Viggos dagbok: rea, realpolitik och rökpauser som bantningsmetod

Måndag

Arbete som vanligt. Blir mest nöjd med Därför blev 70-talets barn mer tåliga.

Viggos dagbok klipper håret på Gamla Brogatan. Jag älskar att man slipper boka tid och att en klippning aldrig tar mer än 20 minuter. Skriver dessa rader i baren på Cadierbaren innan utdelningen av Dagens Industris krogpris. Många bekanta människor laddar upp här.

Måndag kväll

Gick vidare till Nationalmuseum och Dagens Industris årliga utdelning av sitt affärskrogpris. Det blev ett väldigt kul mingel med krögare som man brottats med i flera årtionden. Di Weekend och min gamla medarbetare på Resumé Maria Lindholm är bra på att knyta ihop krogen, kulturlivet och näringslivet. Wedholms Fisk fick pris efter 41 år på Nybroplan. Krögaren Nils Molinder tackade gästerna, personalen och sina två viktigaste råvaror: smör och grädde.

Tisdag

Beställde ett nytt pass på Globens polisstation. Ett sorgligt ställe, vilket bekräftades av den nya regeln att man inte längre får le på sitt passfoto. Nej, det ska se ut som om man gråter eller är helt förlamad i fejjan. Cyklade fram och tillbaka utmed Nynäsleden. Kallt.

Digitalt hemligt nätverk avslöjat

Ett slutet digitalt nätverk med omkring 150 handplockade medlemmar lever vidare, två decennier efter att det senast väckte offentlig debatt.

Onsdag

Cyklade in till stan och spelade in veckans första podcast med Claes de Farie på Hotel Kung Carl. Vi hade bägge abstinens eftersom förra veckans inspelning blev inställd då vi inte hittade en gemensam lucka i våra späckade scheman.

Sen var det konferens med Relevance som driver sajten du läser just nu, alltså Dagens PS och Realtid. Jag tyckte att vi skulle skaffa ett kaxigt motto: Roligare än tv eller Don’t be evil eller Nordens största affärstidning som bevakar reseindustrin. Det sista var mina ord när jag var chefredaktör på Travel News. Nu famlar jag efter en bra one-liner om Perfect Weekend. Du får gärna skicka in förslag, vinnaren får en lunch på Riche med mig.
Kvällen med arbetskamraterna avslutades på chefens krog Smorgasbord i Gamla stan. God mat och fint leende personal i form av chefens barn. Tog en snaps, Beska droppar, till sillen. Härligt. Sen fortsatte kvällen med min älskade Anna på Agrikultur under Guldbron. Ett riktigt mysigt ställe där vi sprang in i både Tessan Wall och Martina Haas.

Läs även: Viggo testar Brasserie Sture 1912

Torsdag

AI-seminarium på Norrsken om demokrati, medier och valet. Mest intressant var Susanne Najafi, investor and serial entrepreneur på Backing Minds. Hon pratade om att vi måste ta kontroll över vår data. Enligt henne finns 80 procent av den digitala infrastrukturen i USA och där lagras 92 procent av all världens data. För detta betalar vi 1,5 procent av vårt BNP. Vill Donald Trump bekämpa oss räcker det för honom att beordra Google att släcka ner allt i Sverige. Najafi tyckte att vi skulle bygga upp egen infrastruktur och datalagring. Vi har goda förutsättningar. Fem av totalt 25 enhörningar i Europa förra året finns i Sverige.
I övrigt handlade ”debatten” väldigt lite om valet i höst. Men alla coola människor var där.
Lunch med Hugo Rehnberg på Riche. Han var länge min uppdragsgivare på SvD Perfect Guide, men inte längre sedan jag startade Perfect Weekend. Man skulle kunna tro att detta skulle leda till bråk, men det blev den trevligaste lunchen vi ätit. Hugo lärde mig ett bra bantningstips. Rök när du går ut med hunden.
Kokade ihop ett gäng artiklar, mest nöjd med Därför trycker svenskar mest av alla på snoozeknappen.

Fredag

Jobbar på förmiddagen. Januari närmar sig sitt slut. Befrielse. Funderar på att cykla in till stan, men fem minus i orten gör att jag åker kollektivt.

Lyssnar på Alex och Sigge på bussen och tuben. Sigge har ett fint parti om hur han mår efter sin mammas död. Jag känner igen mycket från när min mamma dog. Hopplösheten. Att den man älskar har ryckts ifrån en och aldrig kommer tillbaka. Det tillståndet föder en förtvivlan som tar minst ett år att sakta ebba ut. Så var det när mamma dog för numera mer än tio år sedan och så var det för mig när pappa dog när jag var 13 år. Då tog det hela fem år, men sen satte livet igång och ja, resten har varit underbart faktiskt.

Viggos dagbok äter lunch först med Claes Pellvik på Sturehof. Vi skvallrar om Grand Travel Award, men det blir många snälla ord från Claes eftersom Ving vann kategorin årets researrangör.

Sen kommer Henrik Brandão Jönsson och vi går igenom allt som hänt sedan han var här för sex månader sen. Jag föreslår att han ska skriva en dagbok från Brasilien ungefär som denna, fast lödigare, om livet som korrespondent i världens mest sensuella land. Mer kroppsvätskor alltså. Men inte så många som i Amanda Romares Judas.

Lördag

Spelar in podcasten AI+ med Katarina Gospic. Vi har tagit några veckors paus eftersom hon varit i Florida. Katarina berättar om stämningen i landet och det är skrämmande att höra om människors rädsla och förtvivlan.

Jag drar några siffror från AI-seminariet i torsdags och vi enas om att vi borde bygga fler datahallar i Sverige så att vi kan lagra vår kunskap här, men det kommer att bli svårt när USA är många mil före oss. Pratar även om Jakub och jag är på Jan Gradvalls linje. AI kommer att bli lika självklart som trummaskinen och synten i framtidens musik.

När jag trodde att jag skulle bli den nye Bob Dylan i Malmö på åttiotalet var jag övertygad om att människor skulle sluta lyssna på Madonna när de förstod att rösten var manipulerad. Så lite jag visste.
Det är sista dagen i januari. Mina 111 antal artiklar har haft 1 343 839 läsare. Jag ligger på en lästid på 1 minut och 20 sekunder. Det är alltså inte bara klick utan många har faktiskt tagit sig igenom mina artiklar.

Mest nöjd är Viggos dagbok med den oväntade succén på Realtid: EASA testar kinesiskt flygplan – Ryanair säger det alla andra tänker, som är på min topp tio-lista. För tio år sedan kunde jag inget om flygplan, nu är jag någon form av expert. Verkligen kul att erövra ett nytt bevakningsområde.
Skriver ett kapitel till min nästa bok med arbetsnamnet En ond herre. Målet är att skriva ett kapitel om dagen. Gillar svåra mål. Enda sättet att komma någon vart, tror jag.

Letar efter en ny bok, fastnar i Dan Browns senaste.

Läs även: Viggos dagbok: Från regionaltågets kallbrand till examinerad reseledare