Viggos dagbok vecka 41

Viggos dagbok: Torsdag

Jag älskar att vara på resa. Just nu är jag på en pressresa med Cadillac i Spanien. Vi är inkvarterade på en vingård norr om Barcelona, och igår provkörde jag deras nya elbil som börjar säljas i Sverige till våren. Jag återkommer till den i en artikel längre fram när i Dagens PS.

Men det jag gillar mest med att resa är att träffa människor från andra delar av världen och se likheter och skillnader.
I går hamnade jag mellan designchefen på General Motors och marknadschefen på Cadillac i Europa.

Den första var John Cockburn, med titeln “Chief Engineer of OPTIQ”, en elegant gubbe som arbetat på företaget i typ 40 år men som ändå blev högröd i fejjan när han pratade om sin nya bil. Mest upphetsad var han över bilradion, som hade ett ljud som var helt otroligt. John hade tagit bilen till Abbey Road-studion och fått George Martin att bli imponerad. Hifi-bögar kommer att gråta av lycka i bilen.

John var från Kanada, bodde kvar där men jobbade i Detroit och världen över. Han hade varit många gånger i Sverige, hos Saab i Trollhättan back in the day.

På andra sidan satt en kvinna från Trinidad som nu bodde i Amsterdam, men jobbade i Zürich. Hon var förstås utbildad i USA och hade tidigare varit marknadschef på Tesla i Europa. Hon hade tillbringat mycket tid med Elon Musk i hans privatjet när han var ihop med Amber. 

Hon förklarade att Elon var väldigt otålig, men tydlig med sina regler. En av dem var att man vid lanseringen av Tesla inte skulle lägga en enda dollar på annonsering. Event var grejen. Fick folk bara se – och helst köra – bilen skulle de bli förförda.

Kvinnan berättade om ett event de gjorde typ 2013 på Hotell Tylösand i Halmstad. Då hade de flesta på plats aldrig ens sett en elbil, än mindre kört en. Efteråt följde man upp försäljningen i detalj i Salesforce. Event visade sig driva försäljning av den nya elbilen.

Efter några år testade Elon traditionell annonsering, satsade stora belopp och anställde de bästa inom reklam. Men Elon var inte nöjd med resultatet, så med tiden fick alla sparken.

Vi pratade förstås om våra familjer, och då brukar jag alltid få in att jag är gift med en barnmorska. Är Anna med handlar alla samtal efter detta om en enda sak: förlossningar. Nu nöjde sig kvinnorna bara med att tindra med ögonen åt det faktum att en barnmorska valt mig. Det uppfattas som en kvalitetsstämpel.

Kvinnan från Trinidad hade två barn och de hade i sin tur fyra (4) pass. Deras pappa var nämligen från Kroatien. 

Ni fattar kanske – när jag sitter i ett sånt sammanhang känner jag mig internationell på riktigt. Den känslan infinner sig sällan i mitt älskade Stockholm. Vi vill vara internationella, men de flesta har aldrig bott utomlands, än mindre har vänner som gör det.

Torsdag kväll

Skriver dessa rader på rad 34. Planet – en Airbus A321 – är fullsatt. Planets wifi som är kostnadsfritt funkar sådär. Jag betalar gärna 8 euro för perfekt wifi i kabinen, men systemet vill inte acceptera mitt kort. 

Det är sanslöst att Lufthansa försöker sälja tjänster som inte går att köpa.

Mellanlandar på Münchens flygplats Detta är den stora hubben Lufthansas Airbus-maskiner. I Frankfurt har flygbolaget sin hubb för Boeing-plan. 

Flygplatsen har två stora terminalbyggnader. Mellan dem åker man med ett snabbgående tåg under jord. Det är, mig veterligt, den bästa lösningen på en stor flygplats. Samma grej finns i Frankfurt.

Flygplatsen i Barcelona får tre i betyg. De tyska jag besökt är alla fyror. Arlanda är en solklar etta. Singapore är självklart en femma.

Lyssnar på PM & Wallnors podcast – det har blivit en ny favorit.
Läser Robert Harris bok Vedergällning, om britternas kamp mot Nazitysklands V2-missiler i krigets slutskede. Det är overkligt hur många böcker och filmer som andra världskriget lyckas producera. Jag undrar om kriget i Ukraina kan skapa en liknande produktion.

Viggos dagbok: Fredag

Kör ett långt fredagsmöte med min chefredaktör Micke. Jag har bara varit redaktör på Perfect Weekend i några månader, så det finns mycket att prata om. 

Micke ritar ett diagram och säger att företag som växer satsar på frekvens i första hand och kvalitet i andra hand. Han har inte kommit på detta själv utan lyssnat på en professor som analyserat ett stort antal företag.

Det är samma hårda läxa jag läste i en krönika i Breakit om startups av Serge Lachapelle, tidigare Google, och Henrik Lundgren, tidigare Amazon Web Services. Den första betalande kunden är viktigare än att göra en perfekt produkt. Det är en smärtsam sanning att den senare aldrig kommer att bli perfekt.

Ett bra exempel är denna dagbok, som säkert hade vunnit mycket på att skrivas om många gånger. Men hade jag fått fler läsare? Mickes svar är nej, och jag är böjd att hålla med. Självfallet ska man inte göra något dåligt – livet handlar om att överleva. Perfektion och lycka är dock bara några få vibrerande minuter, sen är allt som vanligt igen.

Går ner på Riche och äter en ensamlunch. Hovmästare Leif Månsson är på semester – det är alltid lite trist när han inte tar emot bakom hovmästarpulpeten.
Dock fixar Roger en fin plats till mig i baren, där jag beställer in en choucroute och ett glas husets vin och viker upp Di Weekend.

Karin Grundberg Wolodarskis intervju med Stefan Palm, som startat klädbolaget Lager 157. Han är, som de flesta riktiga entreprenörer, en riktig torrboll. Framgångsrika företag skapas genom konsekvens – och ja, för detta krävs torrbollar. Karin pressar Stefan angående hans tillverkning i Bangladesh, som varken hon eller han har en aning om.

Belöningen i tidningen kommer alltid sist i form av Jan Gradvalls krönika och recensioner. Läsgodis!

Under min läsning ser jag att barchefen Elis vispar ihop en dry martini. Jag förstår då att Gabriel Mellqvist är i lokalen och vänder mig om. Han sitter bakom mig och berättar att drinken numera är alkoholfri – det har en hög chef på EFN bestämt.

Ni fattar – Leo Lagercrantz har lämnat Handelsbankens kontor och kundtidning. Han fick, vad jag förstår, med sig några miljoner. Det unnar jag Leo. En genuint fin människa. 

Gabriel berättar att han och hans fru har separerat. Sveriges bästa ekonomijournalist tycks alltså vara singel. Jag förklarar för honom att om man lär sig något av en kraschad relation kan nästa bli bättre. Det handlar alltså mer om att själv bli en bättre partner än att hitta en “bättre” kärlek.

På vägen till röda linjen på Grev Turegatan springer jag på vår tids Axel von Oxenstierna. Han har keps på sig och säger att det är cowboyfest ikväll. På ringfingret har han en smart, svart Samsung-ring som gett honom längre sömn och en tystare snarkning. Jag har testat samma ring – tog av den efter några veckor. Det kommer Anders, jag menar Axel, inte att göra.

På kvällen ser jag Sverige piska sönder Schweiz i fotboll. Sommaren 1994 lär aldrig komma tillbaka.

Lördag

Tänker på Liberalernas självmord. Det ska bli spännande om de som första organism kan förhålla sig objektiva till sin egen undergång. 

Söndag 

Klipper ihop min och Katarinas podcast AI+ och publicerar den på Perfect Weekend. Läs mer här. Det blir min 54 artikel i oktober. Snart blir det lunch med min äldsta son Ib på Riche. Det är där han är uppväxt om ni undrar.