”Ich hab’ mein Hertz in Heidelberg verloren” heter en gammal tysk sång som beskriver hur jag känner för denna underbara stad vid Neckars stränder. Mitt hjärta är för alltid förlorat och nu ska ni få veta varför på min resa genom det vackra Tyskland.

I början av 80-talet bestämde jag mig för att ta en biltur genom Europa för att uppleva kulturen och arkitekturen. Redan som barn hade byggnader fascinerat mig och jag älskade att besöka kyrkor som var monument över en arkitektur som både imponerade och samtidigt skrämde med sitt överdåd.

En av dåtidens finaste bilar, precis som nu. (Foto: Audi)

Bilen var en Audi 200 Turbo av 1981 års modell (silvergrå). Som motorjournalist tar jag ofta tillfället att upptäcka Europa med bil och slutar aldrig att tröttna. Det finns alltid något nytt att upptäcka, något som för alltid kommer att finnas kvar hos dig, precis som för mig.

Holstein Tor är förknippat med Lübeck som bjuder på historisk arkitektur och fantastiska fiskrestauranger. (Foto: Pixaby)

Resan ledde mig via historiska Lübeck med minnen från Hansatiden och härliga fiskrestauranger till städer som Hamburg med sin blandning av historiska byggnader och postmodernistiska betongkolosser. Från historiskt bevarad arkitektur till ett avtryck från den hysteriska bombning som genomfördes mindre än 40 år tidigare. Vackert men också sorgligt. De ruffiga kvarteren i en av Europas största hamnstäder, är numera smakfullt renoverade och sjuder av liv, både dag och natt.

I Hamburg möts man numera av en restaurerad miljö som är mer levande än 1981. (Foto: Pixaby)

Från denna stora Hansastad fortsatte resan efter den vackra Rhendalen med mängder av vingårdar och mysiga byar som t.ex. Rüdesheim am Rhein. Där kan man ta linbanan över vingårdarna för att få en vidunderligt utsikt över Rhen eller ta en promenad i trånga gränderna och slå sig ner i en av restaurangerna och lyssna på tysk ”ompa-pompa-musik”.

Linbanan från Rüdesheim tar dig upp till en underbar utsikt över vingårdar och Rhen. (Foto: Pixaby)

Vidare till Frankfurt am Main med sina skyskrapor som för tankarna till Manhattan och därför även kallas ”Mainhattan”. Europas finanscentrum med byggnader där man verkar tävla om vem som kan bygga högst. En stad som återuppbyggts från total förstörelse där endast ett fåtal byggnader runt Römerplatz finns kvar för att vittna om stadens tidigare skönhet. En promenad längs floden Main är ett skönt sätt att hämta andan när tempot lätt blir för högt.

Frankfurt am Main kallas i folkmun för ”Mainhattan”. Europas finanscentrum växer sig allt högre. (Foto: Pixaby)

Nio mil söder om denna moderna stad hittar vi min pärla bland Tysklands alla pärlor, den historiska universitetsstaden Heidelberg. Dit tar man sig antingen snabbt via Autobahn A5 eller helst via Bundesstraße B3 som är en förlängning av vår svenska E45 som faktiskt börjar i Nordnorge och slutar på Sicilien. Utefter B3 passerar man bl.a. Weinheim, två mil norr om Heidelberg, med sina pittoreska hus och vackra slottsträdgård. Väl värt ett stopp på resan.

Utsikten från slottet över Altstadt i Heidelberg med Heiligenberg och Filosofenweg på andra sidan Neckar. (Foto: Håkan Nilsson)

Redan vid första mötet med Heidelberg var jag fast. ”Här vill jag bo”, tänkte jag föga vetande att ödet skulle föra oss samman senare i livet. Staden var helt förskonad från de allierades bombningar eftersom man respekterade dess historiska värde men också det strategiska läget som skulle utgöra de allierade styrkornas högkvarter när kriget var slut. Städerna runt omkring hade stått i ruiner medan Heidelberg blommade som en surrealistisk påminnelse om frihet och framtid.

ANNONS
ANNONS
När det är presskörning i Tyskland försöker jag alltid ta mig till Heidelberg. Denna gång var det i nya Audi A6 Avant. Ovanför staden vakar slottet. (Foto: Håkan Nilsson)

Heidelberg var 1981, och är kanske fortfarande, mest känt för sitt universitet som när det grundades 1386 var Tysklands första lärosäte. Från början fokuserade man på teologi, juridik, medicin och filosofi. Idag finns här 16 olika inriktningar som lockar över 30.000 studenter från hela världen som bidrar till liv och rörelse året runt i det mysiga Altstadt. Men det är inte bara studenter som får staden att kännas aktiv. Över tre miljoner turister besöker Heidelberg varje år och de flesta verkar ha ”förlorat sitt hjärta i Heidelberg” då de gärna återkommer för att njuta av atmosfären.

Mängder med butiker, barer och restauranger i Altstadt Heidelberg. (Foto: Håkan Nilsson)

Vad är det då som gör Heidelberg så speciellt? Det är de lummiga bergen som omger staden på båda sidor om floden Neckar och som ramar in de vackra historiska byggnaderna på ett sätt som skapar ett lugn i både kropp och själ. Efter flodens nordsida hittar vi Neckarwiese, ett grönområde där man samlas för att umgås i gräset på somrarna. Utefter Heiligenberg på norra sidan av Neckar, finns en stig som heter Filosofenweg och som bjuder på en fantastisk utsikt där den stora slottsruinen vakar över staden från Schlossberg vid berget Königstuhl på Neckars sydsida.

Alte Brücke byggdes under tiden slottet blomstrade och fungerar fortfarande för biltrafik som tar dig direkt in i Altstadt. (Foto: Håkan Nilsson)

Slottsruinen med över 700-åriga anor har genom åren blivit illa åtgånget av främst fransmännnen under det Pfalziska tronföljdskriget på 1600-talet då även svenskarna hjälpte till att försvara slottet. Vädrets brutala krafter satte slottet i brand 1764 och därefter byggdes det aldrig upp med undantag från några byggnader inne på slottsgården.

Som ett monument över storfurstarnas tider, lyser man upp slottet på kvällarna. (Foto: Håkan Nilsson)

Där arrangeras varje sommar festspel med klassiskt anslag. I källaren under slottet finns även världens största vinfat som rymmer 221.726 liter! Under sommaren bjuder man på storslagna fyrverkerier i samband med att slottet lyses upp i röd färg för att spegla den stora branden. Ett makalöst skådespel.

I slottets källare finns världens största vinfat bevarat. En trappa leder upp till toppen. (Foto: Pixaby)

Heidelbergs Altstadt utgörs främst av den 1,8 km långa Hauptstrasse som löper parallellt med Neckar från Bismarckplatz till Karlstor och kantas av butiker, restauranger och barer. Här serveras med fördel ett av Tysklands bästa öl, Heidelberger men också lokala delikatesser som t.ex. Spätzle.

Den 1,8 km långa Hauptstrasse sover aldrig. Lokalbor, studenter och turister skapar liv och rörelse året runt. (Foto: Håkan Nilsson)

Oavsett vilken tid på året och hur dåligt vädret än kan vara, är gatan aldrig sovande. Den traditionella julmarknaden lockar 100.000-tals besökare från hela världen varje år och är väl värt ett besök när väl Coronaviruset släppt sitt grepp om oss.

På Marktplatz öppnar uteserveringarna redan i februari och stänger inte förrän i november. (Foto: Håkan Nilsson)

Naturen utefter Neckar och runt Heidelberg är vidunderligt vacker med vingårdar och berg som inbjuder till att utforskas antingen till fots, på cykel eller i bil. 45 minuter från Heidelberg via Neckardalen och vackra byar som Bad Wimpfen, hittar vi Neckarsulm där bl.a. Audi A6 tillverkas. Två timmar längre bort genom vackra Bayerska landskap, kommer vi till Audis hemstad Ingolstadt där man som bilintresserad gärna besöker Audi-muséet.

Runt Heidelberg finns alltid något nytt att upptäcka och stadens geografiska läge skapar en närhet till bl.a. Paris eller Alperna dit det tar strax under 5 timmar med bil. 1989 blev Heidelberg min nya hemstad och har så förblivit trots att jag flyttade därifrån drygt tre år senare. I år blir det första gången jag inte tar mig dit och det känns sorgligt, för jag har helt enkelt förlorat mitt hjärta i Heidelberg, precis som i sången från 1925.

Heidelberg har för alltid mitt hjärta och vem vet? Kanske flyttar jag tillbaka en dag. (Foto: Håkan Nilsson)