KRÖNIKA: Joe Biden varnade i sitt avskedstal för att en oligarki höll på att ta form i USA. Han hade skrämmande rätt men var försiktig, för i oktober hängde Donald Trump en vetenskapsmedalj på Elon Musk, den största kända givaren inför mellanårsvalet, och oligarkin sitter redan vid presidentens bord.
Biden varnade för oligarkin – nu sitter alla vid Trumps bord
Biden sa det rakt ut från Ovala rummet den 15 januari 2025. ”I dag håller en oligarki på att ta form i Amerika, med extrem rikedom, makt och inflytande som bokstavligen hotar hela vår demokrati”, sa han i avskedstalet.
Han påminde om att amerikanerna en gång ”stod upp mot rövarbaronerna och slog sönder trusterna” och varnade för ett framväxande techindustriellt komplex.
Fem dagar senare satt Musk, Jeff Bezos och Mark Zuckerberg på hedersplatser när Trump svors in. Det var lätt att avfärda talet som en bitter avgående presidents sista ord, men ett och ett halvt år senare läser jag det som en lägesbeskrivning.
Den 8 oktober fick Musk National Medal of Science av Trump, som kallade honom ”en nutida Thomas Edison”. Det var samme Musk som sommaren 2025 bröt med presidenten inför öppen ridå och hotade att starta ett eget parti, och nu är han tillbaka och betalar för platsen.
Sedan juli har han gett 276 miljoner dollar till republikanska grupper, varav 158 miljoner till den superpac som ska försvara republikanernas majoritet i senaten, enligt CNBC. Ingen annan känd givare har satsat mer inför valet den 3 november.
Libertarianer med statliga kontrakt
Det här är samma Silicon Valley som i årtionden har sålt bilden av sig självt som en frizon för libertarianer som vill hålla staten borta. Historikern Margaret O’Mara vid University of Washington, som har skrivit ”The Code” om techbranschens historia, köpte aldrig den bilden.
”De vill inte ha frihet från statlig reglering, de vill ha reglering efter eget tycke”, beskriver hon en en tidigare artikel.
Hon räknade till ett 25-tal män, techbolagens vd:ar och en grupp högerinvesterare med Peter Thiel, David Sacks och Marc Andreessen i spetsen, som har pengar nog att göra sina idéer till politik.
Nyktrast är O’Mara om affärerna, och de förklarar mer än all ideologi. En nyckfull president som straffar fiender och belönar vänner gör lojalitet lönsam.
Jeff Bezos var Trumps personliga fiende under första mandatperioden, när presidenten gick till angrepp mot Amazon och Washington Post. Nu träffas de regelbundet, och Blue Origins statliga kontrakt är värda 177 procent mer per år än under Joe Biden, enligt en genomgång av Wall Street Journal.
Samma mönster syns i det läckta kalkylarket över gåvorna till Trumps nya balsal som Washington Post publicerade förra veckan. Där listas gåvor på 333 miljoner dollar, med Nvidia och Apple bland de största givarna på 25 miljoner vardera, och ungefär hälften av pengarna kommer från bolag eller chefer med federala kontrakt.
De får också det de betalar för. O’Mara förutsåg i januari att kretsen skulle få en AI-reglering på egna villkor genom att uppvakta presidenten. När Trump bjöd AI-bolagens chefer på lunch i slutet av september var det Mark Zuckerberg som hade skrivit utkastet till branschens frivilliga åtagande om superintelligens, enligt Semafor, och samma dag lovade presidenten att han aldrig skulle strypa tekniken.
Zuckerberg visar hur lite det här handlar om övertygelse. Han omgav sig länge med demokrater, men bolaget kom alltid först, och han bytte sida så fort Trump kom tillbaka. ”Moralisk kapitalism är en självmotsägelse”, sa O’Mara.
Demokratin vågade stå upp
Jämförelsen med förra sekelskiftets rövarbaroner är ingen retorisk överdrift. Rockefellers förmögenhet motsvarade 2,3 procent av USA:s BNP 1913.
Musk är enligt Forbes värd 908,5 miljarder dollar, vilket motsvarar 2,8 procent av dagens amerikanska BNP, och som jag skrev i juni är hans förmögenhet större än hela Sveriges BNP.
Skillnaden ligger i vad som hände sedan, för då svarade demokratin. Oron för att den inte skulle överleva så koncentrerad rikedom drev fram den progressiva reformrörelsen, och under Theodore Roosevelt och Woodrow Wilson skärptes kartellagarna och nya tillsynsmyndigheter byggdes upp.
Standard Oil, som Roosevelts regering stämde, delades upp 1911, och 1913 infördes den federala inkomstskatten. Rövarbaronerna köpte också politiker, men ingen av dem ifrågasatte demokratin, och när de nått toppen började de skänka bort sina förmögenheter.
Carnegie skrev 1889 att det är en skam att dö rik och bekostade 2 509 bibliotek. Dagens superrika bygger raketer och tävlar om rymden på skattebetalarnas pengar och frågan är vad de vill lämna efter sig åt mänskligheten.
Antikrist kan vara någon som Greta
Peter Thiel har slutat låtsas att han tror på demokratin. Medgrundaren av Palantir, som var en tidig investerare i Facebook och har varit mentor åt vicepresident JD Vance, skrev redan 2009 att han inte längre trodde att frihet och demokrati var förenliga.
I föreläsningarna om Antikrist, som han höll i San Francisco förra hösten och tog med sig till Rom i våras, beskrev han Antikrist som en särling som vill stoppa all vetenskap och sa att det kunde vara ”någon som Greta”, enligt läckta inspelningar som Fortune återger.
Att en av världens mäktigaste investerare pekar ut en svensk klimataktivist som tänkbar Antikrist vore komiskt om han inte hade vicepresidentens öra.
O’Mara beskriver i sin bok det absurda och menar att sådana idéer bara kan uppstå i salonger där man på allvar diskuterar om demokratin fungerar och om monarkin verkligen var så dålig.
”De här idéerna är inte nya. Det som har förändrats är att deras företrädare i dag säger dem högt”, sa hon. Hon varnade ändå för att avfärda dem, eftersom männen bakom dem har den makt de har.
Europa utanför rummet
Den makten stannar inte i Washington. I september ansökte det amerikanska justitiedepartementet om att få gå in på Musks sida i EU-domstolen, där han vill ogiltigförklara de 120 miljoner euro i böter som EU-kommissionen gav X för brott mot den digitala tjänsteakten DSA.
”Vi kommer inte att tolerera att Europeiska kommissionen ägnar sig åt regleringsövergrepp”, sa biträdande justitieministern Brett Shumate i ett uttalande.
När den amerikanska staten försvarar en enskild miljardär mot europeisk lag är det techindustriella komplex som Biden varnade för inte längre en utopi – den är redan här.
Samma affärslogik, där lojalitet lönar sig, styr nu också frågan om Europas säkerhet. Enligt Wall Street Journal föreslog Vladimir Putin i ett telefonsamtal med Trump den 9 oktober att han, Trump och Xi Jinping ska mötas och göra upp om kriget i Ukraina, helst i samband med Apec-mötet i Shenzhen den 18 och 19 november.
Volodymyr Zelenskyj ingår inte i formatet, och ingen europeisk ledare heller. Vid samtalet kom de också överens om att Ryssland ska få sälja diesel på världsmarknaden, och i fredags undertecknade Trump en order som undantar Moskva från nya sanktioner.
Kremls talesperson Dmitrij Peskov säger att alla tre parter ser mötet som en hypotetisk möjlighet, medan en hög amerikansk tjänsteman uppger att Trump inte har sagt ja men kan vara mottaglig.
Zelenskyj sa i söndags till Bloomberg att ”steg har tagits för att övertala Ukraina att kapitulera”. Tre ledare som sätter makt och affärer före regler kan komma att avgöra utgången av ett krig i Europa, och därmed Europas säkerhetsordning, utan att en enda europé sitter vid bordet.
I O’Maras mörka scenario får miljardärerna allt de vill ha, och ingen kan längre kontrollera dem. I hennes ljusa scenario röstar väljarna för en kursändring, som de gjorde för hundra år sedan, och då byter techmiljardärerna sida igen av ren självbevarelsedrift.
Prediktionsmarknaden Kalshi ger demokraterna 90 procents chans att vinna representanthuset och 63 procents chans att ta senaten.
Biden var för försiktig i sin varning, och om amerikanerna fortfarande kan stå upp mot oligarkin avgörs den 3 november, två veckor före Shenzhen, i ett val där Musk har lagt 158 miljoner dollar bara på senaten för att svaret ska bli nej.
