Riskkapital strömmar in i fusionsenergi i rekordtakt. Men ingen reaktor har producerat netto-el. En ny studie i Nature Energy ifrågasätter om fusion någonsin blir konkurrenskraftigt. ”Hypen har gått alldeles för långt”, säger John Holdren, tidigare vetenskaplig rådgivare åt president Obama.
Fusionsboom: 150 miljarder jagar en teknik som aldrig levererat
I ett laboratorium i Madison, Wisconsin, tändes nyligen flera glödlampor. Strömmen kom direkt från het plasma i en fusionsreaktor. Nystartade Realta Fusion kallade det ett historiskt genombrott. Nyheten spreds över världen.
Men bakom rubriken döljer sig en mer komplicerad verklighet. Reaktorn kördes med förenklat bränsle. Omvandlaren fångade upp tillförd energi, inte produkter från fusionsreaktioner. Och effekten räckte till några glödlampor.
”Det här är ännu inte en demonstration av netto-el”, skriver Derek Sutherland, Realta Fusions vetenskaplige chef, i ett blogginlägg.
TechCrunch publicerade en rättelse den 1 juli som betonar att reaktorn inte ens kör rätt bränsle.
Pengarna rusar före tekniken
Ändå fortsätter pengarna att strömma in. Enligt EU:s Fusion Observatory hade privata fusionsinvesteringar nått omkring 150 miljarder kronor i september 2025. 17 startups har tagit in över en miljard kronor var.
Helion Energy stängde i juni en runda på 4,5 miljarder kronor till en värdering på 150 miljarder kronor. Trump Media köpte TAE Technologies för 60 miljarder kronor.
Problemet: Ingen av dessa bolag har uppnått vetenskaplig breakeven, den punkt där reaktorn producerar mer energi än den förbrukar. Det har ingen fusionsreaktor gjort. Någonsin.
TAE Technologies är nästan 30 år gammalt och har tagit in nästan 20 miljarder kronor. General Fusion sade upp 25 procent av personalen 2025 på grund av kapitalbrist. Helions löfte att leverera el till Microsoft 2028 beskrivs av branschbedömare som ”ambitiöst”, enligt Earth911.
”Sprickorna har börjat synas i fusionsbranschens finansieringsboom”, skrev TechCrunch i april. Om de första börsnoterade fusionsbolagen misslyckas med att leverera resultat, fruktar flera i branschen att de publika marknaderna vänder sig mot hela sektorn.
70 år och fortfarande ingen netto-el
John Holdren, tidigare vetenskaplig rådgivare åt president Obama och forskare vid Harvards Belfer Center, är tydlig i sin kritik.
”Hypen kring tidiga framgångar inom fusionsenergi har gått alldeles för långt”, skriver han i en analys för Belfer Center. ”De vetenskapliga och tekniska problem som återstår att lösa är inte mycket enklare än breakeven-problemet i sig, som förblir olöst efter 70 år.”
Holdren varnar för att stora tidiga investeringar baserade på ”falska förväntningar om snabb kommersiell avkastning” riskerar att försena utvecklingen snarare än påskynda den.
Hans bedömning: ”Om jag vore en person som satsade pengar, skulle jag slå vad om att vi inte ser en framgångsrik kommersiell fusionsreaktor före 2050.”
En studie publicerad i Nature Energy 2026 stödjer den bilden. Forskarna finner att fusionskraftverkens storlek, komplexitet och behov av specialtillverkning gör att kostnaderna sannolikt sjunker långsammare än förespråkarna antar.
Slutsatsen är att beslutsfattare och politiker inte bör förlita sig på fusion som en bärande pelare i framtidens energisystem.
Tritiumproblemet ingen talar om
Utöver fysiken finns materialproblem som sällan når rubrikerna. Fusionsreaktorer ska producera sitt eget tritium genom att bestråla litium inuti reaktorn.
Den tekniken har aldrig bevisats fungera i kommersiell skala. Anrikat litium-6, en nödvändig ingrediens, produceras i dag bara i Ryssland och Kina.
Dessutom kan fusionsreaktorer enligt beräkningar generera större volymer radioaktivt avfall än fissionsreaktorer, om än med betydligt lägre radioaktivitet som avtar inom hundra år snarare än tusentals.
Fusionsbranschen behöver enligt sina egna uppskattningar ytterligare 750 miljarder kronor för att bygga de första kommersiella kraftverken, åtta gånger mer än vad som hittills investerats.
Vad som faktiskt händer
Allt är inte dimma. Realta Fusions experiment visade att direkt energiomvandling fungerar som princip, om än i minimal skala.
Tekniken kan i framtiden sänka fusionskraftens elkostnad med 10 till 20 procent. Commonwealth Fusion Systems bygger reaktorn SPARC med sikte på första plasma i år och netto-energi 2027.
I Tyskland ska Proxima Fusion bygga fusionskraftverket Stellaris med stöd av energijätten RWE.
I Sverige har Novatron Fusion Group vid KTH vuxit till runt 70 anställda och fått omkring 300 miljoner kronor i finansiering.
”Fusion är inte längre en olöslig gåta, utan en ingenjörsmässig utmaning inom räckhåll”, säger vd Peter Roos till Tidningen Näringslivet.
Kärntekniska Studsvik har tecknat avtal om att stödja Novatrons reaktorutveckling.
Vill du investera? Tänk dig för
För den som ändå vill ha exponering mot fusion finns indirekta vägar. Men risken är hög och horisonten lång.
I Europa: Studsvik (SVIK) på Nasdaq Stockholm ger begränsad exponering via Novatron-samarbetet. RWE i Frankfurt satsar på två fusionsbolag. Eni i Milano har tecknat ett elavtal värt över 10 miljarder kronor med Commonwealth Fusion Systems.
I USA: Trump Media (DJT) slås samman med TAE Technologies. Alphabet (GOOGL) har elavtal med CFS. General Fusion (GFUZ) väntas bli första renodlade fusionsaktien via SPAC.
”Fusion förblir en långsiktig tekniksatsning med hög risk, inte en kortsiktig intäktsdrivare”, skriver Motley Fool. Inget fusionsbolag genererar intäkter från el i dag. Holdren sätter inte kommersiell fusion före 2050. Nature Energy ifrågasätter om det någonsin blir konkurrenskraftigt.
Avståndet mellan att tända glödlampor i ett labb och att driva ett elnät är fortfarande enormt.
Frågan är inte om fusion fungerar som fysik. Frågan är om det fungerar som affär.
