Vuxna barn hemma – då bör du sätta ekonomiska gränser

När hjälpen slår fel

Enligt Shoka Åhrman, sparekonom på SPP, börjar stödet ofta med goda avsikter. Många föräldrar vill hjälpa sina barn att komma in på arbets- eller bostadsmarknaden. Men när hjälpen blir långvarig kan den skapa ett beroende.

“Problemet uppstår när stödet blir långvarigt, otydligt eller sker på bekostnad av föräldrarnas egen ekonomiska trygghet till exempel pension eller buffert”, säger hon i ett mejl till Dagens PS.

Det är skillnad, betonar hon, på att tillfälligt bo hemma för att spara till en bostad, och att fastna i ett otydligt stöd utan plan. Föräldrar riskerar då att ta ett större ansvar än de klarar av, och barnen får inte möjlighet att växa in i självständighet.

“Om boendet hemma sker med ett tydligt syfte, som att spara till kontantinsats eller minska studieskulder, kan det istället vara ett sätt att bygga framtida trygghet”, säger Åhrman.

Rädsla att förstöra relationen

Sparpsykologen Niklas Laninge, som är expert på ekonomiskt beteende på Opti, pekar på att många föräldrar styrs mer av känslor än av ekonomi när de fortsätter stötta sina vuxna barn.

“Att känna ansvar för sina barn är helt naturligt, men det är mindre tydligt när detta ansvar tar slut. Samtidigt blir det mer normaliserat att ta ansvar för sina barn långt upp i åldrarna”, säger han till Dagens PS.

Dessutom finns det en oro för att relationen ska ta skada om man börjar ställa krav.

“Sen finns det en rädsla hos föräldrar att inte hamna i konflikt med sitt barn, en rädsla att förlora det vilket tyvärr får dem att öppna plånboken lite för ofta”.

Laninge menar också att många föräldrar definierar sig själva genom sin roll som hjälpare, vilket gör det ännu svårare att säga nej.

“Man ser sig som någon som ställer upp och hjälper barnet och att säga nej och ställa krav på att ens barn ska stå på egna ben kan gå stick i stäv med dessa värderingar”, säger han.

Läs också: ”God ekonomi” – ändå bromsar hushållen bostadsköpet. Dagens PS

När vuxenlivet försenas

Men det långvariga stödet påverkar inte bara föräldrarnas ekonomi och framtidsplaner, det kan också bromsa barnets utveckling.

“Barn som får för mycket ekonomiskt stöd från föräldrar långt upp i åldrarna får inte den nödvändiga träningen i ekonomi som behövs för att bygga upp tilltro till sin egen förmåga. Vi talar alltså om en riktig björntjänst. Sen måste man också tänka på att det stödet kan ge barnet en skev bild av verkligheten och vilka ekonomiska vanor och utgifter man egentligen borde ha som 20-åring”, säger Laninge.

Även Shoka Åhrman ser risker med ett långvarigt stöd utan plan eller struktur. Enligt henne kan det leda till att barnets väg mot självständighet försenas.

“Det riskerar att skjuta upp vuxenlivet och skapa ett osunt beroende”, säger hon.

Men om stödet ges på rätt sätt, med tydliga ramar, syfte och ett slutdatum, kan det i stället stärka barnets ansvarstagande.

“Skillnaden ligger i om det finns en plan och ett slutdatum och om man samtidigt utvecklar sitt ekonomiska ansvarstagande och bygger upp sparande eller aktivt försöker få ett jobb”, säger Åhrman.

“Självständighet handlar inte bara om ekonomi, men ekonomiskt ansvarstagande är en viktig del av vuxenblivandet”, tillägger hon.

Så sätter du gränser – utan att förstöra relationen

Hur gör man då för att hjälpa – utan att bli bank? Laninge har flera konkreta råd.

“Skilj på stöd och ansvarstagande. Du kan ge stöd, vara där, komma med råd utan att behöva bidra ekonomiskt”, säger han.

Han uppmuntrar föräldrar att sätta gränser tidigt och att tydligt kommunicera vad man är villig att bidra med. Samtidigt bör barnet vara med i diskussioner kring ekonomi och prioriteringar:

“Träna ekonomiprat med ditt barn. Bjud in det till samtal om budget, utgifter och önskemål. Be barnet bidra och vara med och problemlös. Sannolikt vill barnet och du samma sak, dvs att ha en relation där den ena inte är ekonomiskt beroende av den andra”.

Åhrman föreslår att man gemensamt sätter upp förväntningar, till exempel att barnet betalar en liten summa i hyra om hen har inkomst, eller att boendet är tidsbegränsat.

“Fundera på vad ni gemensamt vill uppnå”, säger hon.

“Det är också viktigt att föräldrar inte glömmer bort sig själva man måste ha råd att hjälpa till både ekonomiskt och känslomässigt utan att kompromissa allt för mycket med sin egen trygghet. Där skiljer sig de ekonomiska förutsättningarna åt. Att stötta barnen ska inte betyda att föräldrarna behöver ta hela samhällets ansvar på sina axlar”, tillägger hon.

Börja i tid – och räkna på det

Arturo Arques, privatekonom på Swedbank, menar att man bör börja sätta ekonomiska krav redan när barnet slutar gymnasiet.

“Så snart barnet slutar gymnasiet, dock senast vid 21 års ålder”, säger han, i ett mejl till Dagens PS.

För att göra diskussionen mer konkret föreslår han att man utgår från Konsumentverkets beräkningar. Enligt deras kalkyl kostar det cirka 7 300 kronor i månaden för en ung vuxen att bo hemma, inklusive mat och delade kostnader.

“Det är dock viktigt att komma ihåg att detta är en generell uppskattning och att summan kan variera beroende på faktorer som barnets inkomst och hushållets totala kostnader”, säger han.

Läs även: Sverige vill ge 54 000 kr i elbilsstöd – men bara till vissa. Dagens PS

Läs även: Dottern flyttade hem igen – föräldrar betalar över 47 000 kr. Dagens PS