Svensken bakom Greyhound-bussarna

Skjutsa arbetskamrater

Under tiden i gruvan hade han noterat hur jobbigt hans arbetskollegor hade tyckt det varit att ta sig hem efter jobbet. Något Eric nu tyckte han hade en lösning på med sin sjusitsiga Hupmobile.

Sagt och gjort.

Han satte upp en enkel turlista där han mot en liten avgift, skjutsade folk mellan Hibbing och staden Alice, där det bland annat fanns en omtyckt krog.

Med skjutsandet gick det bättre än med bilförsäljningen. Trycket på Erics trafik växte snart över Hupmobilens kapacitet.

Han köpte således sin första buss för att möta efterfrågan, och snart hade verksamheten vuxit sig stor i trakten.

Verksamheten utökades och fyra andra aktiva busskörande delägare togs in i bolaget, som nu fått namnet Mesaba Transportation Company.

I Europa hade första världskriget startat och efterfrågan på gruvornas produkter ökade även i USA.

Det blev viktigare att snabbt och pålitligt kunna flytta folk mellan de olika arbetsplatserna. Något som passade Wickmans bussbolag utmärkt.

Affärerna gick nu lysande. Under 1918 förfogade bolaget över 18 bussar och hade ökat omsättningen med 500 procent på bara fyra år.

1922 sålde han sin andel i bolaget för 60 000 dollar och blev en mycket förmögen man.

Nya vägar ökade efterfrågan

Nu hade Wickman förstått att bussarna hade framtiden för sig.

Vägarna förbättrades löpande och amerikanen såg nu möjligheten att via buss upptäcka sitt eget land.

Tillsammans med några nya kompanjoner startade han Northland Transportation Company med busslinjer i Michigan, Wisconsin och Minnesota.

Målet var nu att förenkla bussresandet. Istället för att behöva byta buss när man skulle färdas en längre sträcka, erbjöd Wickmans bolag linjer där passagerarna kunde ta samma buss en längre sträcka.

Bussarnas stigande popularitet retade dock upp de stora järnvägsbolagen som började köpa upp de växande bussbolagen.

De gynnade Wickman och hans delägare, som fick ett mycket bra bud från Great Northern Railroad och sålde 80 procent av bolaget för 240 000 dollar. En rejäl slant vid den tiden.

Med ännu mer pengar på fickan flyttade Eric till Californien och startade Greyhound Pacific. Tanken på att skapa långa busslinjer utan byten var nu hans ledstjärna.

Det nya bolaget började därför köra på en busslinje, som gick utmed hela västkusten, ända från Canada ner till Mexiko.

Skapa busslinje genom USA

Även denna linje köptes snart upp av Great Northern Railroad. Nu fick dock Eric Wickman stanna i bolaget med en order om att skapa busslinjer tvärs igenom hela USA, från ost- till västkust.

1935 ändrades så bolagets namn till The Greyhound Corporation.

Tillväxten hade då varit enorm och bolaget hade 1 726 bussar i bruk som i snitt körde 7 700 mil om året och närmare 6 364 personer anställda.

Resten gick som på räls.

Greyhound-bussarna blev med tiden en av den nya tidens viktigaste amerikanska symboler. Hur många resor som i dag gjorts över den Nordamerikanska kontinenten med deras bussar vet nog ingen.

Med facit i hand vågar vi påstå att det var tur att inte Eric Wickman aldrig lyckades sälja den där första Hupmobilen.

Läs mer:

Om Eric Wickman här

Svensken bakom Texas Instrument