SSAB och Stegra ska mata sina nya ljusbågsugnar med återvunnet metallskrot. Men hela Europa har samma plan. Branschberäkningar pekar på ett underskott på flera miljoner ton inom tio år. Ändå är det få som pratar om problemet.
Brist på metallskrot hotar Sveriges gröna stålrevolution
Svensk stålindustri står inför sin största omställning på ett sekel. SSAB river masugnarna i Oxelösund och Luleå och ersätter dem med elektriska ljusbågsugnar.
I Boden bygger Wallenbergägda Stegra ett helt nytt stålverk med kapacitet för 2,5 miljoner ton grönt stål per år.
Gemensamt för projekten är att de behöver enorma mängder metallskrot.
Hela Europa byter ugnar
Sverige är inte ensamt. ThyssenKrupp, Salzgitter och ArcelorMittal ersätter alla masugnar med ljusbågsugnar. Om tio år väntas två tredjedelar av Europas stål komma från ljusbågsugnar. I dag är andelen 45 procent.
Planerna på att tillverka järnsvamp, det alternativa råmaterialet, har skjutits upp i land efter land. SSAB:s huvudleverantör LKAB hinner inte starta sin produktion av järnsvamp i tid. De pellets som LKAB producerar i dag kan inte användas i ljusbågsugnar.
SSAB:s vd Johnny Sjöström har varit tydlig med att råvarufrågan styr tempot. ”Jag tänker inte riskera att hamna i en situation där jag inte har råmaterial för att köra verket”, sa han till kundtidningen EFN i samband med att bolaget sköt upp omställningen i finska Brahestad.
I Sverige är läget annorlunda. Där är SSAB övertygat om att skrot räcker, åtminstone initialt. Men branschens egna siffror väcker frågor.
Matematiken går inte ihop
I dag återvinns 2 till 2,5 miljoner ton järnskrot i Sverige varje år. En stor del exporteras. Den eran är snart över.
SSAB har kapacitet att producera 3,8 miljoner ton masugnsbaserat stål per år i Sverige. Inom fem år ska hela den volymen komma från ljusbågsugnar. Stegra har ansökt om att hantera 4,5 miljoner ton skrot årligen via hamnarna i Umeå och Luleå.
Summorna växer snabbt. Och problemet stannar inte vid Sverige.
EU exporterar i dag omkring 20 miljoner ton järn- och stålskrot varje år, mestadels till Turkiet. Men med den accelererande omställningen väntas Europa gå från nettoexportör till nettoimportör av uppskattningsvis 3 miljoner ton redan till 2030.
Konsultfirman Roland Berger konstaterar i en färsk analys att en genomtänkt skrotstrategi ”inte längre är valfritt utan en förutsättning för långsiktig konkurrenskraft”.
Brist på rätt sorts metallskrot
Allt skrot är inte lika värdefullt. För att tillverka tunnplåt krävs det finaste skrotet, exempelvis karosser från bilar. Och det är just den kvaliteten som redan är bristvara.
Enligt Dagens Industri pekar interna branschberäkningar på ett underskott i Europa 2035 på flera miljoner ton för det mest eftertraktade skrotet.
Sven Bäckström, vd på Järnbruksförnödenheter som köper in skrot åt svenska stålverk, säger till DI att risken framför allt gäller nytt skrot och att priserna kommer att stiga.
En studie publicerad i ScienceDirect beskriver hur metallskrot håller på att omklassificeras till en strategisk resurs i Europa.
Roland Berger pekar på ett strukturellt problem. Stålprodukter har en genomsnittlig livslängd på 40 år. Mängden skrot i omlopp kan helt enkelt inte ökas i takt med efterfrågan.
Att importera skrot från andra världsdelar är inte realistiskt. Volymerna per transport är små jämfört med järnmalm, kvaliteterna får inte blandas och fraktkostnaderna blir för höga.
Priserna på metallskrot har redan börjat stiga
I USA, där övergången till ljusbågsugnar kommit längre, har premien på fint skrot fördubblats jämfört med Europa. I Tyskland steg skrotpriset 13 procent under första kvartalet 2026. I Italien rapporteras brist på kvalitetsskrot inom fordonssegmentet.
Stålskrot säljs i dag för ungefär 4 000 kronor per ton. Prispåslaget för finare skrot ligger på motsvarande 500 kronor per ton i Europa. I USA är premien den dubbla, enligt DI:s uppgifter.
Bolagen rustar i det tysta
De stora stålbolagen jobbar redan med att säkra framtida leveranser. SSAB tecknade avtal med Stena Metall i december förra året om leveranser till den nya ugnen i Oxelösund.
I juni 2025 säkrade bolaget även 150 000 ton skrot per år från Volvo Cars fabrik i Olofström.
Stegra, som brottas med finansiella problem och behöver ytterligare 10 miljarder kronor, ska producera egen vätgasbaserad järnsvamp men behöver ändå skrot i sina ugnar.
Stålverket i Boden planeras starta med skrotbaserad produktion innan vätgasdriften kommer igång.
EU vill stänga exportkranen
Politikerna har börjat reagera. EU-kommissionen har satt upp ett övervakningssystem för metallskrotexport och planerar restriktioner under 2026.
Globalt har redan 48 länder infört begränsningar för export av järnskrot. Ukraina har totalförbjudit skrotexport från och med i år.
Så påverkar det Sverige
SSAB-aktien har stigit kraftigt i år och pekas ut som bästa stålaktien 2026 av UBS, med en riktkurs på 92 kronor. Ståltullar och EU:s importkvoter driver uppgången.
Men skrotbristen är en risk som få har på radarn. Stigande råvarukostnader kan pressa marginalerna, särskilt under de år då SSAB är beroende av skrot innan LKAB:s järnsvamp finns tillgänglig.
Driftstarten av ljusbågsugnen i Oxelösund försenades i maj efter överklaganden kopplade till elnätsanslutningen. Överklagandena har sedan dess dragits tillbaka och bygget av kraftledningen återupptagits, men driftstart väntas nu först under andra kvartalet 2027.
Stålpriserna har höjts sju gånger i år på den amerikanska marknaden.
SSAB:s vd försvarar den gröna omställningen trots kritik från delar av investerarkollektivet. Frågan är om marknaden har tagit höjd för den nya verkligheten: att skrot inte längre är en billig biprodukt utan en strategisk råvara som hela Europa slåss om.
Nya stålprojekt i Sverige
SSAB Oxelösund. Masugnen ersätts med ljusbågsugn. Investering: 6,2 miljarder kronor. Driftstart väntas under andra kvartalet 2027 efter att överklaganden mot elnätsanslutningen försenade projektet. Bygget av kraftledningen har återupptagits.
SSAB Luleå. Helt nytt elektrostålverk med två ljusbågsugnar. Investering: uppemot 50 miljarder kronor. Byggstart augusti 2025, planerat klart i slutet av 2029.
Stegra, Boden. Kapacitet 2,5 miljoner ton i första fasen. Ska tillverka egen järnsvamp med vätgas. Anläggningen är 60 procent färdigbyggd men bolaget behöver ytterligare 10 miljarder kronor. Produktionsstarten saknar datum, tidsplanen är under översyn sedan april 2026.
LKAB, Gällivare. Planerar järnsvampsverk för att försörja SSAB:s nya ljusbågsugnar med råvara. Inget investeringsbeslut ännu.
