Vi blir inte mer nationella – vi blir mer professionella

Internet gjorde oss lika – på gott och ont

Härén menar att internet, mer än någon politisk rörelse, har standardiserat hur professionella miljöer ser ut och fungerar. Det är inte globalisering i FN-mening. Det är vardaglig imitation.

”Jag kan gå in på en webbyrå i Bhutan och känna mig hemma direkt”, säger han. ”Det är exakt samma kultur.”

Det betyder inte att kulturella skillnader försvinner. Men de hamnar i bakgrunden när arbetet börjar. Yrkesidentiteten tar över. Och för kreativa människor är det ofta en befrielse.

Ultranationalism som motreaktion

Samtidigt pågår något annat. En stark motrörelse.

”Den ultranationalism vi ser nu är en reaktion mot något som är oundvikligt”, säger Härén. ”Att vi blir mer lika varandra.”

När människor upplever att deras identitet löses upp i globala yrkesgemenskaper uppstår ett behov av att hålla fast vid något mer konkret. Flaggan. Gränsen. Historien. Det är begripligt. Men enligt Härén är det inte där framtiden formas.

Läs även: Tio minuters aktivitet som stör ut cancern

Nordkorea och den obekväma insikten

Ett av bokens mest laddade kapitel utspelar sig i Nordkorea. Härén åker dit fullt medveten om att han aldrig kommer att förstå landet fullt ut.

Hans guide, en britt som bott där i tio år, sammanfattar det enkelt: ”They are just like us”.

”Det är en jävligt bra iakttagelse”, säger Härén.

Härén menar att det är just där många analyser av världen går fel. Vi stirrar oss blinda på ideologi och glömmer vardagen. På system och missar människorna som lever i dem. I Nordkorea blir kontrasten extrem, men insikten är universell.

Globalt är ett dåligt ord

När man pratar med kreativa människor i olika länder försvinner nationen ofta snabbt ur samtalet. Det som återstår är yrket, hantverket och processen. Hur man löser problem. Hur man hanterar motstånd. Hur man fortsätter skapa trots begränsningar.

”Globalt är ett dåligt ord”, säger Härén. ”Det handlar inte om globalisering. Det handlar om att vi är människor.”

Det är också därför han tror att ultranationalismen är en motreaktion. När vi i praktiken blir mer lika i våra yrkesroller, våra referenser och våra flöden, uppstår ett behov av att markera skillnad någon annanstans. Med flaggor, historia och gränser.

Men på golvet, i studiorna, på kontoren och i verkstäderna ser verkligheten annorlunda ut. Där är människor ofta mer lika varandra än de är bekväma med att erkänna.

Och det, menar Härén, är inte ett hot. Det är en förutsättning för att idéer ska kunna röra sig fritt. Och för att kreativitet överhuvudtaget ska överleva i en allt mer polariserad värld.

Think human, act humane

Härén sammanfattar sitt perspektiv med en ny slogan.

”På 80-talet sa man think global, act local”, säger han. ”Jag säger think human, act humane.”

Det handlar om att skapa idéer, företag och lösningar som fungerar överallt eftersom de utgår från mänskliga behov, inte nationella särdrag. Inte för att världen är perfekt. Utan för att den är full av människor som är mer lika än vi ibland vill erkänna.

Och kanske är det just där kreativiteten trivs som bäst. Inte i det nationella. Utan i det professionella. Och i det mänskliga.

Därför pratar män hellre med AI än med varandra

Det började med kontaktannonser och dejtingappar. Nu har männen tagit steget fullt ut och börjat prata med maskiner som AI. Om känslor, relationer, sex