Snällhet – lika effektivt för hjärnan som choklad, yoga och ett glas vin

En träningsform, inte en slump

I sin nya bok Det är inte dumt att vara snäll diskuterar de varför snällhet behövs, varför vi ibland misslyckas och hur man tränar upp sin förmåga att vara vänlig. Snällhet presenteras inte som något fluffigt – utan som en färdighet, lika träningsbar som att stå stabilt i krigaren på yogamattan.

Liv Svirsky hoppas att boken ska landa i klassrum, där barn får resonera kring vardagliga dilemman: Hur känns det när någon är ensam? Vad händer när man vågar säga något schyst? Göteborgs universitet har visat att barn utvecklar empati tidigt, men behöver vuxnas språk och struktur för att få den att blomma.

Restaurangdöden slår hårt – men Slussen fortsätter duka upp

Restaurangdöden i Stockholm ligger på nivåer som branschen inte sett sedan finanskrisen. Ändå växer utbudet i rekordfart

Godhet med ryggrad

Stefan Einhorn betonar att snällhet inte är detsamma som att vara dumsnäll. Den kräver mod, tydlighet och gränser. Oxford University kallar det compassion with boundaries – medkänsla med ryggrad. Att vara snäll innebär inte att man låter sig utnyttjas, utan att man agerar klokt, modigt och omtänksamt.

Den vuxna vänligheten – och varför den behövs nu

Forskningen visar att empati faktiskt ökar med åldern, enligt American Psychological Association. Kanske handlar det om livserfarenhet, kanske om att man tröttnar på onödiga konflikter. Samtidigt rapporterar BRÅ att hot och trakasserier mot förtroendevalda ökar, vilket gör snällhet till en akut motkraft i ett allt hårdare samhällsklimat.

Vänlighet börjar i det lilla

Så hur blir man snällare? Man börjar smått. Plockar upp något någon tappat. Ringer den som sörjer fast man inte vet vad man ska säga. Bjuder in en ensam klasskompis. Snällhet är sällan storvulen. Ofta är den bara vardaglig – men den kan förändra stämningen i ett helt rum.

Snällhet är, som Stefan säger i Dagens Nyheter, en konstform. Och kanske den som världen just nu behöver allra mest.