 12,8 GWh i Inre Mongoliet som drivs med hjälp av AI.
Flaggskeppet i satsningen är anläggningen Jingyi Chagan Hada, som med sina 4 GWh nu är världens största enskilda energilager av sitt slag. Utöver huvudprojektet omfattar klustret flera stora energilager i regioner som Bayannur, Ordos, Hohhot, Ulanqab, Xilingol och Alxa. Tillsammans överstiger Envisions installerade lagringskapacitet i området nu 14 GWh.
Det är världens största, men inte det enda megabatteri som byggs just nu. I Saudiarabien har ett megabatteri på 7,8 gigawatt just färdigställts av ett kinesiskt bolag och är nu i testfas. Ett till är på god väg. Chile bygger ett annat för att ta hand om all sin solkraft.
Kan laddas obegränsat antal gånger
Europa ligger efter, med ett undantag. I Schweiz byggs ett redoxflödesbatteri i Laufenburg som siktar på en kapacitet på 2,1 GWh och en effekt på 1,2 GW – motsvarande produktionen från ett närliggande kärnkraftverk.
Målet är att stabilisera både Schweiz och Europa
Den stora skillnaden, jämfört med litiumjärnfosfatceller (LFP) som övriga nämnda ovanstående batterier består av, är att redoxflödesbatterier teoretiskt sett laddas och urladdas ett nästan obegränsat antal gånger utan någon prestandaförlust, vilket gör ekonomin bättre över tid.
Andra fördelar är att inga fasta ämnen bryts ner, inga elektroder slits ut, ingen risk för termisk rusning. Tekniken är inte ny. Den amerikanska rymdmyndigheten Nasa använde redoxflödesbatterier på 1980-talet.
Försöker skala bort problemet
Kruxet? Densiteten. Ett redoxflödesbatteri lagrar betydligt mindre energi per kubikmeter än ett litiumjonbatteri.
Det schweiziska bolaget FlexBase Group försöker övervinna det hindret med skala. Batteriet i Laufenburg ska bli stort som två fotbollsplaner, och hålet som grävs blir djupt som ett åttavåningshus.
Det kommer att kosta någonstans i spannet 1,2 till 6,2 miljarder euro med leverans planerad till 2029, enligt Media24.
Läs mer: Batterierna avgör framtiden – och Europa ligger sist
Läs mer: Batteridrivna havsgiganter kan förändra världens sjöfart
