Fredagskrönikan: Litteraturen dör och Lars Norén lever vidare

Arg som ett bi

Tillbaka till Kulturhuset. 

På programmet fanns två panelsamtal. Lyra Ekström Lindbäck, författare och kritiker, Steve Sem-Sandberg, författare och översättare, och Rakel Chukri, kulturskribent på HD-Sydsvenskan, var med i det första som leddes av Expressens biträdande kulturchef Valerie Kyeyune Backström. 

Rakel Chukri var arg som ett bi eftersom hon tyckte att listan var för vit. Denna kritik är svår att förhålla sig till eftersom man lätt trillar ner i hål och där nere får höra att man är rasist och tycker som SD. Exakt hur många vita böcker som skulle bort från listan och ersättas med svarta blev aldrig klargjort.
Av de 25 böckerna på listan har jag med god vilja bara läst en handfull. 

Ganska snart gled samtalet över till “litteraturens stora kris”. Steve Sem-Sandberg vittnade om en daglig kamp på Svenska Dagbladets kulturredaktion. Redaktionsledningen ville att sportskribenter skulle få skriva om böcker, men detta lyckades Steve stoppa. Endast litteraturkritiker får skriva om nya böcker i Svenskan.

Krönika: Europas rekord visar att flygskammen äntligen är död

Realtids resekrönikör Viggo Cavling sörjer inte flygskammens död vid Europas flygrekord. Men nu måste EU och Sverige ta tag i flyget.

Jag ville skrika: Ny litteratur

Rakel berättade att på Sydsvenskan fanns skärmar som visade var läsarna läste och att dessa var “djupt deprimerande” eftersom nästan ingen läste recensionerna av litteratur, alltså nya böcker.
Jag ville resa mig upp och skrika att man då kanske skulle skriva på ett annat sätt eller om andra böcker. Men det gjorde jag förstås inte.
Lyra Ekström Lindbäck intog ett galghumoristiskt tilltal och tycktes vara övertygad om litteraturens snara död. Men trots denna framtidsvision har hon ändå skrivit nio böcker, varav en jag läst med stort nöje. Det hade varit intressant att höra Valerie Kyeyune Backström försvara den vita listan, men det gjorde hon inte.
Svagt tycker jag, publicerar man en lista ska man stå upp för den.

Ett komplicerat förhållande till Norén

Man kan säga att detta första gäng var ett förband eller möjligen ett B-lag. Oavsett vilket kom sedan kvällens huvudnummer. Samtalet om listans etta: Lars Noréns dagbok.
Ner i de mjuka stolarna på scenen trillade Elisabeth Åsbrink, författare och journalist, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, författare, regissör och poddare, och Åsa Linderborg, Aftonbladetskribent och författare. De modereras av Victor Malm, kulturchef på Expressen.
Jag har ett komplicerat förhållande till Lars Norén och hans dagböcker. På nittiotalet gjorde jag ett kulturprogram vid namn Beckerell på ZTV som den store Lars hyllade i en lång intervju i Nöjesguiden. Det var ett stort genombrott för vårt lilla program från Malmö. 

Jag bokade genast en intervju med den store dramatikern, men när jag väl fick audiens i Filmhuset i Stockholm var Lars svår och tvär. Senare skrev han i dagboken att jag var en vidrig människa som ställde obehagliga frågor.
Nu i efterhand ser jag att detta är ett klassiskt psykopatbeteende. 

Var Lars Norén ärlig i sin dagbok

Att agerandet inte var en engångsföreteelse vittnade Elisabeth Åsbrink om. Hennes tes var att Norén ville kopiera Ingmar Bergman som misshandlade en kritiker på DN han inte gillade. Och på så sätt fick Bergman bort kritikern från att bevaka regissörens pjäser. 

Enligt Åsbrink gjorde Norén samma sak medvetet med alla i kritikerkåren. Att som kulturskribent bli sedd och sågad av Norén var en bekräftelse. Allra finast var förstås att bli sedd och inte sågad, vilket Victor Malm skröt om i samtalet. Kvällen till ära var han utklädd till banktjänsteman i beige slimmad kostym och slips.

Huruvida Lars Norén var ärlig i sin dagbok eller inte utkristalliserade sig som kvällens stora fråga. Caroline Ringskog Ferrada-Noli intog en närmast religiös beundran inför det stora geniet och hans verk. Åsa och Elisabeth var mer nyanserade, men att dagboken förtjänade sin plats på toppen var självklart. 

Elisabeth kom dock med en brasklapp: hade författaren varit vid liv hade han inte nått denna position. 

Livet efter döden

Ännu en anledning att inte hålla på med litteratur. Det är först efter ens död som man får den uppskattning man förtjänar.
Med denna insikt gick jag och Anna med två bildade människor från Uppsala till Luzette och åt en ljuvlig middag och drack lite för mycket rödvin.

Nästa vecka går jag annanstans. 

Ha nu en perfekt helg.

Krönika: Processen mot Ernstberger är vår tids Dreyfus-affär

Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling har läst Alexander Ernstbergers bok Staten mot kapitalet och är övertygad om att processen mot entreprenören är vår tids Dreyfus-affär.