Fyra miljoner per varg. Ungefär så ser kalkylen ut när staten avsätter 338 miljoner kronor för att minska vargstammen. Det här är inte en värderingsfråga, utan ett affärscase: lägger vi skattepengar där de reducerar risk mest per krona – eller på åtgärder med svag och fördröjd effekt?
Vargekonomi: dyr symbolik eller smart riskreduktion?
PS Debatt
Uppdaterad: 08 okt. 2025Publicerad: 08 okt. 2025
ANNONS
Mest läst i kategorin
ANNONS
DEBATT Nyligen kom regeringens besked om en förstärkt vargförvaltning, med delmålet 270 individer till nästa licensjakt och ett sänkt referensvärde till 170 vargar. Det låter handlingskraftigt.
Men jämfört med verkliga kostnader för skador och skydd ligger dessa endast i tiomiljonersklassen per år. Gapet mellan problemets storlek och åtgärdens prislapp är svårförklarat i företagsekonomiska termer.
Åsikterna som framkommer i debattartikeln är skribentens egna och återspeglar inte nödvändigtvis redaktionens uppfattning.
Fyra miljoner per varg
Räkneexemplet är enkelt. Från cirka 355 vargar till 270 är 85 färre djur. 338 miljoner delat på 85 blir i runda tal fyra miljoner per ”borttagen” varg.
Samtidigt visar SLU Viltskadecenter att årets ersättningar för rovdjursskador på tamdjur låg runt 3,9 miljoner, och stöden till förebyggande skydd omkring 11 miljoner. Med andra ord: hela den faktiska notan – skador plus skydd – ryms på en bråkdel av den föreslagna budgetsatsningen.
ANNONS
Senaste nytt
Stängsel bättre än jakt
Vad fungerar? Rovdjursavvisande stängsel (RAS). När stängslen är korrekt uppsatta faller angreppsrisken markant (upp till 16 gånger enligt Viltskadecenter). När de brister handlar det ofta om hörn, grindar eller markkontakt – driftfrågor, inte ideologi.
Med dagens ersättningsnivåer på 50–60 kronor per meter kan 338 miljoner finansiera över 5 600 kilometer nytt RAS i prioriterade kluster, inklusive röjning och uppföljning. Det är CAPEX som ger omedelbar effekt där skadorna faktiskt uppstår.
ANNONS
Jakt kan kanske motiveras i vissa situationer, men som huvudspår är den ett dyrt sätt att jaga osäkerhet. När nyckeldjur tas bort ökar risken att flockar bryts upp och yngre individer söker ”lättare” byten – exakt de angrepp politiken vill minska.
För den som planerar risk vet man: fel kalibrering ger ofta sämre utfall regionalt.
Två risker med dagens linje
Lägg till två affärs- och legitimitetsrisker. För det första EU-rätten: en neddriven stam och sänkt referensvärde höjer risken för överträdelseärenden, tillfälliga stopp och sanktionskostnader.
För det andra klimat och etik: planerna innefattar beredskap för att flytta ”genetiskt viktiga” vargar – ofta med helikopter. Det är svårt att förena med klimatmål och bygger knappast långsiktig acceptans.
Fyra förslag för att hantera Sveriges varg
Vad vore ett bättre case? Styr pengarna till verifierad riskreduktion:
• Skala upp RAS där incidenttätheten är hög. Finansiera montage, röjning och rådgivning – och säkerställ kvalitetskontroll i fält.
• Villkora ersättning med korrekt uppsatt och underhållet RAS samt uppföljning av brister.
• Samordna data mellan länen. Följ KPI:er som ”angrepp per 100 km RAS” och andel anläggningar i full drift.
• Avstå helikopterflytt, kostnads- och utsläppsdrivande med svag nytta.
Kontentan för skattebetalarna är: vill vi minska kostnader och konflikter ska vi köpa åtgärder som minskar risk snabbt och förutsägbart. Nu föreslås i stället hundratals miljoner för dyr symbolik, medan beprövade skydd löses med småpengar.
ANNONS
Byt spår: lägg första kronan där skadorna uppstår. Lägg pengarna där de gör störst skillnad.
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
ANNONS