EU:s beroende av gas – därför är de ryska avtalen en rävsax

Svårt att åberopa “force majeur”

Flera gasavtal mellan europeiska företag och ryska Gazprom innehåller så kallade “take-or-pay”-klausuler. Det innebär att köparen måste betala för upp till 95 procent av gasvolymen, även om de avstår från att ta emot leveransen.

Att åberopa force majeure, oförutsedda omständigheter, bedöms inte vara en framkomlig väg eftersom gasleveranserna har fortsatt fungerat under kriget. Att det är EU självt som vill avsluta avtalen försvagar argumentet ytterligare, uppger experter till Reuters.

“De ryska leveranserna har visat sig fungera alldeles utmärkt under tre år av krig. Och det är raka motsatsen till vad force majeure handlar om”, konstaterar Agnieszka Ason, en oberoende energijurist specialiserad på LNG-kontrakt och forskare vid Oxford Institute for Energy Studies.

Ungern och Slovakien säger nej

Mest effektivt skulle vara att införa ett direkt förbud mot rysk gas. Men här saknas entydigt politiskt stöd. Sanktioner skulle kräva ett enhälligt beslut från alla 27 medlemsländer, men Slovakien förhåller sig tveksamt och Ungern har sagt nej.

Sedan kriget i Ukraina bröt ut har ryska Gazprom och flera europeiska gasföretag inlett rättsprocesser och motstämningar mot varandra kring brutna gaskontrakt och uteblivna betalningar, till följd av politiska beslut och fysiska avbrott, exempelvis sprängningen av Nord Stream-ledningen.

Det rör sig om motstående krav i internationella skiljedomstolar under långa och dyra processer.

Enligt domstolsdokument och Reuters egna beräkningar uppgår tvistens sammanlagda värde till omkring 18,5 miljarder euro – motsvarande cirka 21 miljarder dollar.

EU sitter alltså i en juridisk rävsax. Att ensidigt sluta köpa gas kan leda till stora skadeståndskrav, medan fortsatt betalning till Ryssland underminerar unionens politiska och moraliska hållning i Ukraina-kriget.

Läs mer: Här importerar EU mer än någonsin från Ryssland. Dagens PS

Vill förbjuda nya avtal om rysk gas

EU-kommissionen undersöker nu möjligheten att förbjuda nya gasavtal med Ryssland, samt att framtida LNG-köp ska tvingas gå via en gemensam EU-upphandling med volymtak.

Enligt jurister skulle ett alternativ kunna vara att företag åberopar ”hardship” – alltså väsentligt förändrade förutsättningar – och använda nya EU-regler från 2023 som argument för att omförhandla eller avsluta avtalen. Det återstår nu att se vad som blir nästa steg.

Att färdplanen sammanfaller med de senaste utspelen i fredsförhandlingarna, gör inte saken lättare. Om det skulle bli fred – särskilt en fred där Ryssland får behålla delar av sitt inflytande – finns en tydligt risk att gasimporten från Ryssland ökar igen, trots att EU tidigare lovat att fasa ut den.

Tills vidare flödar den ryska gasen vidare till EU. Och till Kina. Den ryska gasproduktionen uppgick till totalt 685 miljarder kubikmeter under 2024, en ökning som till stor del beror på ökade leveranser till Kina via Power of Siberia-ledningen.

Läs mer: Då vill EU totalförbjuda import av rysk gas Dagens PS