Kläder handlar inte om fåfänga – utan om makt. Det menar Vanessa Friedman, stilguru på The New York Times, som i en intervju berättar varför politiskt mode ofta säger mer än själva talet.
Maktens kläder: Bidens blå, Trumps röda och Harris pärlor


Mest läst i kategorin
Stilens hemliga språk i Vita huset
En blå kostym, ett pärlhalsband eller en överdimensionerad röd slips. Det låter kanske banalt – men enligt New York Times modechef Vanessa Friedman är det i själva verket djupt politiskt.
“Det handlar inte om mode, det handlar om kommunikation”, säger hon i en intervju med tyska Achtung Mode.
Friedman har i decennier analyserat det visuella uttrycket hos världens mäktigaste personer – från Margaret Thatcher till Barack Obama. Hennes slutsats: kläder är kod. Ett språk för makt, känslor och strategi.

Harris kläder och mode
När Hillary Clinton försökte bli USA:s första kvinnliga president var hennes frisyr föremål för nästan lika mycket debatt som hennes politik.
“Guess what: hair matters”, skrev Clinton själv ironiskt på Instagram.
Kamala Harris valde under kampanjen 2020 att bära pärlhalsband – en hyllning till sororiteten Alpha Kappa Alpha, men också ett statement: jag hör hemma i maktens rum.
När hon tackade för sig 2024, stod hon framför ett batteri amerikanska flaggor i mörk kostym, vita pärlor och allvarsam blick. En outfit med budskap.

Biden blå – färgen som tröstar
Joe Biden förknippas med ett tydligt varumärke: blå kostym, vit skjorta, randig slips.
Färgen blå signalerar stabilitet, trygghet och lojalitet – och enligt The New York Times är hans konsekventa val av nyans så tydligt att man kan tala om en “legacy in Biden blue”.
En visuell lugnande tablett i en orolig värld.

Trump: Slipsen som slagord
Donald Trumps klädsel är mer än branding. Den är teater med syfte.
Den eviga röda slipsen, den stela blå kostymen, den vita skjortan – allt sitter där det ska.
“Det är ett uniformerat uttryck”, säger Friedman.
Trump har lyckats skapa ett visuellt varumärke lika starkt som hans tweets. Hans slips är ett slagord, hans kavaj ett stridsrop.
Läs även: ”Jag är imperium” – Giorgio Armani om makten, männen och modets löjligheter

Kvinnors kläder granskas hårdare
Enligt Friedman är kraven på kvinnliga politiker inte bara högre – utan ofta paradoxala.
De ska se kompetenta ut, men inte hotfulla. Vara starka, men mjuka. Ha auktoritet, men ändå kännas tillgängliga.
Angela Merkels färgglada kavajer, Theresa Mays leopardmönstrade skor och Jacinda Arderns svarta slöja efter terrordådet i Christchurch är alla exempel på hur kvinnors kläder ständigt tolkas – och laddas.
New York Times som stilväktare
Varför ägnar The New York Times så mycket spaltutrymme åt vad politiker har på sig?
Friedmans svar är enkelt: “Det är kulturellt, historiskt, kommunikativt.”
Hon jämför med det antika Rom och Egypten. Kejsare och drottningar visste att makt måste synas.
Läs även: Makt i ny kostym: Så klär sig världens rikaste män

Framtidens politiker: könsneutral, visuellt slipad
Framtidens politiska garderob blir inte nödvändigtvis mer färgstark – men mer exakt.
“Det handlar inte om att se bra ut. Det handlar om att få ett budskap att landa”, säger Friedman.
Och det gäller oavsett kön, färg eller modehus. Bidens blå, Harris pärlor, Trumps röda – allt är kod. Och kod är makt.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.