Att gå på restaurang handlar om så mycket mer än vad som ligger på tallriken. Det är mötena, energin i lokalen och känslan av att vara sedd som gör krogkvällen magisk. Viggo Cavling, redaktör för Perfect Weekend, reflekterar över varför vi egentligen älskar våra stammishak – och varför maten ofta kommer i andra hand.
Fredagskrönikan: restaurang Riche, Lou Lou och jakten på den perfekta upplevelsen


Mest läst i kategorin
Fokusgrupp på Riche – vad gör en restaurang till ett stammishak?
För några år sedan blev jag, som stamgäst på restaurang Riche, inbjuden till en fokusgrupp. Den leddes av en söt tjej på Svenska Brasseriers huvudkontor. Runt bordet satt ett gäng män i min egen ålder och något färre kvinnor. Vi fick prata fritt om varför vi var stamgäster på restaurangen. Det mesta handlade om personalen – dem tyckte vi om. Sen var det lokalen, suverän. Särskilt uppskattade vi att ägaren PG Nilsson har byggt en massa gångar som vi stamgäster hittar i, men där nybörjare lätt går vilse. Konsten på väggarna gjorde också att vi hölls på tå. Då och då byttes verken ut – ibland var det fotografier, ibland målningar, och jag tror att man just nu kan se Ernst Billgrens och Dan Wolgers mattor på väggarna. Vi gillade förstås läget på Birger Jarlsgatan: ett långt stenkast från Stureplan och ett tjejkast från Dramatentrappan (Stockholms mest sensuella plats).

När vi hade pratat en timme undrade den söta tjejen om vi hade glömt något. Vi tittade på varandra och såg frågande ut. Vi hade ju nämnt allt vi tyckte om och kommit med vänliga förslag på hur paradiset kunde bli ännu bättre. Då sa hon: “Ni har inte sagt något om maten.” Då enades alla snabbt om att den var god. Därefter följde de vanliga flosklerna om att vi ville ha mer sallader och någon önskade fler vegetariska alternativ. Det är sådant medelålders män säger när de vill vara politiskt korrekta. Sedan beställer de ändå en Biff Rydberg och en starköl när de är hungriga som vargar.
Läs även: Adam/Albin – hjärta, hjärna och husklassiker i en Michelinvärld

Senaste nytt
Atmosfären på restaurangen viktigare än menyn
Jag blev påmind om denna historia när jag läste David Baas krogrecension av nyöppnade Lou Lou på Expressens kultursida. Han är tidningens i särklass bästa restaurangrecensent, ändå skriver han: “maten verkar komma i andra hand.” Det bevisar att han ännu inte förstått kärnan i varför människor går på restaurang. Det som får folk att lämna sina välfyllda kylskåp hemma och ge sig ut på stan, ner till Slussen för att testa Lou Lou, är energin i lokalen. Den uppstår när inredning, gäster, hovmästare, adress och – ja, mat och dryck – samspelar. Summan av dessa delar blir en upplevelse som gör livet värt att leva. Maten ska hålla samma klass som renligheten på toaletten, men det gör inget om stekgraden inte är perfekt. Det kan kompenseras av att det sitter en skådis man beundrar från Dramaten några bord bort, eller om hovmästaren Anders Timell ger en kram och bjuder på en öl vid mitt första besök.
Läs även: ”Jag är imperium” – Giorgio Armani om makten, männen och modets löjligheter
Att bli sedd är halva nöjet på restaurang
Ja, jag erkänner att jag går på restaurang för att bli sedd och bekräftad. Jag blir jätteglad och stolt när personalen på Riche hälsar på mig med mitt namn. Det är service när den är som bäst.

En protest mot tagelskjortan – njutning som livsfilosofi
Jag vet att jag bor i ett protestantiskt land, uppfostrat av Martin Luther. Här är vi lärda att fåfänga är synd och tagelskjorta det politiskt korrekta. Men det är inte min melodi, och som färsk redaktör på Dagens PS stora featuresatsning Perfect Weekend lovar jag att predika det motsatta. Njut så mycket du kan, för alla människor är värda fantastiska upplevelser. Och ja, för mig är kramen från Anders värd lika mycket som en galopp, men det är kombinationen – i en fantastiskt vacker lokal med några vänner i samma rum – som gör upplevelsen magisk.
Perfekta helgen börjar med rätt känsla
Och med dessa ord tar vi helg. Och glöm inte att gå på restaurang.
PS: Självfallet har vi på Perfect Weekend bullat upp med massor av skön helgläsning. Jag tycker du ska läsa min intervju med Leif GW Persson här. Eller varför inte 17 nya anledningar att besöka Nordens häftigaste huvudstad Köpenhamn, eller min analys: Därför blir Grand Hôtels hemliga bokningar snart historia.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-talet. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.