Konstbedrägerier – en konstform i sig

Föreställ dig en omtalad konstutställning med konstverk av en lika omtalad konstnär på ett välrenommerat museum, som plötsligt stormas av FBI-agenter, sedan det råder misstankar om tavlornas äkthet. Det var exakt vad som utspelade sig tidigare i somras då Orlando Museum of Art, OMA, höll på att avrunda en lyckad utställningsperiod med neo-expressionisten Jean-Michel Basquiat. 

En prestigeutställning som hade kunnat bli ännu en fjäder i hatten för museet, vore det inte för att samtliga tjugofem utställningsföremål var förfalskningar. Det hade i sin tur kunnat komma som en chock om inte en konsthandlare bara veckor tidigare anklagats för att sälja förfalskningar av såväl Andy Warhol, som Banksy och Roy Lichtenstein på Tony Worth Avenue. En skymf mot konstverkens upphovsmakare och en av flera händelser som dessvärre utgör toppen av ett isberg.

Ökat antal stölder

I takt med att de astronomiska summorna fortsätter att strömma in i konstvärlden ökar nämligen antalet förfalskningar och systematiska stölder. Bara i år har konsthandlaren Inigo Philbrick, miljardären Michael Steinhardt och Jean-Luc Martinez, tidigare chef för Louvren gjort sig skyldiga till såväl bedrägerier för miljontals dollar som penningtvätt, skriver Robb Report.

Anledningarna till att just konstbedrägerier exploderat på senare tid är många. En orsak är under vilka förhållanden både konstverk och sjusiffriga belopp idag byter ägare. Det är också affärer som sker på lösa boliner och inte nödvändigtvis kräver mer än ett handslag i säkerhet.

En godtycklighet som i  sin tur kan förklaras med förfalskarens skicklighet och bedragarens list. Kanske även konstvärldens oskrivna lagar och uppförandekoder som säger att det inte är på sin plats att ifrågasätta en högt ansedd konsthandlare.