Den nya paradoxen. Svenskar umgås mindre med vänner – men vi känner oss inte mer ensamma. Vänskap och kärlek är inte lika viktigt längre.
Svenskarnas nya besked: "Kärlek inte lika viktigt"
En ny undersökning, gjord av SOM-institutet, visar att antalet svenskar som umgås med vänner regelbundet sjunker.
Dessutom minskar andelen som menar att vänskap och kärlek är särskilt viktiga värden.
Paradoxen? Trots detta känner sig svenskarna i allmänhet inte mer ensamma i dag än för tio år sedan.
I ett kapitel i SOM-institutets kommande forskarantologi har man kartlagt den svenska ensamheten, med fokus på subjektiv och objektiv ensamhet (se fakta längst ned),
I den senaste undersökningen svarade 27 procent att de känt sig ensamma minst en gång i månaden det senaste året – lika hög andel som när frågan ställdes första gången 2024.
Var för sams med sin man – fick pensionen sänkt. Dagens PS
2-3 miljoner ensamma
18 procent instämde i påståendet ”jag känner mig ofta ensam” och lägger man ihop de här andelarna betyder det att 2-3 miljoner svenskar i dag upplever en relativt regelbunden ensamhet, konstaterar Forskning.se.
Undersökningen visar även att vi umgås mindre över tid. 2025 hade 87 procent umgåtts med vänner på månatlig basis.
För 30 år sedan var denna andel 94 procent. Det minskade umgänget gäller dessutom i princip alla samhällsgrupper.
Raggpotential: Rätt böcker i bokhyllan. Dagens PS
Kärlek mindre viktigt
Dessutom visar resultaten ett minskat fokus på de värderingar vi kopplar till socialt liv och umgänge.
Andelarna som tycker det är viktigt med sann vänskap, socialt anseende och kärlek har minskat under 30 år, sedan 1996.
”Vi ser indikationer på en långsam men allmän förändring i samhället kopplat till vikten av vänskap och umgänge”, säger Cornelia Andersson, biträdande undersökningsledare vid SOM-institutet.
Yngsta mest ensamma
Den senaste undersökningen följer också upp en tidigare studie från 2015 kring upplevd ensamhet.
Resultatet? Svenskar i gemen känner sig inte nämnvärt mer ensamma i dag än för tio år sedan.
Undantaget är de yngsta grupperna. Där har den upplevda ensamheten ökat. Det är denna grupp som upplever störst subjektiv ensamhet – trots att 16-19-åringar är de som träffar vänner mest.
I övrigt är det samma resultat som 2015; förutom de yngsta är det män, låginkomsttagare och arbetslösa som känner sig mest ensamma.
Även utrikes födda känner sig tydligt mer ensamma än svenskfödda.
”Positivt” att inte umgås
2015 konstaterade de svarande att det där med att inte umgås med vänner varje månad inte hade något effekt på hur nöjd man var med sitt liv.
2025 anses det till och med ha en marginellt positiv effekt att inte umgås.
Motsvarande förändring syns när det gäller att bo i ensamhushåll. 2015 ansågs det ha en negativ effekt på hur nöjd man var med livet – 2025 syns inget sådant samband.
”Känner man sig ensam så är man mindre nöjd med sitt liv. Detta har inte förändrats sedan studien 2015. Däremot är i dag personer som bor själva eller inte träffar vänner regelbundet mer nöjda med sina liv än de var för tio år sedan”, sammanfattar Cornelia Andersson.
Fakta/Två typer av ensamhet
Subjektiv (upplevd) ensamhet: 27 procent av svenskarna känner sig ensamma minst en gång i månaden. 18 procent svarar även att de ofta känner sig ensamma i sitt liv och 9 procent att de inte har vänner som förstår dem.
Emellertid är nivåerna stabila sedan 2015, subjektiv ensamhet ökar egentligen endast i den allra yngsta åldersgruppen.
Objektiv (uppmätt) ensamhet: Över de senaste trettio åren syns en minskning i andelen som umgås med vänner minst en gång i månaden. Dessutom bor fler svenskar i ensamhushåll eller är ensamstående idag.
Till skillnad från år 2015 upplevs dock inte objektiv ensamhet idag som negativt för livskvaliteteten.
(Källa: SOM-institutet)
Ministern vill att medborgarna ska ha sex på jobbet. Dagens PS
