”Jag är imperium” – Giorgio Armani om makten, männen och modets löjligheter

Armani: “Jag har klara idéer”

Giorgio Armani pratar långsamt men med eftertryck. Orden kommer inte i kaskader, snarare som silkesband – mjuka, men med en kant som kan skära igenom vad som helst. Han är 80 år, men fortfarande varje millimeter sig själv: en man som vet vad han vill och inte tvekar att säga det.

“Jag har klara idéer”, säger han. Och det märks.

Han är grundare, ägare och kreativ ledare för ett globalt imperium som säljer kläder i över 60 länder och omsätter drygt två miljarder dollar om året. Men viktigast av allt: han har aldrig sålt ut. När Bernard Arnault kom med portföljen full av pengar från LVMH, backade Armani.

“Jag visste att jag skulle förlora mig själv.”

Läs även: Därför ska du titta på GLAS

Stilen är allvar för Armani. Alltid.

För Armani är mode inget spel. Det är inte en lekplats för ironier eller dekadens. Det är ett språk – och han är dess mest exakta grammatiker. Han är allergisk mot snobberi och effektsökeri. I samma andetag som han dissar Prada som “för snobbar”, avfärdar han Versace med ett torrt skratt:

“De klär kyrkfolk som horor.”

En gång sa Gianni Versace till honom: “Jag klär slampor. Du klär kyrkfolk.” För Armani var det inte en förolämpning, utan ett konstaterande. Han har alltid varit prästens skräddare – men en präst med ben i både Milano och Hollywood.

Läs även: Stockholms hemligaste bar har Sveriges bästa bartender

En kropp utan steroider

Giorgio Armani gillar inte överdrifter. Inte i tyg, inte i pengar, inte i muskler.

“Jag gillar inte muskulösa killar. Inte för mycket gym.”

Han föredrar en slank, vältränad kropp – som rör sig naturligt i ett plagg, inte pressar sömmarna. Det gäller även kvinnor.

“Jag föredrar ett naturligt bröst. En kvinna som jobbar har karaktär. Titta på Cate Blanchett.”

Cate är hans musa. Inte för att hon är perfekt, utan för att hon är riktig.

Läs även: Stjärnregn över svensk krögare: bäst i världen – här är alla stjärnor i Sverige

En gay man behöver inte klä sig gay

Sexualiteten, då? Armani har aldrig gjort någon hemlighet av att han är homosexuell. Men han har heller aldrig gjort det till en affärsmodell.

“En homosexuell man är 100 procent man. Han behöver inte klä sig homosexuellt.”

Det där väckte ramaskri när intervjun publicerades. Men Armani brydde sig inte. Han vet vem han är. Och han vet att klichéerna bara är dålig design.

“Jag vill inte visa min sexualitet. Det är personligt.”

Terapi? Nej, tack. Jag köper skor, säger Armani.

Han har aldrig haft semester. Han tränar varje morgon. Jobbar varje dag. Hans kollegor är hans vänner, hans kontor hans liv.

“När jag har en kris köper jag skor. Det är billigare än terapi.”

Han kallar sig själv Mr Armani – i tredje person. Inte på skämt. På allvar. För i hans värld måste allting vara precis. Till och med doften i hans butiker.

Från Piacenza till Oscarsgalan

Han föddes i Piacenza, norra Italien, under fascismen. Växte upp under knappa förhållanden. Hans första jobb? Skyltfönsterdekoratör. Sedan inköpare. Och sedan – revolutionär.

På 1970-talet lanserade han idén att kvinnokläder kunde sys med samma precision som herrkostymer. Modevärlden exploderade. Hollywood följde. Richard Gere i “American Gigolo” blev hans genombrott. Resten är stilhistoria.

“Jag är inte färdig”

Han har inga barn. Ingen utpekad efterträdare. Men han tänker inte sluta. Inte än.

“Jag kan tänka mig att bli intervjuad när jag är 95.”

Och det kommer han. För kejsaren Armani abdikerar inte. Han syr vidare – tills nålen faller ur handen.

Giorgio Armani är inte bara ett modehus. Han är ett bevis på att stil kräver substans. Att kontroll kan vara konst. Att integritet är den vackraste accessoaren av alla.

Källor:
– Mandate Magazine, maj 2015: Originalintervju med Giorgio Armani.
– The Guardian, 19 april 2015: ”A gay man is a man. He does not need to dress homosexual.”
– The Independent, 20 april 2015: Giorgio Armani angers gay community.
– Vanity Fair Italia, april 2015: Reaktioner från italiensk press.
– Business of Fashion, 2015: Profil av Armanis oberoende strategi gentemot LVMH och Kering.