Fjordling 17 är HT-båten som hunnit fylla dryga halvseklet och är fortfarande modellen som regerar i vikarna. Med en svart raksexa hängandes på akterspegeln är det nära nog fulländat.

Fjordling 17 är med all säkerhet Sveriges mest omskrivna hardtopbåt. Sedan modellen lanserades 1962 har den ständigt i någon form figurerat i båtmagasinen. Från början och ett par decennier framåt var det naturligtvis genom testkörningar, begbåtsreportage och inte minst som referensbåt när någon reporter gav sig in på konceptet hardtopbåt.

Sedd i backspegeln skulle man kunna tro att den är urmodern till alla HT-båtar och att konstruktören Jan Herman Linge således sjösatte en nyhet genom ”Fjollan”. En matris för den moderna campingbåten.

Fenomenet hardtop, eller HT som är det gängse begreppet, sjösattes inte genom Fjord Plast A/S. Det var inte där i norska Arendal tidigt 1960-tal som man för första gången såg en HT-båt. Det med någon form av låda över en öppen sittbrunn kom fiskarna på långt innan båten i sig var uppfunnen.

I en historia ­– sann eller ej – berättas om en fiskargubbe i Stockholms mellanskärgård som kom på den snillrika idén att kapa sin uttjänta eka på mitten och lägga den förliga halvan uppochnervänd på sin nya båt. På så sätt slapp han få motsjön rakt in i båten, höll den extra ylletröjan torr och kunde kalla sig maritim innovatör. Detta kan i så fall varit en av de första HT-båtarna. Ful som stryk men funktionell.

I det avseendet ska Fjord Plast och Jan Herman Linge ha en eloge. Vad dem skapade var inget nytt, men snyggt.

Fjordling 17 är linjeskön. Vacker, tuff och tidlös

Fjordling 17 är linjeskön. Vacker, tuff och tidlös. Det är de små detaljerna som gör den halva överbyggnaden till en ball konstruktion i sin helhet . Den lilla kepsen på lådans framkant. De aggressiva framrutorna. Det perfekta avslutet på taket och den maffiga B-stolpen. Det kraftigt välvda förskeppet. De konkava friborden. En stilstudie i perfektion.

Fjordling 17 tar vågorna galant
Fjordling 17 är fortfarande bland de bästa pendlarbåtar man kan ha fram och tillbaka till sin skärgårdspärla. Foto: Anders Jelving

Möter du en av dessa norsktillverkade mästerverk på fjärden ser du genast auktoriteten. Den fyrglasade överbyggnaden ser ut att frusta sig fram. Taket, framrutorna och den uppkäftiga fören ber dig vänligt men bestämt att dra åt helvete.

Fjordling har en mycket bra designad undervattenskropp

Vid det exakta mötet ser du garanterat den utomordentligt väl designade undervattenskroppen. Det halvtonnet tunga skrovet dansar som en undernärd ballerina över vågtopparna.

Det djupt V-bottnade skrovet flyger fram så lätt och respektlöst att det på sin färd genom en soldränkt skärgård inte ens ser åt kringfarande nymodigheter som plågar sig genom den krabba sjön.

De första skroven som poppade ur pluggarna hos Fjord Plast var dock inte helt fulländade. Den förhållandevis lätta konstruktionen och den djupa V-bottnen gjorde dem väldigt ranka vid stillaliggande.

Jan Herman Linge fick ställt ta mössan i hand och gå hem för att göra om och göra rätt. Nu var han ju väldigt nöjd med båtens sjöegenskaper i övrigt så någon djärv ändring av bottenvinkeln och steglisterna var aldrig aktuellt.

Fjordling förarplats
Varken mer eller mindre. Så här såg de flesta förarplatser i HT-båtar ut långt in på 1980-talet. Ergonomin är inget man skriver hem till morsan om. Däremot är ett så här välbevarat originalutförande imponerande. Foto: Anders Jelving

Nej, istället kom han på den snillrika idén att kapa den nedersta delen av bottnen och göra den platt. Denna extremt breda åkskida fick sedan en ihålig låda med den ursprungliga formen påskruvad. Vips och Fjordlingens smått unika ”tunnel” var född.

Allt är enkelt när man väl kommit på lösningen

ANNONS
ANNONS

När båten ligger still fylls den med vatten och ger stabilitet. Sätt fart på ekipaget och vattnet rinner ur. Kan tyckes enkelt – vilket det också var – när Linge väl kommit på lösningen.

Fjordling 17 Meurcury 115 hk
En vanlig motorisering är idag kring 115 hästkrafter. Det är nära på det dubbla mot vad som rekommenderades då båtarna var nya. Den här raksexan ger drygt 40 knop på topp.Foto: Anders Jelving

Våren 1969 lämnade ytterligare en liten Fjordling styrenångorna i Arendal. Den då namnlösas lilla krabaten tog sig över landsgränsen i öster och hamnade så småningom i sitt nya hemlands huvudstad.

Där for hon fram mellan kobbar och skär. Som badbåt och vattenskiddragare, som pendlarbåt och dryg bränslekonsument men samtidigt tuffast och snabbast i viken.

Fjordling utfällt bord för fika
Någon släktträff fungerar inte men den lilla familjen får plats att äta kring det uppvikbara bordet i sittbrunnen. Foto: Anders Jelving

Hennes tonår och busiga förehavanden är nu preskriberade. De motstods och lämnade den nätta norskan utan påtagliga spår.

En bit in i vuxen ålder hamnar vår alltjämt namnlösa lilla dam hos en viss Sven-Olof. En pedant och ordningens man som visste att hålla ordning på sina tillhörigheter. Några år tidigare har båten fått en modernare och lite starkare snurra. På häcken hänger en Mercury 115.

En rak sexa i aktern är den optimala kombinationen

Fjordlingen får under ett antal år tjäna som pendlarbåt till ägarens sommarresidens i den stockholmska mellanskärgården. Troget stampar hon genom vårvågor, sommardyningar och höstkrabb sjö. År ut och vår in.

Trots att Sven-Olof skötte om sin lilla norska tös efter konstens alla regler valde hon att till slut börja trilskas lite. Motorbåtar gör nämligen ofta så. Gammal tvåtaktsteknik, allt sämre kvalitet på sjömackarnas dyra droppar och ett flitigt nyttjande leder ofelbart därhän. En gråmulen vårdag var måttet rågat.

Visst hade Sven-Olof skött sina åtaganden och förvaltat henne väl. Ny bottenfärg varje vår, ny motorolja enligt tillverkarens schema och en tvätt med efterföljande vaxning innan sjösättning. Genom så små medel tjänade vår fortsatt okristliga farkost sina förpliktelser. Alltid redo. Alltid fungerande.

Fjordling bakåtvänd soffa
Tidiga modeller av Fjordlig 17 hade en soffa tvärs under hartoppen. Genom att dra sittdynan bakåt och vika ner ryggstödet får man en bädd för två. Foto: Anders Jelving

Men en dag fick det vara nog. Hon tänkte som så många andra anförvanter vid den gemensamma bryggan: Trilskas lite och din högaktade ägare vänder ut och in på sig själv och sin plånbok för att återge dig din livslust och ditt välbefinnande. Det är varje motorbåts motto. Så löd även denna Fjordlings devis.

Sven-Olof var som sagt omhändertagande, men likväl en man med höga krav på sitt enda transportmedel till den i annat fall otillgängliga ön.

Det blev ett akutbesök hos den erkänt duktige båtmekanikern Kenty på Kenty´s Sjösport. Han var Mercurydoktorn nummer ett och hade sedan flera hundra år haft sin mottagning ute på Värmdö. Det visste alla.

När så Sven-Olof rullade in på gårdsplanen med den namnlösa norskan på trailer blommade häggen. Syrenernas knoppar var dygnet från att spricka och doktor Kenty långt ifrån sysslolös. Sven-Olof och hans entorage var varken emotsedda eller erforderliga för doktorns fortsatta verksamhet.

Tvärtom, men välgissad diagnos och en kostnad mellan tummen och pekfingret noterades i kalenderbladet. När det gavs tid skulle den haltande norskan tas under behandling.

ANNONS
ANNONS

Dagar gick och bildade veckor. Veckorna födde en otålighet hos Sven-Olof. Från skolgårdarna ekade ”Den blomstertid nu kommer” och på skärgårdsön växte sig gräset långt bortom vad en handdragen gräsklippare beveker. Ett telefonsamtal till doktor Kenty förtalte snarare God Jul än trevlig midsommar.

Sven-Olof tog en sista minuten-resa genom cyberrymden och efter touch down på blocket.se var han ägare till en bättre begagnad Fjordling 18. Sommarstället låg återigen inom räckhåll. Kvar på doktor Kentys gårdsplan stod alltjämt en Fjordling 17 och väntade på att bli kurerad.

Sommaren gick och mellan två kräftskivor hände det. Sven-Olofs älskade båt hamnade under luppen hos den inte långsamt arbetande, men fram till dess fullbokade mekanikern. Och visst var det ett och annat som behövde få sig en genomgång. Den uppskattade kalkylen sprack kanske något men så är det med gamla motorbåtar.

Tack för kaffet. Liksom.

En sensommardag ringer doktor Kenty till Sven-Olof. Ekipaget är nu kurerat och finns att hämta. Notan för kalaset kan rakt översättas till två veckor i Tailand, eller ett fast boende i Krasnaya Polyana.

Sven-Olof övervägde aldrig de alternativen utan hämtade ut sin nu till 100 procent fungerande båt och ringde sin vän Mats. Nu var den välskötta, nyrenoverade och namnlösa klassikern definitivt till salu. Den ersättningsbåt som införskaffats hade tagit dess plats.

Mats, som under sitt livs andra hälft kommit att älska båtar, hade genom åren vid flertaliga tillfällen låtit sin entusiasm över den charmiga Fjordlingen framgå. Då var hon inte till salu och kanske inte heller Mats första val. Han var för tiden inte båtlös och en snabbgående hardtoppbåt skulle inte kunna ersätta den bobara mahognybåt han då nyttjade.

Det gick några år. Mahognylådan var avyttrad och utbytt mot en mindre snurrebåt med vindruta. Den sistnämnda kunde han definitivt se byta ägare till förmån för Sven-Olofs fixade Fjordling. När så telefonsamtalet kom tvekade Mats inte en sekund. Två minuter och tretton sekunder in i konversationen var Mats ägare till en fantastiskt välhållen Fjordling 17 och säljarens hjärta 560 kilo lättare.

En sen eftermiddag i juli träffar jag Mats och får en åktur i ovannämnda och ännu namnlösa flytetyg. Då jag i grund och botten har en väldigt cynisk inställning till hardtopbåten som koncept låter jag istället Mats själv föra dess talan.

Kvällen för vår åktur, fotografering och intervju brast tyvärr lite i tid. Jag fick mina bilder, hann känna det fantastiska skrovet klyva eftermiddagsbrisens centimeterhöga vågor och framför allt se den belåtna ägarens blick. Frågor och svar fick vänta. Regnet hängde i luften, min vänliga fotoplattform ville hem och min tjocktarm skrek efter något att förvandla.

Istället ringer jag Mats några veckor senare och låter honom berätta om sin båt.

”För mig och min kära hustru är båten perfekt. Vi har ett sommarställe norr om Stockholm och där har vi båten liggandes vid samfällighetens brygga”

Jag tror honom, men vill gärna höra hur en typisk dag till sjöss ser ut. Att vistas på sjön under klarblå himmel kräver oftast inte mer än en någorlunda stadig eka. Sådant är livet på sjön när allt är som bäst.

Hur nära sanningen är vi om jag påstår att Fjordlig 17 är världens bästa familjebåt?

ANNONS
ANNONS

”Långt ifrån. Vår lilla Fjolla är visserligen en underbar båt. Den uppfyller våra behov och för människor i samma sits kan jag bara varmt rekommendera båtmodellen, men som bobåt vet jag inte”, säger Mats och fortsätter: ”Fjordling 17 är en väldigt enkel och lättskött båt. Personligen gillar jag att pyssla lite vintertid och med en snart 50 år gammal dam finns det att göra. Dock utan krav. Slarvar jag så flyter hon likväl.”

Det där med farten då? I otal artiklar hör man om Fjordlingens fantastiska sjöegenskaper. Jag är däremot. Personligen tycker jag att båten har ett svårslaget skrov för samtida utombordsmotorer. Den halvseklet fyllda Fjordlingen har en 115-hästars Mercury på häcken. Det är nog att betrakta som max motorisering utan att göra båten farlig för den gemene brukaren.

”Jo, jag håller med”, berättar Mats och tillägger  ”Med nuvarande motor når vi dryga 40 knop. Då går båten mycket stadigt och tryggt. Mycket fortare vill vi nog inte färdas i det högt flygande skrovet.”

Det där med bobarheten då? Funkar det att sova en natt ombord?

”Absolut, men man får ju ta det för vad den är. Det är en liten båt som genom sin hardtopp ger ett bra skydd mot regn och rusk. Den lilla tvärställda soffan under taket kan bäddas ut och ger då en liten trekantig koj för två vuxna. Mer är det inte.”

Innan vi lägger på frågar jag om båten fått något namn hos sin nya familj? Svaret blir nej men Mats ber att få återkomma. Några timmar senare ringer han från sommarstället. De har bollat frågan och enats om ett namn.

”Hon heter från och med idag ”Nilla”. Vi har våra två barnbarn på besök. Vi slog ihop delar av deras förnamn”  skrattar Mats med värme i rösten.

Jag önskar dem lycka till i fortsättningen med den nu döpta båten. Avslutar samtalet med att gratulera till såväl barnbarn och båt.

Relaterade artiklar:

Svensk båtklassiker lade grunden till en helt ny era

Ett stycke folkhemslyx