Elektrifiering verkar vara lösningen på miljöproblemen om man ska tro politikerna men inte om man lyssnar på branschen. Det finns bättre alternativ men inget hållbart ekonomiskt utrymme för att utveckla dem eftersom kraven är nu och hållbara konsekvensanalyser lyser med sin frånvaro.

Mantrat de senaste åren har varit elektrifiering men aldrig tidigare har det varit så påtagligt som just i år. Tanken var att det skulle presenteras 90 nyheter som alla hade någon form av koppling till el, det av miljöaktivisterna och politikerna påtvingade alternativet till fossila bränslen. Att jag kallar elektrifieringen påtvingad har inte att göra med att jag inte tror att vår miljö behöver räddas och det snabbt. Det har att göra med att fokus hamnat just på el som den allena miljöräddande faktorn.

Är vatten framtiden?

Men i princip alla som har lite insikt om bilbranschen, tillverkare och journalister, skulle hellre se en utveckling av ett mer effektivt alternativ; vätgas eller fuelcell som det kallas internationellt. Det är en teknik som i förhållande till batteridrivna bilar är miljövänligare redan i produktionen och ger ett utsläpp som består av vattenånga. Experterna anser att detta är den mest effektiva kraftkällan i framtidens bilar men politikernas hysteriska jakt på utsläppsvärden tvingar istället tillverkarna att satsa på det alternativ som snabbast kan nå ut på marknaden, nämligen el.

I år infördes det ett krav inom EU att bilproducenternas utsläpp av koldioxid inte får överstiga 95 g/km i snitt sett över hela deras produktprogram. Om man inte kan komma ner i dessa värden så bötfälls man med enorma summor, pengar som behövs för att utveckla t.ex. vätgastekniken eller att bredda elbilsprogrammet. För att så snabbt som möjligt rätta in sig i de led som politikerna tvingar in dem i så väljer man givetvis att ta den väg som har bäst förutsättningar därför att det finns en befintlig infrastruktur. Man ställer sig frågan om politikerna någonsin har satt sig ner och diskuterat med branschen för att ta reda på vilka konsekvenser deras beslut medför? Det förefaller inte så.

Bonus-malus hindrar hållbar utveckling

I Sverige har vi bonus-malus som i grunden borde vara ett incitament att genomföra övergången från fossila drivmedel till mer miljövänligare alternativ. Istället har det blivit en tankevurpa av episka mått då man glömt bort att större delen av Sverige består av landsbygd där bilåkandet är en fundamental del av överlevnadsprocessen. Att bestraffa de som varken har råd eller de geografiska förutsättningarna att köra klimatsmartare tyder på att det inte har förekommit någon som helst konsekvensanalys innan besluten tagits.

ANNONS
ANNONS

Redan när man kategoriserade de fordon som ingår i bonus-programmet så har man tänkt helt fel. Visst är det rätt att ge rena elbilar en bonus, men 60.000 kr känns mer som en allmosa än ett incitament när en elbil kostar så mycket mer än en fossildriven bil. Det man kan ifrågasätta är varför man ger en högre bonus till hybrider och laddhybrider som båda körs till större delen på bensin eller diesel än t.ex. gasbilar som nästan uteslutande körs på gas? I Sverige har vi ju den helt fossilfria biogasen som ett alternativ. Till och med Riksrevisionsverkets senaste rapport innehåller kritik mot bonus-malus. Ska bli intressant att se hur politikerna svarar på den och vilka åtgärder man vidtager.

Klimatklivet bygger på antaganden

Frågorna är många och svaren få. Varje gång dessa frågor dyker upp i samtal med våra politiker så finns det inga logiska svar. Man refererar till ”att något måste göras nu” och att ”Klimatklivet har gjort det lättare att köra klimatsmart”. Klimatklivet som man så stolt refererar till har inte tillfört speciellt mycket för att göra mobiliteten lättare för de som vill gå över till elbilar. Visst har det bidragit till att implementera fler laddstolpar i större delar av landet. Problemet är att de levererar inte tillräckligt med kraft för att stödja en övergång till fossilfritt.

Precis som 2013 så är argumenten från politiker, elbolag och tillverkare att de flesta laddningar gör man hemma och kanske på arbetsplatsen. Visst är det så att ca. 90% av allt bilkörande majoriteten gör är kortare sträckor och då fungerar en elbil alldeles utmärkt. Men vad händer då om man vill köra längre sträckor och behöver ladda på vägen och det enda som Klimatklivet har bidragit med är 7 kW och 11 kW laddare som tar timmar att ladda en elbil? I bästa fall kan man hitta en 50 kW laddare men där är det ofta köer.

Tillverkarna tar mer ansvar

De enda som tagit elbilsmobilteten på allvar är än så länge Tesla med ett väl utbyggt nätverk av Superchargers. Ionity som byggs ut för fullt i ett samägt projekt mellan Volkswagen Group, Mercedes, BMW och Ford.  De gamla argumenten håller inte längre såvida man inte ser elbilen som ett komplement till den fossila bilen. Hur många har råd att hålla sig med en ny elbil för kortare sträckor, framförallt när de kraftfulla incitamenten lyser med sin frånvaro? Visst ska vi alla göra vårt bästa för att rädda miljön innan det är försent. Våra politiker som inte lyssnar utan driver igenom det ena haltande förslaget efter det andra, gör det svårt att bidra till det paradigmskifte som enligt förslag ska vara klart redan om 10 år.

En sista reflektion: Varför måste elleverantörerna envisas med att ha egna betallösningar istället för att låta elbilisten använda sitt betal/kreditkort som på bensinmackar? Ytterligare ett tecken på att utvecklingen inte riktigt går så smidigt som det borde.