Amelia Earhart var den första kvinnliga flygaren som utmanade männen i luften. Och hennes försvinnande har förbryllat i över 80 år.
Mysteriet bakom Amelia Earharts försvinnande
Anders Værnéus
Uppdaterad: 23 feb. 2024Publicerad: 23 feb. 2024
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
Amelia Earhart stod på en kulle tillsammans med en vän, när ett rött litet flygplan närmade sig en bra bit upp i luften. Piloten fick syn på de båda unga tjejerna, och ville, likt matadoren på julafton, visa sitt mod och sin djärvhet.
Han dök ned och vände upp planet precis ovanför tjejernas huvuden. “Och där, precis när planet swishade förbi ovanför mitt huvud, var det något som vaknade”, förklarade Amelia Earhart senare.
Och det som vaknade var en fascination som kom att driva henne till både kändis-skap, professionalism och tyvärr även det som så småningom skulle bli hennes död.
Med drömmen om framtida flygplaner i bakhuvudet växte Amelia upp utanför Philadelphia och gjorde sina år i skola och college. Men tankarna och lockelsen kring att i framtiden få befinna sig i luften, fanns ständigt närvarande.
Första lektionen
Den tredje januari kom att bli det datum då tankar och drömmar realiserades. Hennes första flyglektion blev garanterat inte den sista, och sex månader senare hade hon dels sitt certifikat klart och dels hade samlat ihop så pass mycket pengar att hon kunde köpa sitt första egna flygplan.
Planet var av modellen Kinner Airster, ett enmotorigt tvåsitsigt biplan, som Amelia målade knallgult och döpte det till “The Canary”.
ANNONS
Med “The Canary” började Amelia en kamp. Inte direkt mot rekord eller klockan. Hennes drivkraft var att visa på kvinnor och mäns lika förutsättningar – och i hennes fall i luften.
Stark feminist som hon var, blev det en jakt för henne, att påvisa att det egentligen inte fanns någon större skillnad på manliga och kvinnliga piloter. Kunde en man – så kunde en kvinna.
Hon kom därför att bli innehavare av de flesta “rekord” gjorda av en kvinnlig pilot. Det första utmaningen var att bli den högst flygande kvinnan någonsin – något som hon blev när hon fick sin “Kanariefågel” att flyga upp till 14000 fot.
ANNONS
Senaste nytt
Började bli känd
Amelia började nu bli känd. Inte bara i de interna flygkretsarna. Hennes engagemang, djärvhet, orädsla och glada sätt smittade av sig och hon syntes allt oftare i media och på events kopplade till flygning.
En eftermiddag i april 1928 kom ett samtal som närmast kan beskrivas som en önskedröm. Rösten i luren presenterade sig och ställde helt frankt frågan om Amelia skulle vilja bli den fösta kvinnan som flygande korsade Atlanten?
“Jag trodde först det var en skämt”, berättade Amelia Earhart senare. Men rösten i telefonen visade sig ha goda referenser och när Amelia förstod allvaret i frågan, blev svaret ett självklart “Ja”!
ANNONS
Den 17 juni bar det av från Newfoundland med en Fokker F7 döpt till “Friendship”. Amelia var med ombord som tredjepilot tillsammans med Wilmer “Bill” Stultz och andrepiloten Louis E. “Slim” Gordon.
21 timmars flygning
21 timmar senare landade de i Wales under ett stort pådrag. De hade klarat det som tre andra kvinnliga piloter inte klarat tidigare och som hade omkommit under sina försök.
Amelia Earhart var självklart överlycklig över att nu vara den första kvinnliga som klarat “hoppet” över Atlanten. Men såg samtidigt det inte som en så stor prestation. Hon hade ju mest flugit med som “bagage”, som hon kallade sig själv.
Väl åter i USA fortsatte firandet av hennes insats, vilket kröntes med en mottagning i Vita huset hos President Calvin Coolidge.
Hennes övertygelse att kvinnor tävlande på samma villkor som män, var hon självklart ute efter Charles Lindberghs “skalp” – att ensam flyga över Atlanten.
ANNONS
På egen hand
Den 20 maj 1932, exakt fem år efter Charles Lindbergh atlantflygning, startade hon åter igen från Newfoundland med siktet inställt på Paris. Skitväder och dåliga förhållanden gjorde att hon fick lägga om kursen mot de Brittiska öarna istället.
Istället för Paris, fick hon till slut landa utanför Londonderry på Irland.
“Efter att ha skrämt traktens alla kor, fick jag till slut ned planet på en bondes bakgård”, kommenterade hon den lite annorlunda landningsplatsen efteråt. Men över Atlanten hade hon kommit med bara sig själv ombord – precis som Charles Lindbergh fem år tidigare.
Med Atlanten avklarad lockade nu det största målet – att bli den första kvinnan att flyga jorden runt.
En nogsam planering med mellanlandningar och tankningar gjordes upp och den första juni 1937 startade Amelia Earhart och navigatören Fred Noonan sitt tvåmotoriga Lockheed Electra från Miami med sikte framåt.
Att hitta en ö
ANNONS
Resan gick helt som planerat fram till den andra juli. Då skulle paret Earhart och Noonan enligt beräkningarna nå och mellanlanda på den lilla pytte-ön Howland Island – mitt ute i Stilla havet.
Alla möjliga förberedelser hade gjorts för att paret i luften skulle hitta ön. Men väderförhållandena blev sämre och sikten försvann. Det sista anropet som hördes på radion var “We are running north and south”.
Därefter blev allt tyst.
En av de mest omfattande sökoperationerna efter planet med din besättning drogs omedelbart igång. Men efter 17 dagars sökande och över 4 miljoner dollar spenderade för att hitta några spår, fick operationen avbrytas – utan att ett minsta spår hade hittats.
Sedan dess har ett stort antal sökoperationer genomförts i området. Närliggande öar har finkammats, vattnet har sökts av med olika undervattensfarkoster, men utan resultat.
Fick nys förra året
ANNONS
Förra året brände det emellertid till. Vid en scanning av botten inom sökområdet av expeditionen Deep Sea Vision, uppfattades ett eko som med god vilja skulle kunna avisa det havererade planet liggande på 4800 meters djup.
Vraksökarna har dock ännu inte hunnit återkomma till platsen för en närmare besiktning av ekot. Så fram tills dess kan ju i alla fall hoppet få leva.
Läs mer:
Om wi-fi.uppfinnaren Hedy Lamarr. (Dagens PS)
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Anders Værnéus
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Anders Værnéus
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
