Kritiska mineraler har blivit lika strategiska som olja och halvledare. Inom loppet av en vecka har Indien och Ryssland närmat sig ett avtal, Kina säkrat 60 norska licenser via skalbolag, och SGU presenterat unika mineralfynd i Bergslagen.
Kapplöpningen om Europas mineraler har börjat på allvar
Här har vi sammanfattat senaste veckans nyheter om mineralerna som formar Europas industriella framtid.
Sällsynta jordartsmetaller används i allt från elbilar och mobiltelefoner till radar, vindkraftverk och avancerade vapensystem. Peking kontrollerar omkring 90 procent av både utvinningen och förädlingen av dessa råvaror.
Enligt Internationella energiorganet IEA kontrollerar Kina även 95 procent av världens grafitproduktion och 78 procent av kobolten.
Det beroendet har nu blivit en säkerhetspolitisk fråga. Kina skärper sina exportkontroller kontinuerligt, vilket pressar västerländsk försvarsindustri och teknikbolag. Flera stora svenska industribolag påverkas.
Indien och Ryssland utmanar ordningen
Medan västvärlden försöker bygga upp egna leveranskedjor ritar andra aktörer om kartan. Indien och Ryssland förhandlar nu om ett avtal om kritiska mineraler i ett försök att minska bådas beroende av Kina.
New Delhi ser beroendet som både en geopolitisk risk och en industriell flaskhals. Landet vill stärka sin position inom elfordon, batteriteknik och högteknologisk produktion. Ryssland å sin sida söker nya marknader efter att exporten till väst strypts av sanktioner.
Parterna diskuterade under ett möte i New Delhi möjligheten att starta gemensamma projekt för gruvdrift och förädling i Ryssland, enligt Reuters. Ett formellt avtal kan presenteras inom två månader.
Samtidigt bromsar Rysslands egen ekonomi in kraftigt. Tillväxtprognosen för 2025 har sänkts från 1,3 till 0,4 procent, och en ny mobiliseringsvåg riskerar att fördjupa arbetskraftsbristen ytterligare.
Energiintäkterna under årets första fyra månader var 40 procent lägre jämfört med samma period föregående år.
Norges blunder blev bakdörr för Kina
Den kanske mest uppseendeväckande utvecklingen avslöjades av Dagens Næringsliv i veckan. En kinesisk affärsman har via skalbolag i Australien och ett brevlådeföretag i Oslo säkrat 60 norska minerallicenser. Ingen myndighet frågade vem han var.
Det norska myndigheterna beviljade undersökningsrättigheterna som en ren formalitet. Minerallagen kräver bara att företaget är registrerat i Norge. Något som affärsmannen tog fasta på och startade två brevlådebolag som köpte 60 licenser för att utvinna kritiska mineraler.
Ironin är svår att missa. Norge sitter på sju av tolv mineraler som Nato pekat ut som kritiska för försvarsindustrin. Landet avslöjade i mars ett rekordfynd av sällsynta jordartsmetaller, uppskattningsvis 16 miljoner ton, sju gånger större än Sveriges största kända fyndighet.
Natos vice generalsekreterare James Appathurai har sagt att ”varje ökning av produktion, i varje Nato-land är önskat” för att kunna minska beroende av Kina.
Sveriges tillgångar har blivit geopolitik
I Sverige pekar pusslet åt ett annat håll. EU-kommissionen har klassat fem svenska råvaruprojekt som strategiskt viktiga inom unionens nya råvarusatsning Critical Raw Materials Act.
Tre av projekten drivs av LKAB och rör utvinning och förädling av sällsynta jordartsmetaller i Kiruna, Malmberget och Luleå.
LKAB:s fyndighet utanför Kiruna beskrivs som Europas största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. Upptäckten presenterades 2023 och har blivit ett återkommande exempel på hur Norden kan få en ny strategisk betydelse.
Till det kommer nya fynd i Bergslagen. SGU har presenterat en studie som visar höga halter sällsynta jordartsmetaller och andra strategiska metaller i den så kallade REE-linjen. Mineraliseringarna beskrivs som ”på flera sätt unika”.
”Dessa metaller är viktiga i modern teknik, till exempel i elektronik och grön energiteknik”, säger Stefan Andersson, statsgeolog hos SGU.
Intresset är redan stort. Förra året fick Bergsstaten 152 ansökningar om undersökningstillstånd. Totalt finns 801 gällande tillstånd i Sverige, och antalet koppartillstånd har ökat med 52 procent de senaste fem åren.
Europa bygger nya råvarukedjor
Sverige är långt ifrån ensamt. Norge har stora fyndigheter i Fenfältet. Finland satsar på litium och batterimetaller. Portugal och Spanien försöker bygga upp en europeisk batteriindustri kring egna litiumreserver.
Utanför Europa pekas Kanada och Australien ut som västvärldens viktigaste alternativ till kinesisk dominans. Australien och Kanada signerade nya avtal om kritiska mineraler redan i mars.
Flera bedömare beskriver nu utvecklingen som en ny geopolitisk kapplöpning där råvaror blivit lika strategiska som energi och halvledare.
Försvarsindustrin driver efterfrågan
Parallellt med mineraljakten accelererar Europas försvarsupprustning. Näringslivsorganisationen BusinessEurope har i ett nytt positionspapper krävt snabbare försvarssatsningar och en bredare europeisk strategi för beredskap och säkerhet.
Organisationen pekar på kriget i Ukraina, ökad geopolitisk splittring och växande sårbarheter i globala leveranskedjor som drivkrafter.
Målet är en mer integrerad europeisk försvarsmarknad med mindre regulatorisk fragmentering och bättre förutsättningar för att snabbt skala upp produktion.
Kopplingen till mineralfrågan är direkt. Utan tillgång till sällsynta jordartsmetaller stannar produktionen av radar, styrda vapen och avancerad elektronik.
EU:s nya Critical Raw Materials Act syftar till att bygga upp hela värdekedjan inom unionen, inte bara bryta mineralerna utan också förädla dem.
Vad det innebär för Sverige
Vi i Sverige befinner oss i en unik position. Sverige har betydande mineralfyndigheter, en etablerad gruvtradition, politisk stabilitet och EU-medlemskap. Den kombinationen gör svenska projekt attraktiva i en tid då tillgången till kritiska råvaror blivit en säkerhetsfråga.
Men utmaningarna är påtagliga. Tillståndsprocesser, miljöprövningar och infrastruktur tar tid. Bara Malmbanans kapacitet pekas ut som ett möjligt hinder för utökad gruvproduktion i norr.
I Norra Kärr vid Vättern har planerna på brytning av sällsynta jordartsmetaller mött hårt motstånd under många år.
Den norska lärdomen borde vara en väckarklocka. Om inte regelverken skärps riskerar strategiska resurser att hamna i händerna på aktörer vars intressen inte överensstämmer med Europas.
Frågan är inte längre om Europas mineraler är strategiskt viktiga. Frågan är om Europa agerar tillräckligt snabbt.
