Podcast: Prästen tar hjälp av AI och psykologen får konkurrens

Predikan med prompt

Nästan hälften av Sveriges pastorer använder i dag AI när de förbereder sina predikningar. Inte som ersättare, utan som stöd. Kritiken kommer snabbt: själlöst, mekaniskt, ett tecken på förfall. Men reaktionen säger mer om vår längtan efter det “rena” än om tekniken. En bra predikan är fortfarande en bra predikan. Verktyget är sekundärt. Madonna överlevde studiotrixen. Kyrkan lär också göra det.

Läs även: Statliga bolagets glädjesiffror döljer ett haveri för svenskt flyg, Realtid

Terapeuten som aldrig dömer

Samtidigt får psykologen konkurrens. Studier visar att människor gärna pratar med AI om ångest, skam och relationer – åtminstone i första steget. Skälen är prosaiska: AI är alltid tillgänglig, billig och dömer inte. Ingen hummar. Ingen minns. Ingen möter dig på ICA dagen efter.

Det betyder inte att människan är överflödig. Empati, kroppsspråk och den där varma handen går inte att programmera bort. Men som första instans har AI hittat en nisch där många upplever större trygghet än i mötet med en annan människa.

När relationen inte längre är värt besväret att vara snäll

Alla relationer kräver arbete. Det är sant. Men vissa relationer kräver så mycket att man till slut undrar varför man ens dyker upp. Man går därifrån lite

Barnen, skärmarna och vuxenpaniken

Parallellt minskar barns fria utomhuslek. Skärmarna pekas ut, men vuxenvärldens kontrollbehov är minst lika ansvarigt. När barn bygger kojor blir det krismöten. När de sitter still är det också fel. Fri lek kräver mod – även från föräldrar.

Slutsatsen vi helst undviker

AI är varken Gud eller demon. Det är ett instrument. Problemet är inte tekniken, utan vår benägenhet att projicera hopp, rädsla och ansvar på den. Predikstolen, terapirummet och skolgården är fortfarande mänskliga arenor. AI har bara fått en stol i rummet.

Läs även: Viggos dagbok: AI, Sturehof och en ny roman