Bilden var klar. Båten skulle ha V8, se ut som en Ferrari och ha Arneson ytskärande propellrar. Sedan skulle den göra succé på marknaden. Men tyvärr gick det inte riktigt som tänkt.
Mannerfelts Ferrari-flirt
Anders Værnéus
Uppdaterad: 26 maj 2023Publicerad: 26 maj 2023
ANNONS
ANNONS
Mest läst i kategorin
Året var runt 1989. Det tuffade på. Livet ute på Sandhamn i Stockholms ytterskärgård rullade fram. dagar kom – dagar gick.
Uffe Jansson jobbade på varvet på ön som mekaniker. Familjen hade drivit varvet länge och Uffe var mannen med det tekniska kunnandet.
På Sandhamn lufsade livet på. Och till sist blev det alltför långtråkigt För Uffe Jansson… (Foto: Stromma.se)
Men en dag tog det stopp. Uffe bestämde sig – det var härmed färdigmeckat. Sandhamn sög och annat drog rejält. Som Florida.
Sagt och gjort. Det blev Florida några år och bra affärer. Väl hemma igen, fylld av intryck, ringde Uffe upp konstruktören Ocke Mannerfelt och meddelade att han ville ha en båt konstruerad.
Målbilden var glasklar
Uffe hade bilden klar för sig. Båten skulle ha V8, se ut som en Ferrari och ha Arneson ytskärande propellrar. Men – och det var viktigt – dreven fick inte sticka ut långt bakom båten. Det var fult och inte gentlemannamässigt.
Ett långt fördäck med en potent motor under. Konceptet är direkt taget från 1920-talets strykjärnsracerbåtar. (Foto: Anders Værnéus)
ANNONS
Ocke lyssnade och ritade. En 27-fotare blev det. Med sittbrunn för tre i bredd och med motorn framför. Som på gamla tiders strykjärnsracers faktiskt.
Ferrari-likheterna löstes med färgsättning i rött och svart och med gälar bak som flirtade med Testarossan. Saken ansågs biff och båten kunde börja byggas.
Med siktet inställt på Italien så var den testarossa-röda kulören superviktig (Foto: Anders Værnéus)
Materialet skulle vara aluminium. Uffe hade en kamrat i Danmark som ägde ett aluminiumbåtbyggeri. Deras båtar var stabila och rekorderligt byggda. Kanske inte mästare på finish men bra båtar kom det ut från deras verkstad.
ANNONS
Senaste nytt
Ut i Europa och göra succé
Och så blev det. Båten började byggas och båten blev klar. Uffe hade dock större tankar än bara en båt. Tanken var att den skulle ut på Europamarknaden och säljas. Sedan skulle den seriebyggas och bli en direktörsmuskelbåt för 2000-talet.
Inget jänkejärn här inte. Valet föll istället på italienska BPM och deras aluminium-V8. (Foto: Anders Værnéus)
Därför var också motorvalet viktigt. En standard gjutjärns-V8 från USA hade varit det enkla valet. Men blickarna föll istället på den lilla italienska motorfabriken BPM och deras aluminium-V8.
ANNONS
Motor från Italien
Så det blev en van-tur ned till Italien och en motor med hem. När båten så var klar och ihopsatt, var det dags för provtur. Och gick gjorde det. Närmare 60 knop på de första reporna. Lite på nosen men fort nog för att alla skulle bli nöjda.
Nu står det JF27 på sidan igen. Och att JF står för Janssons Frestelse – det är inte många som vet. (Foto: Anders Værnéus)
Men vad skulle den heta? Många namn spånades det kring, men eftersom den i projektgruppen hade kallats för Janssons Frestelse och var 27 fot lång, så fick det väl bli JF27 av det hela. Och så blev det.
När båten kom i sjön blev intresset enormt. Alla – stora, små, rika och fattiga – ville provköra och känna på den. Wow:en och axeldunkningar delades ut, men ingen köpte.
Italien nästa, tänkte Uffe. Bästa platsen i sjön på Genua-mässan bokades och båten trailades ned. Förväntningarna var stora när portarna öppnades.
Alla älskade den. Ingen köpte.
Och visst gillade italienarna den vilt Ferrari-flirtade röda båten, som dessutom drevs med BPM-hästkrafter. Samma som i Sverige – alla ville åka, gasa och känna på den. Men ingen ville köpa.
ANNONS
Med en instrumentpanel som på ett flygplan. Mycket att titta på och mycket att hålla reda på. Men attans så ballt. (Foto: Anders Værnéus)
Efter Genua gick luften ur både Uffe och projektet. Båten hamnade i malpåse innan den plockades hem igen efter ett år eller två. Varför den inte lockade ända fram till signatur på kontrakt förblev en gåta.
En tråkig kräftgång
Väl hemma i Sverige började en vinglig resa för båten. I takt med att åren gick, blev den en gång så trendiga båten, allt mer omodern och märklig. Saker började gå sönder. Ägare tappade motivationen och båten blev allt mer sliten.
Det kanske inte ser så illa ut egentligen, men båten som Robert Åstrand och Tim Fridström köpte och rullade hem, var i ett otroligt slitet skick. (Foto: Robert Åstrand)
Vändningen kom för två år sedan. Båten hade hamnat i bakvattnet av sjukdom och tidsbrist. Vintern var dessutom i antågande och vattnet som stod i båten, förgyllde inte situationen direkt.
Två män och en båt
Robert Åstrand och Tim Fridström heter männen som tog tag i misären. Köpte loss båten från situationen och påbörjade projekt återställande.
ANNONS
Det blev ett pyssel med allt som hade blivit mindre bra över tid. Det plockades isär, fixades till, byttes, packades om och slutligen målades om.
Nu ler herrarna ombord på båten igen. Många timmars slit innan hon åter blev i skick. (Foto: Anders Værnéus)
Den gamla Ferrariröda färgen var borta sedan länge och skrovet såg ut som hej-kom- och-hjälp mig.
Premiär på Classic Poker Run
Men till förra årets Classic Poker Run var den klar. Den precis nylagda Testarossa-röda färgen blänkte i den lilla sol som var den dagen och båten gick som ett lok.
Men allt har ett slut. Även ägandet av balla fordon. Nu ska båten vidare till nästa ägare som kommer få en ovanlig modern klassiker vid sin brygga.
Blir det du som köper den?
Här hittar du:
ANNONS
Annonsen till Blocket
Ferrari Testarossa gör comeback
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Anders Værnéus
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
Anders Værnéus
Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
