Viggos dagbok vecka 10 går från ett stillsamt singelrum på Central Hotel i Stockholm till Atlantens vågor i Llandudno. Under en vecka hinner Perfect Weekends redaktör prya som reseledare, intervjua konstnären Jan Håfström, flyga business class till Addis Abeba och landa i Kapstaden där livet plötsligt känns större, vildare och betydligt vackrare än hemma.
Viggos dagbok mellan Vasagatan och Kapstaden
Det här är en dagbok och åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Jag pryar som reseledare på Rolfs Flyg & Buss och vaknar upp i ett singelrum på Central Hotel på Vasagatan. Gillar verkligen att sova i ett singelrum när jag är ensam. Brukade göra detta på Örnsberg ibland. Ni som vet vet.
Åker sedan buss ner till Göteborg med mina resenärer och tar sedan tåget upp till Stockholm. Det är väldigt fina människor som reser med Rolfs. Pratar med en dam från Norrköping som gjort samma karriär som min syster Isabella. Alltså börjat som timvikarie på internatet på en skola och slutat som rektor. Nu är hon, som alla andra på resan, pensionär. Att offentlig sektor erbjuder denna karriärväg för i många fall kvinnor är verkligen häftigt.
Gillar att färdas i en buss, utsikten är majestätisk och vår chaufför glider mjukt genom vår overkligt vackra huvudstad. Marie som leder gruppen lär mig nya saker om min hemstad sedan 1999.
Måndag
Vaknar för tidigt. 6.32. Ett problem som jag måste ta tag i. Dock gäller det att inte missa morgonmötet 8.30 och att helst ha tryckt ut några grejer före mötet. Så jag får inte heller sova för länge.
Klockan 11 intervjuar jag Jan Håfström i Liljeholmen. Det är ett återseende som heter duga. Förra gången jag intervjuade honom var 1993 i Banankompaniets gamla lokaler i Frihamnen. Nu är vi i Beckers gamla huvudkontor. Janne har hållit på med samma sak sedan dess. Och det har jag också på något sätt. Varit nyfiken och ställt frågor.
Vi pratar om många av de vänner som inte längre finns med oss. Speciellt Ola Billgren och Anders Tornberg. Tänk att dessa två pelare i livet nu bara är drömmar och luft.
Tar tuben till kontoret och går med redaktör Edvard till Rådmansgatan 20 för att spela in lite tv. Peter Sahlberg kommer till vår studio och vi pratar om att Surfakademin nu är del av den börsnoterade koncernen Unlimited Travel Group. Jag pratar också om vår stora hotellundersökning med Emma Fällman. Hon är ett äkta proffs.
Viggos dagbok: LSD utan LSD, kärlek på åtta år och 300 reseledare i Göteborg
Viggos dagbok: En träningssekt i Hagastrands källare, åtta år av kärlek som bara blivit bättre, luncher på Riche och ett magiskt rum 83 i Göteborg. Vecka
Tisdag
Jobbar hemifrån. Packar och intervjuar Jonas Tellander. Alltid kul att prata med en äkta entreprenör.
Åker sedan till Arlanda och checkar in på Ethiopian Airlines business class. Beställer in biff och rött vin från landet vi flyger mot. Det luktar Afrika i kabinen. Ljuvligt. Mitt besök i den finaste delen av kabinen kommer snart att bli en Viggo testar.
Onsdag
Vaknar i Addis Abeba. Förstår varför människor blir förälskade i Afrika. Det är en overklig röra av människor i alla tänkbara hudfärger, åldrar och kläder. Några verkar fattiga och andra rika, men det är omöjligt att säga vem som är vad.
Det blir ett smidigt byte på knappt två timmar till nästa plan och nu är vi tillbaka i Monkey Class, men jag lyckas somna om och sover i tre timmar innan dagen gryr.
Tittar på Blue Moon på skärmen i stolens rygg. Det är svårt att höra vad de säger och ibland tappar jag ett engelskt ord och då blir hela dialogen obegriplig. Ethan Hawke gör allt han kan för att få en Oscar och det kanske kommer att lyckas. Men han (1,79) lyckas inte spela dvärg trovärdigt.
När jag ska hämta ut vår hyrbil i Kapstaden visar det sig att jag bokat bilen en vecka senare, men Hertz lågprisvarumärke Dollar löser detta efter 30 minuter. Service.
Att köra på vänster sida i trafiken är okej, men att fatta att blinkern sitter på fel sida är nästan omöjligt. Vi bor hos kompisar i Llandudno och det är overkligt vackert. Vi är högt upp på en klippa och tittar ner på surfarna som kämpar sig upp på sina brädor i trettongradigt Atlantvatten.
Torsdag
Tar bilen in till stan och hälsar på Susanna och Johan. De bor i ett overkligt coolt hus som hämtat ur en Batman-film. Tänk om Dakota Building en gång i tiden var ett kontor. Kapstaden är det riktiga Manhattan nu när alla rikingar har flyttat till Miami.
Vi går en promenad före vår fika och upptäcker att stadens största bordell- och stripklubb ligger precis bredvid den stora polisstationen.
Äter ljuvliga galetter på Cafe Swan.
På kvällen äter vi en trerätters middag på nyöppnade Little Fox. Gillar speciellt kycklingvingarna och tonfisken. Maten är avslappnad utan att vara slapp. En mysig restaurang med alla sorters gäster.
Fredag
Äter lunch på Dunes i Hout Bay. Lyssnar på Alex och Sigge i bilen. Har lyssnat på varenda avsnitt. Idag är Alex en femma och Sigge en svag trea.
Lyssnar även på Susanna och Johans livepodd på svenskkrogen Elgr. Carl Fredrik Sammeli är arrangör i sin nya roll som honorärkonsul. Han gör ett suveränt jobb som värd, får alla att känna sig bekväma och mingla runt.
Johan påpekar att Sammeli gjort en omvänd resa jämfört med filmen Morrhår och ärtor. Från konsult till konsul. Ja, har ni sett filmen så begriper ni detta skämt.
Avslutar med hämtpizza och öl i soffan i Llandudno till ljudet av Atlantens vågor som dundrar in mot stranden. Här skulle jag kunna stanna i flera år.
Lördag
Vi tar bilen till paradiset. Alltså Franschhoek, världens vackraste plats. Det är precis som att befinna sig i en romantisk komedi från 90-talet. Här finns vingårdar som ser ut som en mix av Rosendals trädgård och Wanås, fast typ tio gånger snyggare.
Vi hängde på Boschendal som faktiskt var ännu bättre än vår gamla favorit Babylonstoren. Men vi snackar nyanser i paradiset.
Vi fick vänta länge på maten, men när väl hamburgaren dök upp var den ljuvlig. Vinet var förstås ännu bättre.
Sedan rullade vi vidare till vårt hotell Le Franschhoek som är en något bedagad resort. Liksom allt man hittar på Booking.com till bra pris. Maten här var direkt dålig, men kanske var det bara en chock eftersom allt annat vi ätit varit lysande.
Det är höst i luften, med sensommarvindar och temperaturer runt 20 grader. Till skillnad från exempelvis Mallorca i slutet av sommaren är marken och växtligheten inte sönderbränd utan grön och frodig som i Baskien och Georgien.
Läs även: Viggos dagbok: Retsticka, rock’n’roll och fel vernissage
