Föräldrarnas största lögn: ”Jag älskar alla mina barn lika mycket”

Forskningen är skoningslös

Studier från de senaste decennierna visar att Kara inte är ett undantag. Barn som upplever sig mindre älskade löper högre risk för ångest, depression, sämre skolresultat och sämre relationer inom familjen.

Det slutar inte vid barndomen. En större studie visar att upplevd favorisering är en starkare indikator på vuxen psykisk ohälsa än civilstånd, jobb och ålder. Bara fysisk hälsa slår den.

”Du kan prata med 70-åringar och de minns exakt vad som hände när de var fem”, säger en av forskarna. Det är inte nostalgi. Det är ärr.

Läs även: Viggos dagbok: En vecka med många artiklar, noll illusioner och mycket snö

De flesta har ett favoritbarn

När sociologen J. Jill Suitor började forska om ämnet fick hon höra samma sak överallt: ”Bra föräldrar gör inte så.”

Fel.

Cirka två tredjedelar av föräldrarna i hennes långstudier hade ett tydligt favoritbarn. Och favoriten förblev ofta densamma i decennier.

Det finns ingen perfekt mall, men mönster finns. Yngre barn. Döttrar. Barn som är fogliga, samarbetsvilliga och delar föräldrarnas världsbild. Samma värderingar. Samma politik. Samma religion.

Karriär, pengar och livsval spelar förvånansvärt liten roll. Till och med barn som sitter i fängelse kan vara ”mammas pojke”. ”Det var inte hans fel. Han är en bra kille”, som en mamma uttryckte det.

Det är inte vad du gör. Det är vad barnet upplever.

Det mest brutala i forskningen är detta: det spelar mindre roll hur föräldrarna själva ser på saken. Det avgörande är hur barnen uppfattar behandlingen.

Föräldrar och barn är oense i över hälften av fallen om vem som favoriseras, hur mycket och om det är rättvist. Och ingen pratar om det.

”Alla tänker på det. Ingen säger något.”

Det är familjens mest tystlåtna elefant. Och den trampar hårt.

Favoritbarnet mår inte heller toppen

Att vara den utvalda är inte heller en gratislunch. Favoritbarn känner ofta skuld, skam och obehag när skillnaderna blir för tydliga. De flesta barn – även de älskade – vill ha rättvisa.

Och nej, det går inte över med tiden. En kvinna berättade att hon fortfarande plågades av sin mammas sista ord: ”Jag har alltid älskat din syster mer.”

Sådant sitter kvar. Länge.

Vad gör man då

Forskarna är överens om en sak: prata. Förklara. Motivera skillnader när de finns. Extra hjälp, extra tid, extra resurser – allt kan accepteras om barnet förstår varför.

Tystnad däremot. Den är giftig.

Och till alla föräldrar som just nu tänker ”inte jag”: statistiken är emot er.

De hemliga reglerna på Lundsberg avslöjade

Det finns skolor som talar varmt om värdegrund. Och så finns Lundsberg, som i stället har levt på tystnad. I decennier. Kanske längre. Nu har ännu en